2010-05-23

Olof Palme och fonderna

(Tillslut verkar det bistra klimatet tappa sitt järngrepp och sommaren komma med blommande äppelträd.)

Från SR:
Ett program av Thomas Hempel.
http://www.sr.se/cgi-bin/mall/artikel.asp?programID=1602&Artikel=758331
http://www.sr.se/webbradio/CreateRam.asp?namn=rtsp://lyssna.sr.se/p1/nyhetsverktyg/P1_032133QU_2005-12-19_143018.rm


Några transkriberade klipp:

1976 
[inför valet]
Jutterström: ”Ahlmark sa igår att han absolut menade att huset Wallenbergs makt måste minska. Tycker du …”

Palme: så länge vi har ett privat kapitalägare här i landet kommer privata kapitalägare att ha en makt självklart … vad vi nu… eh… i färd med, eh juh dels… att förändra mycket kraftigt maktrelationerna mellan kapital och arbete till arbetets förmån genom hela demokratiseringen av arbetslivet, medbestämmandelagen, skyddsombuden och allt det andra…

[Att privata kapitalägare skulle försvinna låg bortom Palmes horisont.
Koncentration av kapitalägande till ett fåtal finansfamiljer är oförenligt med demokratin.
Blandekonomin är en skapelse av socialdemokratin]

1978 augusti
[löntagarfonder.]
Palme: Eftersom jag är beroende …

Hempel: … skrämmande facket ta över en majoritet i storföretagen?

Palme: … Jag har ju helt klart sagt att grundvalen för löntagarfonderna är att om de anställda svarar för en väsentlig del av kapitalbildningen skall de också få del i förmögenhetsökningen och del i bestämmandet via ett medägande, men däremot så har icke vi ideologiskt kommit fram till hur långt detta medägande skall sträcka sig dit har icke vår debatt nått ännu

[visst har maktrelationerna ändrats sen dess]

1980 
[14:53]
Palme: Det är så oerhört enkel grundtanken d.v.s. vi måste ha, vi måste bygga ut vår industri den måste kunnas vara lönsam … [otydl] man måste kunna konkurrera på världsmarknaden det har vi alla ett gemensamt interesse av, vi måste avstå för att kunna bygga upp den industrin och det måste löntagarna vara beredda att göra men det motkrav de har rätt att ställa är för det första att få del i förmögenhetsökningen och att få vara med och bestämma över hur pengarna skall användas. Om man går till folk och säger att nu skall du avstå… nu skall du ha sänkt reallön, nu skall du avstå så vi skall kunna bygga ut och han vet att allt detta går till andra, till att berika ett relativt fåtal som inte gör så stor arbetsinsats. Då kommer man att få en stor reaktion i det svenska folket, men den liksom hos dem flesta den kompakta mur av förstockelse man mött, att det viktiga e att slå vakt om… om … om de nuvarande kapitalägarnas makt och att de är det viktiga, men makten den kan man ha och mista men ett land måste man bygga tillsammans och det är liksom det som är tanken bakom löntagarfonderna.

[och visst avstod man, från en reallöne-topplacering i OECD i mitten av 70-talet till en bottenplacering en bit in på 80-talet. Man frågar sig hur det gick med ”få del i förmögenhetsökningen och att få vara med och bestämma” när den svenska börsen hade världens bästa tillväxt]


Kommer Sverige att vara socialistiskt om 10 år?

Palme: Jag tror inte det, därför att socialismen är en så långsiktig vision och vi har bemästrat oss med en större… stort tålamod, alla de som sökt genvägar till socialismen har hamnat i diktatur, vi vet att det krävs ett mödosamt reformistiskt arbete och den verkligt stora visionen om det rättfärdighetens och solidaritetens samhälle som för mig ligger inbyggd i den demokratiska socialismen ide det kanske vi aldrig når. Men vi är på v… men vi skall ständigt vara på väg dit och åtminstone komma närmare.

Men något tidsperspektiv måste du väl ändå ha om Socialdemokratin skall ha någon mening med sin existens?

Palme: Ja jag tror att om en 30, 40, 50 år har vi nått ett ganska väsentligt steg ehhh…

Hur ser det ut här då?

Palme: Jag tror inte vi kommer att ha et paradis för konflikter och spänningar i samhället kommer vi alltid att uppleva men eh.. men jag ger inte upp tron på att det kan vara ett samhälle där människor kan vara åtskilliga lyckligare än nu. …

Palme: kapitalismen och kommunismen är frihetsfientliga system

1981 
[19:16]
Palme: Jag tror inte ja e personligen övertygad att vi inte oss ur krisen utan löntagarfonder, inte ur krisen utan mycket stora sociala motsättningar, konflikter på arbetsmarknaden. Det här är en väg att förena vår vilja att tillåta .. öh …. Också önska en god vinstnivå i näringslivet, men å andra sidan så … gav det oss möjlighet till en öppenhet mot dom som är oroade, mot dom som har en annan mening, att kunna kompromissa om olika inslag i systemet så öh… att dom inte skall öh… behöva känna sig som att man inte tog hänsyn till andras uppfattningar.

Jag räknar med att vi vinner valet men vi måste då också regera landet efter valet och då är det olyckligt om det har grävts djupa motsättningar mellan olika grupper i samhället för att Sveriges problem i den ekonomiska krisen eh så svåra att det krävs ett väldigt stort mått av gemensamma insatser.

[12 juni 1999 Robert Weil
”Vi kapitalister tackar löntagarna för allt de avstått”
”Kapitalister, förena er och tacka löntagarna! …”]

[1983 togs löntagarfonderna men kraftigt modifierade.]

1985 
[valintervju]
Målen för fonderna hade uppnåtts.

Palme: Sen vi fick fonderna så har vi haft några av de allra bästa åren för svensk ekonomi eh.. industri på många år, produktionen har stigit, vinsterna har stigit, investeringarna har stigit, jag säger inte att detta har berott på fonderna, men jag säger att Sverige har kunnat utvecklas väl samtidigt som vi har infört löntagarfonder. Om man tittar på nåt som vi sa skulle uppnås med fonder så har vi ju öh… totalt sett uppnått dom, högre vinster… öh… mera satsning på framtiden, bättre produktion.

[Att Reagan och USA med sin expansiva ekonomiska politik var draglok åt en av 1900-talets längsta internationella högkonjunkturer hade naturligtvis inget med detta att göra? Det  var exportindustrin som fått stora vinster med devalveringar, den inhemska ekonomin  gick sämre. Fonder eller ens devalveringar lär inte hjälpa mycket om där inte finns en internationell marknad som går bra för exporten denna marknad har svenska politiker osv ingen kontroll över.]

[först ca 1990 hade den arbetande svensken i snitt kommit tillbaks till samma reallöner som man hade 1980 och inte minst SAP var bekymrade över löntagarnas ”ansvarslösa köpfest”]

[Över tiden har hemmaekonomin varit en av de som utvecklats svagast i OECD]

Om dom nu är bra fonderna varför inte bygga ut dem?

Palme: Jo därför att eh… eh… den kritik som vi fick var ju att fonderna skulle bli förstora och för starka och för dominerande och den har jag avvägt och det kan ligga nånting i det, jag vill inte alls bestrida att det kan vara olyckligt om de blir för stora och därför har vi sagt den här storleksordningen omkring 8 -10 procent av börsvärdet, det här är vid full utbyggnad, det är lagom.

[man kan tex notera att amerikanska fackföreningar med en organisationsgrad på kanske 15 – 20 procent äger ca 12% av de amerikanska bolagen genom sina pensionsfonder (slutet av 90-talet)]

Men varför är det olyckligt om de blir förstora om de är bra?

Palme: Jo men alla har ju sagt att… att det har ju skrämt många människor, att dom kan få en för stor betydelse öh… på den svenska eh.. kapitalmarknaden, och eh… efter som jag vill undvika maktkoncentration det är tillräckligt mycket maktkoncentration på den privata sidan eh… så vill jag inte skapa en… så vill jag inte skapa en maktkoncentration i fonderna heller.

Du har alltså tagit intryck av den borgerliga kritiken?

Palme: Ja i den meningen att eh.. dels tar jag ett visst intryck av det men sen eh… umm.. det är ingen glädje i ett samhälle om man skapar… fruktan på olika håll, fruktan bland öh.. företagare… för att det blir en sån här maktkoncentration, nu menar jag att det är skenargument när dom skrämmer för fonderna, fonderna kommer inte att innebära denna maktkoncentration, dom kommer dock att innebära en ökande maktdelning i det svenska samhället åh där har jag fått respektera och ta intryck av dom kritiska argument som anförts, ja.

Man kan då säga att kvar av de radikala fonderna har blivit svenska lagomfonder?

Palme: Jaa, men svensk socialdemokrati är i viss mån ett lagomparti, ett reformistiskt parti som gradvis förändrar samhället och det är vi stolta över.



[Robert Weil 2002
”… Löntagarfondsdebatten var hundraprocent rätt. Den var logisk. Jag hade stött fonderna om de inneburit ett individuellt program. Sett i backspegeln hade det varit en lysande affär för löntagarna. En del av löneutvecklingen hade investerats i en lågt värderad aktiemarknad. …”]



9 comments:

Björn Nilsson sa...

Här var det visserligen äppelblom men också kallt och bistert igen!

Underhållande läsning. Jag var ju med i diskussionerna särskilt på den fackliga sidan under åren när förslaget om löntagarfonder seglade upp, och det var ett närmast hysteriskt motstånd bland vissa tjänstemän (jag var industritjänsteman då). Andra var ju för.

Vad Palme kanske inte såg var att socialdemokratin av en massa folk, även på arbetarsidan, uppfattades som ett överhetsparti. Ett otrevligt förtryckande pamp-parti som skulle bestämma om allt. Med en bättre kontakt med sina gräsrötter hade kanske ledarna för socialdemokraterna kunnat rida ut den borgerliga motoffensiven. Men nu var stödtrupperna passiva och osäkra, i den mån de inte var skeptiska. I de här citaten ser man en ganska vilsen Palme tycker jag. Vad ville han, innerst inne? På slutet blev han ju för övrigt omkullpratad av Feldt och det gänget som skulle liberalisera Sveriges utrikesbetalningar utan att samtidigt släppa den fasta växelkursen, och det ledde ju till ekonomisk katastrof så småningom. Ekonomi kanske inte var Palmes starkaste sida.

Teckentydaren sa...

Jo man frapperas en del av Palmes svar, som du säger vilsen och även defensiv. Nu kommer jag inte ihåg debatten så väl mer än det ibland uppskruvade tonläget i borgerlig press.

Jo man får en känsla av att SAP inte haft någon partiledare efter Erlander vars starka sida varit ekonomi. Grassman nämnde i någon artikel att Erlanders memoarer var en ganska dryg historia men när det kom in på ekonomi blev det lite nerv i det hela. Erlander skrev t.o.m. avsnittet om Keynes i Svensk Uppslagsbok. Där tar han upp Keynes slutsatser att det finns en tendens till permanent arbetslöshet beroende på att sparandet är för stort. Erlander hade inte gjort sig besvär i dagens politikst-ekonomiska klimat, hand hade blivit diskad innan han kommit in på banan med sådan ekonomisk extremism.

---------------------------
"Om Tage Erlander skrev pedagogiskt om ekonomiska frågor i uppslagsböckerna, var det precis tvärtom med Olof Palme. Trots att Olof Palme övertog världens då starkaste arbetarrörelse var han okunnig och genuint ointresserad av ekonomiska frågor. Om Olof Palme i den hetaste valrörelse fick viktiga ekonomiska frågor - det som verkligen är det socialdemokratiska partiets frågor - så slocknade blicken på honom. Han tappade intresset. Han blev disträ. Han ville tala om fred på andra kontinenter.

Med Ingvar Carlsson är det lika illa. Han är helt aningslös. Han informerar sig med hjälp av Dagens Industri och Veckans Affärer om det är kris eller inte, och sedan delegerar han bort de ekonomiska frågorna.

Man kan säga att den moderna nationalekonomin med Keynes i spetsen var chockerande. Den utmanade folks tänkande så att den nästan var kränkande. Här fastslogs - i den enklaste formuleringen - att utgifterna inte ska rättas efter inkomsterna. Den var en katastrof för en konservativ inställning som inte ville ha en stark politisk makt, inkomstutjämning och en stark konsumtionstillväxt för alla. Men demokratiska folkrörelser tog den moderna nationalekonomin till sitt hjärta."
S Grassman
---------------------------

Och inte blev det bättre efter Ingvar.

---------------------------
" But who cares about the economy today? Every day, programmes like "A-Economy" are and "The Economic Club" are broadcast. But there is no discussion of the economy, only of the finances. Short- and long-term interest rates, budget deficits, equity quotes and whatnot are discussed, but not the economy.

The "economy" is not the same thing as the "finances". The economy is human activities, the way we create value by using our knowledge and talents. Today's waste of human resources has no place in the cynical world of finance.
...
The real-world economy must comply to being cut short in order to fit this financial Procrustes' bed. To Erik Åsbrink's mind, the map is the reality. The length of the columns is beginning to harmonise, which makes Erik Åsbrink "happy". The whole of the Cabinet is "happy". The debit and credit of government finances match. ..."
Per Gunnar Berglund 1997
---------------------------

Björn Nilsson sa...

Arbetarrörelsen har ett självförvållat dilemma: den har aldrig systematiskt arbetat på att få fram en egen kader av bra forskare inom nationalekonomi och andra samhällsvetenskaper. Därmed har man blivit utlämnad till neoklassiker och liknande skojare. Och när ledarskapet inom SAP och V och fack och liknande organisationer är ointresserade och/eller okunniga om ekonomi kan det bara sluta med en krasch. Man får den ena snytingen efter den andra och har inget att sätta emot.

Berglund, var det han som stack till USA för att åtnjuta ett friare akademiskt klimat för avvikande åsikter? Här i Sverige verkar det väldigt knepigt för nationalekonomer med tankar som inte godkänns av Assar Lindbäck & Co att få komma fram. Sverige har gått från världsfrämst till världssämst i nationalekonomi (om man spetsar till det hela litegrann).

Teckentydaren sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Teckentydaren sa...

Jo just han, han skrev en liten skrift på 90-talet som hette "Abolishing Unemployment" och gavs ut på Ordfront, avsedd för den svenska marknaden. Det blev väl iofs några kommentarer i den malliga morgontidningen och typ ETC. Men i stort set var det nog alltför kätterska tankar. Sökte efter boken som fanns som .pdf och råkade se att han så sent som 2005 hade varit på något policyanalys institut i New York, som det verkade träget i samma anda.

Det är vad jag förstått inte bara här som "Chicago boys" gör vad de kan för att få monopol på universiteten, men pluralism verkar lite större i de anglosaxiska länderna, inte minst USA, där finns ju så många universitet och det som går för vänster även i dag verkar i många fall vara kvalificerade akademiker inom olika gebit. Sverige är ju ett litet och ganska konformistiskt land. Men att det blivit så här är nog ingen tillfällighet, den konservativa högern vet vad den gör när den lägger beslag på fakulteter som formar samhället. Sen har väl många av de som ansåg det vara ett bra karriärdrag att vara S-märkta knappast varit speciellt vänster. Assar Lindbeck var S ekonom, Bo Södersten som med riksbanksstipendium åker till Chile och totar ihop lite "ekonomivetenskap" om hur bra den nyliberala ekonomin varit för dem, Klas Eklund som går direkt från S-toppen till tjänsterummet på SE-banken, Bergström som väckte en del höjda ögonbryn att LO valde honom som chef för sitt forskningsinstitut, som nu Wanja lagt ner tillsammans med nedläggning och ägaravveckling av S/LO media av betydelse. Han kom ju från SE-bankssfären och var inte direkt känd för att göra någon progressiv analys av ekonomin. Även om han sen dess även sagt en hel del vettigt.

På tal om en av de nämnda kan jag inte gå förbi denna lilla giftiga betraktelse när det begav sig:

"Konstigt nog finns inte ens formellt välutbildade ekonomer i regeringskansliet. Sakkunskapen utgörs av en handfull handelshögskolestudenter med bristfälliga kunskaper och utan förmåga till distans och politisk analys. Deras enda plattform är egentligen borgerliga massmedia. I början av 1980-talet lyfte dessa fram några tidigare okända ekonomer såsom "modiga sanningssägare inom socialdemokratin", därför att de föll arbetarrörelsen i ryggen och krävde större åtstramning än sina politiska motståndare. Deras plattform är alltså Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter och Veckans Affärer - inte ens den yttre akademiska legitimitet som annars de borgerliga så rikt kan slösa med har man tagit till.

I något fall - det gäller statsministerns egen rådgivare Klas Eklund - har man under pinsamma och ansträngda akademiska former iscensatt ett slags doktorsdisputation, finansierad av SE-banken och med både rollerna som ordförande och opponent besatta av bankens direktörer. Vetenskapligt torde en sådan examen vara obetydligt mer värd än Refaat-el-Sayeds berömda doktorstitel; moraliskt kan man fråga sig vad som är mest tvivelaktigt. I flertalet fall har man inte ens gjort så, utan blott nöjt sig med att låta särskilt okunniga ekonomer inom arbetarrörelsens led få uppträda i tillgängliga ekonomiska fora för att på ett övertydligt sätt ge den desinformation som ansedda vetenskapsmän själva alltför öppet vill slippa att föra tilltorgs.

Den svenska nationalekonomins nestor uttalade för länge sen åsikten att det vore viktigt att även en del lydiga arbetarbarn fick viss ekonomiutbildning. Åsikten uttalades inte i omsorg om demokratins bästa. Det gjordes halvt på skämt och halvt på allvar, men röjer en klarsynt analys från en bankdirektör som tvärtom var angelägen om att hålla demokratin i schack. Såsom man kan vänta av en framstående nationalekonom - formellt professor inom den offentliga högskolan - som i decennier följt vår samhällsutveckling från sitt tjänsterum på Skandinaviska Enskilda banken."
S Grassman

Björn Nilsson sa...

Det är verkligen tråkigt att Grassman inte finns med oss längre. Till skillnad mot Lindbeck var han inte en statslojal ämbetsman, eller en sådan figur som "nestorn" med tjänsterum på en bank.

En sak som jag funderat på är vad det var för ekonomisk litteratur som folk inom arbetarrörelsen studerade i mitten av förra århundradet. Man hade ju ABF-cirklar och fackliga kurser som tog upp nationalekonomi. Det kunde väl vara en uppgift för en historiestuderande att försöka gräva fram vad det var för böcker som fanns på kursplanerna, och sedan läsa dem för att se vilka ideer som prånglades ut? Jag misstänker att det knappast var Marx man läste.

Eklund - var inte han illröd marxist-leninist innan han bytte fot och blev något annat?

Den lilla boken från Ordfront har jag faktiskt. Kanske dags att plocka fram den och se om den har något att ge idag också.

Teckentydaren sa...

Jo Grassman var en även en förträfflig pedagog som kunde förklara saker och ting på ett sätt som gjorde dem begripliga, sånt brukar ha att göra med hur väl de själv förstår sitt ämne. Av de här i landet som lönade ett extra stort tomrum här i landet då de gick bort i förtid håller jag Grassman som en av dem och även Jan Johansson.

Eklund lär väl ha varit det i sin ungdom, en del anpassar sig till rådande klimat av taktiska skäl andra är kanske av naturen extremistiskt lagda och fortsätter på den linjen även om de byter ideologi. :-)

Björn Nilsson sa...

Den ende Jan Johansson jag kan komma på nu är jazzpianisten. "Jazz på svenska."

Jag såg på annat håll att Eklund varit "errare" och med i någon föregångare till Socialistiska Partiet. Trotskist alltså. En intressant observation: folk som är extremt mycket för någonting kan vända helt om och fortsätta att vara extremt mycket för - fast nu för något helt annat och kanske motsatt.

Palme, om vi återgår till honom, föreföll vara extrem ibland, så tillvida att han inte verkade vara intellektuellt resonerande i Erlanders stil. Därför var det väl lättare att tycka bra/illa om Palme eftersom han väckte ganska starka känslor hos många bara genom att yttra starka åsikter.

Jan Wiklund sa...

Norska motsvarigheten till Arbetarrörelsens Tankesmedja har i alla fall tillsatt en gedigen internationellt uppmärksammad ekonom som chefsanalytiker: http://www.respublica.no/Artikler/Erik-S.-Reinert-blir-ansatt-i-Res-Publica.

Så inte har det med litenheten att göra!

Skicka en kommentar

Tillåtna HTML taggar: <b>, <i>, <a>