2010-05-19

Räddningspaketen

"Räddningspaketen i jämforelse"Ekonomikommentarer tar upp en intressant jämföresle som förstås är relevant i många aspekter, hur kan det alltid finnas hur mycket pengar som helst till en del saker men när det gäller mycket annat är det stor brist.

Men intellektuell finansiell akrobatik missar målet, man spelar helt på rådande ordnings villkor och planhalva.

De förmenta räddningspaketen handlar inte om att fördela reala resurser utan om att bevara rådande maktstruktur i samhället. Pengar har fler användningsområden än att bara vara en spegling av konsumtion. Det är maktaspekten som är det allvarliga för fattiga människor här i världen inte penningen som förment spegling av möjlig konsumtion.

För att världen skall bli lite mer rättfärdig och fattiga ska få en drägligare tillvaro är det mer politisk makt de behöver. Det är ojämlikheten i politisk makt som är den reala orsaken till den stora ojämlikhet i tillgång till reala resurser som finns här i världen.

När kampen om en rättfärdigare värld bara handlar om fördelning av fiktionen och artificiella skapelsen pengar missar man målet. Diskussionen förs på motståndarnas villkor. Man kan notera liknande i debatten om andra frågor, "Social Security" i USA och motsvarande här, debatten handlar uteslutande om de finansiella teknikaliteterna inte om möjliga framtida reala resurser som finns tillgängliga för att tillfredsställa mänskliga behov. Samma med kampen mot inflation, man befinner sig alltid i modellens slutna värld och aldrig i den empiriska erfarenheten av vilkenn faktisk inflation som varit. Denna besatthet av inflationsdemonen är märklig när finansiell spekulation har ställt till långt mer skada för ekonomin än vad inflation gjort, den monetära politiken och finanspolitiken idag bekämpar fiktiva demoner men inte de verkliga tillkortakommandena i ekonomin. Ensidig fokus på det finansiella missar målet och det är förmodligen det som är avsikten.

Man kommer att tänka på diskussionen om sk Tobinskatt. Man blir lätt orolig när förmenta progressiva först nämner volymen på den spekulativa finansiella ekonomin och sen får nåt simmigt i ögonen när de föreställer sig vad en viss procent skatt skulle innebära för summor. En sund ekonomi kan inte försörja sig på finansiell spekulation, om man inbillar sig att fördelning och välfärd kan bygga på spekulationsekonomi då är man ordentligt ute och cyklar. De faller för en illusion, arbete skapar varor och tjänster som kan tillfredsställa mänskliga behov, pengar är i princip en redovisningsfikton som kan användas för att effektivisera utbyte av varor och tjänster de har inget värde i sig. När de säger på nyheterna att börsen/marknaden helt plötsligt förlorat i värde med astronomiska belopp brukar det inte bero på att något dramatiskt skett med den kapacitet vi har att tillgodose mänskliga behov i den reala ekonomin, världen har inte blivit fattigare eller rikare i denna förmåga.
Världens resurser är naturligtvis svårt underutnyttjade när vi lever i ett ekonomiskt system som inte tillåter alla som kan att arbeta och försörja sig på ett anständigt sätt, fördelningen mellan fattiga och rika är synnerligen orättfärdig. Men att det skulle åtgärdas med att bli beroende av finansiell spekulation är en illusion.

Finansiell verksamhet som dränerar den reala ekonomin och inte gör nytta för dess funktion ska göras olaglig eller kanske stoppas med kanske sk Tobinskatt, men då innebär skatten inte att man hyvlar av från de uppblåsta spekulativa beloppen utan att skatten stoppar spekulationen, den fungerar som böter på ett oönskat verksamhet och ger den stora intäkter har den missat målet.

gumma

0 comments:

Skicka en kommentar

Tillåtna HTML taggar: <b>, <i>, <a>