2010-06-13

Stramare stabilitetspakt!

De som med en viss sannolikhet kan förväntas bli Statsminister och Finansminister efter höstens val fick i förra veckan en ekonomisk valpalmfett publicerad i den borgerliga tidningen DN. Det var förstås hyggligt av DN att upplåta debattplats åt sina motståndare. Förmodligen en gest av medömkan nu när motståndarna har schabblat bort det mesta de haft av betydelsefull media att göra utspel i.

Artikeln ingav en viss oro och bekymmer om vilken ek0onomisk politik som dess kan förmodas driva, de verkade ha en del brister i sin förståelse av grundläggande koncept i national/politisk ekonomi.

”Europa behöver en ny och stramare stabilitetspakt” är rubriken, redan där började man bli lite orolig.
"Att ha överskott i finanserna är av största betydelse för att få hög tillväxt och fler jobb"
Deras stöd för detta påstående menar de vara den sk "budgetsaneringen". Denna sanering skapade ingen som helst tillväxt i den inhemska ekonomin som stod stilla, arbetslösheten och sedermera utanförskapet förblev skyhögt även om de arbetslösa trollades bort från den öppna arbetslösheten.

Det som växte var exporten och det berodde på att man släppte den fasta växelkurs på en orealistiskt hög nivå, dollarn föll som en sten och Bildt, Wibble med hjälp av Sahlin och Carlsson kramade den "starka" kronan frenetiskt med operett räntor som man sa i Tyskland. Men primärt för att USA återigen drog igång en internationell högkonjunktur med expansiv ekonomisk politik. Inget av detta berodde på någon "budgetsanering".

När det är överskott i "finanserna" så har privat sektor (medborgarna) motsvarande underskott. Hur ska det skapas jobb om man försämrar medborgarnas möjlighet till ekonomisk aktivitet? Ett sk överskott innebär att köpkraft exztraheras från ekonomin, de genererar ingen konsumtion varken i den privata eller den offentliga sektorns produktion. Att ha överskott är per definition att strama åt ekonomin, något man gör när det är risk för överhettning och inflation. Det enda som kan balanser dessa överskott så de inte onödigt stramar åt ekonomin är just överskott mot utlandet som vi hade.
"Eurokrisen har blottlagt svagheter i valutaunionen. För de länder som bryter mot pakten måste kännbara konsekvenser vänta."
Den viktigaste delen i de obalanser som finns i EU/eurolandet är att underskottsländerna har stora underskott i sina utrikesaffärer. Detta har genererat en skuldbörda i antingen offentlig eller privat sektor där. Väsäntliga orsaker till detta är dels skillnader i industriell utveckling och att man inom frihandelsorådet där det flutit in billiga krediter från överskottsländerna har svårt at värja sig mot att medborgarna konsumerar mer från andra länder än de själva producerar för utlandskonsumtion. En inte oväsentlig del till detta problem är att de mer utvecklade industrinationerna som t.ex. Sverige och Tyskland bedrivit en aktiv "beggar thy neighbour" politik för att skapa exportöverskott. Just det överskott som möjliggör Sahlin/Östros "duktighet" när det gäller sk överskott i finanserna.
"Starka offentliga finanser är en absolut förutsättning för tillväxt och fler jobb. Det inser man nu i Frankrike, Irland, Italien, Portugal, Spanien, Storbritannien och inte minst Grekland. Runtom i Europa väntar tuffa budgetsaneringsprogram. Det vet vi i Sverige efter de krisår vi gått igenom framför allt under 90-talet – eller borde veta. För oss socialdemokrater är det självklart: Sverige ska tillbaka till överskott."
Tror Sahlin/Östros på fullt allvar att världens största handelsområde, där 2/3 av handeln sker inom området, ska kunna ha export ledd tillväxt och överskott i sina utrikesaffärer som möjliggör sk "starka" i finanser?
"Den gångna mandatperioden har inneburit att ett överskott i de svenska offentliga finanserna på 70 miljarder kronor har förbytts i ett lika stort underskott"
Det stämmer inte, det ackumulerade finasiella överskottet i offentlig sektor enligt vårproppen var 2008 380 miljarder (12,1% rel. BNP), 2009 var det 487 miljarder (15,9%). Det är en ökning med 107 miljarder. Offentlig sektors konsoliderade bruttoskuld var 2008 38,3% rel. BNP, 2009 42,3%. Offentlig sektor visade 2009 ett underskott på 0,8% rel BNP. Ökningen i procentuell bruttoskuld torde i huvudsak hänföra sig till det kraftiga fallet i BNP.
"Två saker är nu nödvändiga: Sverige behöver en regering som klarar att bygga upp överskott i ekonomin"
Som man förstår av artikeln avses här den offentliga finansiella ställningen och inte folkhushållets ekonomi. Det är beklämmande när dessa två personer som det är troligt blir landets nästa Statsminister och Finansminister inte har de fundamentala ekonomiska sambanden klart för sig. De verkar sitta helt fast i en nyliberal ideologisk bild av ekonomi som inte har någon vetenskaplig eller empirisk förankring.
Fundamental nationalekonomisk bokföring säger att när en sektor har överskott måste en annan ha underskott, vi har med våra "sparsamma" regimer nu en hushållssektor som relativt BNP är lika skuldsatta som i Spanien, Portugal och Irland, drygt 75%.

Att i nuvarande världsläge fortsätta att förlita sig på att utlandet ska var villigt till underskott och skuldsättning för att vi ska ha överskott och ha dessa överskott i den offentliga delen av ekonomin verkar vanskligt, det är trots allt i den privata inhemska ekonomin som är den största sysselsättningspotentialen och vilken som avgör vilka skatter som kan genereras och ge en rimlig balans i den offentliga ekonomin.
"För oss socialdemokrater är det otänkbart att EU på något sätt skulle ”godkänna” svenska statsbudgetar. Det Europa behöver är en ny och stram Stabilitets- och tillväxtpakt byggd på tydliga regler och sanktioner som tvingar Europas länder att sanera sina statsfinanser – inte ytterligare koordinering på EU-nivå, som EU-kommissionen föreslår."
Man frågar sig vad är den stora skillnaden i att EU skulle godkänna budgetar och med kraftfula sanktioner ska tvinga medlemmarna till ett visst handlande när det gäller deras budgetar.
"Pakten ska gälla alla – även de stora. Stabilitetspakten måste gälla för alla medlemsländer utan undantag. När Tyskland och Frankrike bröt mot pakten, utan att det ledde till konsekvenser, så öppnade det dörren för många av de överträdelser vi nu ser."
Förstår de inte att underskotten som nu eskalerar beror i huvudsak på den stora arbetslösheten och de kostnader den medför, och att kraven på budgetbalans har förhindrat stimulans som motverkat den eskalerande arbetslösheten.
"Vi är fortfarande positiva till euron som politiskt projekt och är övertygade om att den kan bidra till handel, jobb och långsiktig tillväxt."
När ska det gå upp för eurokramarna att detta valuta experiment i full skala med Europas medborgare som försökskaniner inte ens genererat någon vidare tillväxt närsolen sken och när det blev kris så fungerade det inte alls.
"Det gynnar inte Sveriges ekonomi att mitt under eurokrisen kräva att Sverige ska stressa in i valutaunionen."
Varför envisas de med att vi ska in i Euron, ser de inte vad som händer. Ser de inte hur galet det är att förorda åtstramnings och deflationspolitik när arbetslösheten redan är skyhög. Men det framgår förstås i denna artikel att de är varma anhängare av just en sådan politik. Tidigare ekonomiskt framsynta SAP politiker som Wigforss, Erlander måste rotera i sina gravar, det som Sahlin/Östros här framför är högerns ekonomiska politik som Wigforss gick i strid mot i valmanifestet 1932. Det alternativ som Wigforss stod för var vad som i ett antal länder gjorde att dåtidens stålbad och budgetbalans fantasters katastrofala politik kunde få ett alternativ som räddade dessa länder från stor misär.
"Vi har båda lång erfarenhet från socialdemokratiska regeringar. Vi var med om att sanera statsfinanserna efter den förra borgerliga regeringen."
Man undrar om Sahlin/Östros förstår vad som hände i den krisen som var i början på 90-talet. Vi hade en privat sektor som var överskuldsatt och en offentlig sektor som hade bland OECDs "starkaste" balansräkningar. Orsakerna till denna situation är väl kända. Det som hände var att den privata sektorn var tvungna att korrigera sin svaga balansräkning, ca 20% eget kapital, detta ledde till att produktion och konsumtion föll. Med tanken på den förkärlek för budgetbalans och överskott i "starka" offentliga finanser som Sahlin/Östros här ger uttryck för kan man fråga sig om det menar att det offentliga inte skulle på något sätt gått in och kompenserat detta efterfrågefall i ekonomin, dvs ha underskott. Förstår de hur mycket arbetslöshet vi haft om det inte varit dessa underskott (det hade förmodligen varit mycket bättre med en aktiv stimulans politik än att bara låta krisen rulla upp sig och de sk automatiska stabilisatorerna generera underskott, men underskott hade det blivit i vilket fall som helst) och att det skadat landet och vår ekonomi ännu mer. Underskott som inte hade varit möjliga om EUs besynnerliga stabilitets & tillväxtpakt gällt.

Förstår de vilken katastrof det kunde ha inneburit om man hade till varje pris haft budgetbalans när den galna spekulationsekonomin skulle korrigeras.

"När vi lämnade över till den borgerliga regeringen hösten 2006 hade vi ett överskott i statsbudgeten på 70 miljarder kronor. Sysselsättningsutvecklingen var stark."
Här återkommer de med de där 70 miljarderna som de tidigare hänförde till offentlig sektor men nu till en enskild del i denna sektor, statsbudgeten. Har de klart för sig vad de olika begreppen betyder. "Sysselsättningen var stark", 6,2 % öppen arbetslöshet (och betydligt högre sk utanförskap) i vad som var toppen av en högkonjunktur, kan man anta att detta är Sahlins/Östros nivå på jämviktsarbetslöshet (NAIRU)?
"De rödgröna partierna har gett ett tydligt besked till väljarna att åter vilja ta ansvar för Sverige. Vårt land ska tillbaka till sunda offentliga finanser med överskott och jobbtillväxt."
Om det ska bli någon tillväxt överhuvudtaget med dessa "sunda" finanser och överskott är det en absolut förutsättning att det är stora externa överskott via exporten. Detta verkar också vara vad Sahlin/Östros tycker att hela EU ska göra för att vara "sunt". Förstår de att det att det bara är möjligt för ett enskilt land att bedriva "beggar thy neighbour" politik gentemot resten av värden inte en hel enhet som EU där 2/3 av handeln bedrivs inom handelsblocket, hur tror de det ska vara möjligt för världen störst handelsblock att bedriva denna "beggar thy neighbour" politik gentemot resten av världen.


Man blir bekymrad när man läser en sådan här artikel från de två personerna som förmodas bli våra nästa Statsminister och Finansminister. En ekonomisk "klokskap" som inte står den inte helt sunda tea-bagger rörelsen i USA efter. En ekonomisk "klokskap" som nu omfattas av de tongivande i stora högerelefanterna i EU som Trichet, Merkel och Cameron. Den senares finansminister Osborne skryter med att det är han som fått G20 att bli budgetsanerare i Sahlin/Östros anda.

För att denna deflationsdrivande "beggar thy neighbour" politik i teorin ska ha en chans att lyckas måste det finnas någon som är villig att ha ett underskott, sätta sig i skuld (inte vilja vara fri enligt S mytologin), som motsvarar de överskott som den exportledda tillväxten förväntas generera. Var tror man att dessa som är villiga att sätta sig i skuld (och inte vara fria) finns?

Det märkliga är att i nuvarande läge låter Wall St. lakejerna Geithner och Summers som några av de få förnuftiga rösterna, jämfört med politikerna i EUropa, när de är bekymrade för arbetslöshet och återhämtning i ekonomin. Det ligger nog en heldel i det som de säger att EUropa kan inte ännu en gång förvänta sig att USA ska var den nationen som sätter sig i skuld för att EUropa och resten av världen ska ha exportledd tillväxt.

Man förstår att de talar om att vi inte ska "stressa" in i euron, det är väl bara Fp som agerar självmordskandidater i den frågan. Om man nu menar allvar med at det är en folkomröstning som ska bestämma om vi ska vara med i Euron kan man fråga sig varför man med EU medlemskapet förbundit sig att införa euron, vi har inget undantag från det. Varför omförhandlades inte avtalet efter folkomröstningen? Om nu EU inte gått med på det borde vi då lämnat EU för att respektera folkets utslag? då euron är obligatorisk för EU medlemmar inkl oss.


Budget surpluses are not national saving
Kan en nation spara?
Memo to Deficit Hawks: Let’s Get the Facts Right

2 comments:

Jan Wiklund sa...

Här finns Ernst Wigforss' klassiska valvinnare från 1932: "Har vi råd att arbeta", där gängse ekonomisk vetenskap hånas: http://www.folkrorelser.nu/rorelsemapp/dokument/wigforss.html.

Den belyser indirekt att vad som saknas är inte insikter i ekonomisk teori, utan det är en livskraftig arbetarrörelse som ser till att den genomförs i praktiken. På 20-talet var svenskarna det mest militanta och genompolitiserade folket i världen, och det måste en partiledning respondera på om den ville bevara sin trovärdighet. Idag slipper dom.

Teckentydaren sa...

Skillnaden är också att Wigforss utgår från vad som kom på den tiden från Keynes m.fl. där ekonomin ser till de reala resurserna som finns tillgängliga och hur det ska kunna optimeras. Med det följer naturligtvis full sysselsättning, annars underutnyttjar man ju denna reala resurs. Annras har ju teorierna inom den politiska ekonomin handlat om att få ett visst resultat i hur makten fördelat sig.

Keynes som trots allt var liberal, i en nu svunnen mening, beskrev 20-talets penningpolitik:

"Helt enkelt en kampanj mot de arbetande klassernas levnadsstandard ... avsiktlig intensifiering av arbetslösheten ... genom att använda den ekonomiska nödvändighetens vapen gentemot individer och mot särskilda intresseområden - en politik som landet aldrig skulle tillåta om de visste vad som pågick."

Och då kommer man osökt att tänka på Gösta Bohmans klassiska visdomsord:

"När man har okunniga väljare, vilket vi har i Sverige, så tvingas man förenkla sitt budskap så till den milda grad. Detta gör att vi tvingas föra ett resonemang som ibland överskrider sanningens gräns... Hade vi kunniga väljare, som visste vad det var fråga om, skulle vi aldrig kunna hålla på som vi gör..."

Kampen mot den fulla sysselsättningen som blev alt framgångsrikare efter nyliberalismens genombrott handlar naturligtvis om makten i samhället och inte om svepskälet inflation. Full sysselsättning ger makt åt vanligt folk. Förutom svepskälet inflation sägs det ju rent ut att politikens makt, dvs demokratin ska begränsas.

Skicka en kommentar

Tillåtna HTML taggar: <b>, <i>, <a>