2010-05-21

Greklands nota

Intressant inlägg av Esbati om Grekland – Greklands nota – men den missar som så många andra en del av de grundläggande felen i EUs ekonomiska ideologi

Jo man tycker att det borde vara självklart att ett land ska var mycket försiktig med att skuldsätta sig i utländsk valuta, någon annans valuta. Det kan förstås behövas för att kunna modernisera ett land, ett typ exempel kan vara Sverige som tog mycket stora lån i utlandet för att bygga järnväg i landet. Sådana lån tar man för att de resurser man behöver kommer från utlandet. Ibland måste man ta risker för att kunna vinna något. Att som EU, IMF och enligt nyliberala Washington consensus modellen använda utländsk valuta för att aktivera inhemska resurser är naturligtvis förödande. Vilket också empirin visar om och om igen.

USA förstår detta och lånar aldrig i annat än sin egen valuta som man själv tillverkar ur tomma intet. Man frågar sig när utvecklingen ska komma så långt att även ekonomer utan för USA förstår detta.


Man kan se i diagramet att Irland, Portugal och Spanien avviker markant från Grekland och Italien i sin skulduppbyggnad, förutom att de totalt sett är mer skuldsatta. De har betydligt högre andel skuld hos hushållen och företagssektorn.

Men som på så många andra ställen är det nog bara en tidsfråga innan Spaniens, Portugals etc. privata skuldberg lyftes över på den offentliga balansräkningen. Det borde vara ett ganska riskfritt spekulationsobjekt. Man kan förstås tycka att den privata sektorn får stå för sitt men det blir en fråga om att bedöma hur det påverkar helheten, det är inte mindre förödande att ha en privat sektor i ekonomisk kris än en offentlig troligen snarare tvärt om.

Man kan notera att även Ingves nyligen var orolig för de svenska hushållens skuldsättning som är ca 76% relativt BNP. Företagsektorn har 55%. Alltså de svenska hushållen är skuldsättning är på samma nivå som Spanien etc.

Denna skuldsatta svenska hushållssektor vill nu de rödgröna och även Borg så snart som möjligt ta ut så mycket skatt från att man kan få ännu mer överskott i de offentliga finanserna. Detta motverkar att hushållen ska kunna få ordning på sina finanser och dämpar naturligtvis konsumtionen, men det är kanske det man vill så att hemmamarknaden inte konkurrerar med exportsektorns stora överskott. Man kan notera att enligt vårproppen var det 2009 endast ett underskott på obetydliga 0,8% relativt BNP i de offentliga finanserna. Det är inte mer än att det ligger inom felräkningsmarginal på BNP. Svensken betalade med skyhög arbetslöshet och ökad skuldsättning.

"Grekisk ekonomi som helhet pressas av att euron är anpassad till tysk export. Tysk industri –där arbetarna haft en mycket låg reallöneutveckling – pumpar ut varor till andra europeiska länder, som inte har kunnat anpassa sina handelsvillkor genom en egen valuta och vars inhemska produktion har utkonkurrerats av importen."

Man kan notera där att grekerna haft betydligt mindre löneökningar än produktivitetsökningen och att lönernas andel av BNP minskat. Men det hjälper inte om de relativt sett ökat mer än de tyska.

Att de envetna offentliga "sparandet" i Sverige inte inneburit en värre utveckling än det varit har helt och hållet berott på de ständiga stora överskotten mot utlandet. I ett EU perspektiv fungerar även vi som en parasit som med stram ("sparsam", beggar thy neighbour) finanspolitik håller tillbaks den inhemska konsumtionen för att vinna exportfördelar. Att ha överskott mot utlandet kan bara uppnås om man i utlandet är villig att sätta sig i skuld och ha underskott i sina utrikesaffärer. Alltså vi hade inte kunnat ha överskott om inte Grekland, Spanien etc hade haft underskott.

Kunskapen om sambandet mellan samhällssektorernas finansiella ställning verkar svag, läste en kommentar till skuldläget på SCB där man noterade att det "verkade" som om privat sektor fick en sämre finansiell ställning när det offentlig stärkte sin. Man hade inge förklaring till detta, inte heller Ingves som oroade sig för hushållens skuldsättning hade någon kommentar om hur sektorsbalanserna påverkade läget. Summan av sektorerna är alltid noll, så fungerar balansräkningar.
Exempel USA 1960 - 2004:

Privat sektor vs Offentlig balans

Samma och med bytesbalans


När det gäller Spanien och några till kan påminna sig en liknade situation i vår 90-tals kris, en privat sektor djupt skuldsatt medan det offentliga hade en sk "stark" balansräkning, när krisen var över hade ca 1000 miljarder flyttats till den offentliga balansräkningen och privat sektor hade "ordning" på sina skulder dvs att de var i balans med tillgångarna. Och svenska folket betalade med skyhög arbetslöshet dels pga av en sk procyklisk politik av borgarna och sen en närmast bisarr besatthet av budgetbalans trots att konjunkturen vänt och ekonomin börjat växa igen, en arbetarregering som bromsade tillväxten trots att vi hade skyhög arbetslöshet. Det enda som gjorde att nationen som helhet kom på fötter var endast och uteslutande de stora överskotten i utrikesaffärerna som gjorde att Persson/ Åsbrinks "sparsamhet" inte innebar än värre arbetslöshet och utanförskap än det blev. Men i en modern industrination med hög produktivitet sprids inte gracerna från överskott i utrikesaffärerna speciellt jämnt så svensken fick dras med den där arbetslösheten som omvandlades till sk utanförskap till den dag som idag är. Hur en förment arbetarregering kan tycka det är en framgångsrik politik begriper inte jag.

Irland fram till helt nyligen var ett "föredöme" och hade haft sk sunda offentliga finanser och en av de lägsta offentliga skuldsättningarna medan den privata sektorn blivit allt mer skuldsatt (som syns i diagrammet). Två saker har dränerat den privata sektorn, den offentliga som dragit in pengar för att sänka den offentliga skulden och underskott i bytessbalansen. När utlandet och staten haft plus måste någon ha minus och det finns bara en sektor kvar som kan stå för det. Liknade läge har det varit i Spanien och Portugal och den privata sektorn är djupt skuldsatt. Det är inte sunt. I Italien och Grekland där man har en mer "avslappnad" attityd till offentlig skuldsättning är också hushållen lågt skuldsatta, så även den andra delen av privat sektor, företagen, relativt sett. Här har underskottet i utrikesaffärerna hamnat hos det offentliga, i de tidigare nämnda har i stort sett hela bördan hamnat på privat sektor.

Det är en mycket märklig oekonomisk ordning som infunnit sig i detta att nationers ekonomiska ställning bedöms endast efter den offentliga balansräkningen och inte hur hela folkhushållets ekonomi mår, den offentliga delen är ju en mindre del och fungerar på ett helt annat sätt i att den i suveräna nationer med egen valuta sitter i den maktpositionen att den kan påverka helheten, om den vill.

Men varför har ingen reagerat, att betala sina underskott mot utlandet med inflöde av utlänningars slantar i fastighetsbubblor kan väl inte vara sunt? Att det varit så har man ju vetat hela tiden och att underskottet mot utlandet inte berodde på att man byggde upp produktiv industri utan för till det mesta till konsumtion och speciellt då hos den övre klassen. EU bossarnas "lösning" är att man ska ställa alla medlemmars offentliga budgetar under förmynderi. Förmyndare som inte begrep, inte såg, inget visste förrän krisen hamnade i knäet på dem och inte ens då förstår varför det gick fel. Dessa jönsar vill nu bli godman över nationerna som är medlemmar i EU. Hur ska de upptäcka de finansiella bubblorna när de ska granska de offentliga budgetarna kan man fråga sig.

0 comments:

Skicka en kommentar

Tillåtna HTML taggar: <b>, <i>, <a>