2010-06-23

Arbetslöshet en viktig fråga?

Gullregn
    
Lär inte bli mycket guldregn över EU proletariatet framöver när finanseliten ska ha sitt.

Denna kris är på många sätt märklig, arbetslösheten har skenat i väg men det blir ingen stor fråga, inget som kräver samhällets massiva insatser för att lösas. S valrörelseprat om arbetslösheten och arbete känns halvhjärtat. Media är i stort likgilliga inför frågan.

Detta är en stor förändring mot hur det varit förr. Man får en känsla att detta med en betydande del av folk i arbetsför ålder utanför är det "normala" efter drygt tre decennier att nyliberal ekonomiska dogmer anammats fullt ut.

Både S och M verkar mest tävla om vem som kan hävda mest "ordning" de förmenta "statsfinanserna". Efter tre decennier med en "ekonomi" som alltmer handlat om finansiell aerobic och allt mindre om realt värdeskapande produktivt arbete tror kanske både S och M att vi inträtt i en ny paradigm där sådant inte behövs, nu när det går så geschwint att göra pengar av pengar.

Men som en ökänd europisk ledare en gång sa:
"the folk-community does not exist on the fictitious value of money but on the results of productive labour, which is what gives money its value."

Om man tror att aerobics med olika finansiella balanser är viktigare än realt värdeskapande produktivt arbete har nog våra politiker en del att lära om ekonomi.

"Aerobics är ett samlingsnamn på olika typer av träningspass som bygger på aerob träning.
Med aerob träning menas sådan träning som ej framkallar syrebrist och mjölksyra.
"
Wikipedia

Det vet de flesta att det även behövs träning som skapar mjölksyra om det ska bli resultat.


Man blir lätt bekymrad när dagens politiker i valfri kulör inte ser hög arbetslöshet som en nationell kris. Läget var faktiskt annorlunda för tre decennier sedan då även en Reagan-administration såg arbetslösheten som den viktigaste frågan.
In 1983, Ronald Reagan's Washington regarded high unemployment as a national emergency. Today, with unemployment kissing 10 percent, Barack Obama's Washington scarcely seems perturbed. Why?
...
But whenever I wander the halls of Washington these days, I can’t help but think that something else is going on—that a deep and wide gulf has grown between the economic hardships of Americans and the seeming incomprehension, or indifference, of courtiers in the imperial city.

Have decades of widening wealth inequality created a chattering class of reporters, pundits and lobbyists who’ve lost their connection to mainstream America? Has the collapse of the union movement removed not only labor’s political muscle but its beating heart from the consciousness of the powerful?"

Deutsches Institut für Wirtschaftsforschung (DIW) har i en rapport visat att i det framgångsrika Tyskland, med sina exportöverskott (som alla EU länder bör ha som förebild enligt EU bossarna), så blir de rika allt rikare och de fattiga fler och fler och mellanskiktet krymper allt mer under de senaste 10 åren. Antalet dollar-miljonärer i tyskland ökade med 23% under krisen.

Detta var primärt ett verk som påbörjades av Socialdemokraterna och de Gröna i förening när de satte igång de sk Hartz "reformerna", ett verk som sen naturligtvis fortsatts av Merkel koalitionen. De Tyska fackföreningarna har varit "ansvarsfulla" och sett till att reallönerna sjunkit och de är nu tillbaks på nivån mitten av 1980-talet.

De nu annonserade åtstramningarna kommer naturligtvis bara att slå mot de fattiga. Det är förmodligen de som levet över sina tillgångar och gjort de tyska politikerna så "wirtschaftlich besorgt".

Hade det nu inte funnits Sydliga EU-länder (också förstås "consumer of last resort") som satt sig i skuld hade förstås tyskarna fått ta i ännu hårdare för att tvinga fram sitt ExportWirtschaftsWunder, men tänk om det ändå inte funnits någon som velat sätta sig i skuld för att köpa tyska varor, vad skulle de då gjort?

Med denna pågående galenskap i Europa ser det allt mörkare ut, ska det behövas en stor dos organiserat våld ännu en gång för att Europa ska få några makthavare med en gnutta sunt förnuft?

det dagliga brödet
    
Om än inget gullregn så en och annan brödkant kanske det blir


Det finns förstås vinnare och förlorare i alla kriser, vi kan nu glädja oss åt att de rika blivit rikare igen trots krisen. Boston Consulting Group kom nyligen med en rapport där de kartlagt värdeökningen på de rikas tillgångar över hela världen. Det är denna typ av positiva förebilder som Europas fattigpensionärer behöver för att ta sig i kragen och göra nåt åt sin situation.


himmel
    
Molnen är ännu inte guldkantade


1 comments:

Jan Wiklund sa...

Nja, vad som behövs är lite arbetarrörelsemilitans. Och det är rätt svårt eftersom så mycket av den industri som är lättorganiserad har flyttat till Kina. Risken är att vi måste vänta på den kommande stora kinesiska arbetarrörelsemobiliseringen innan vi kommer igång här. Hur som helst är det först då vi kommer att kunna skrämma staten till eftergifter.

Skicka en kommentar

Tillåtna HTML taggar: <b>, <i>, <a>