2010-07-30

Marx citat

“The entire artificial system of forced expansion of the reproduction process cannot, of course, be remedied by having some bank, like the Bank of England, give to all the swindlers the deficient capital by means of its paper and having it buy up all the depreciated commodities at their old nominal values.”

Marx





Trodde han ja, han skulle väl ha fått dåndimpen om han sett Bush junior och "non partisan" Obama i farten.






From Marx to Goldman Sachs:
The Fictions of Fictitious Capital

10 comments:

Björn Nilsson sa...

Jaha, och så var det en länk till en jättelång och förmodligen intressant artikel igen. När skall man hinna/orka läsa den? Känner mig rätt matt efter att bara ha skummat igenom ett dussin inlägg på Bill Mitchells blogg. Finns det inga som uttrycker det här mer kortfattat och snabbläst, exempelvis "faan den där jääla kapitalismen, ja bli så föbannad allså ..."

Teckentydaren sa...

Man måste inte läsa alla långa artiklar, jag har bara som hastigast skummat den länkade Hudson-artikeln, råkade se citatet och tyckte det var applicerbart på vår tid. Mitchell är intressant och reder ut det ena och andra men som sagt han skriver alldeles för långa bloggposter. Men han lär se det som en del i sin professors och utbildningsgärning och förmodligen riktar han sig främst till studenter i ämnet. Han lovade för några veckor sedan att inte skriva blogg på fredagar, men hittills har han inte hållit löftet, han tom i någon säger i början att egentligen ska det inte skrivas något men en kort notis är av nöden och sen blir det lika långt som vanligt, han medger förvisso i slutet att han inte häll sitt löfte från början av posten.

Björn Nilsson sa...

Ha, en opålitlig jäkel alltså ... men hans Modern Monetary Theory verkar åtminstone intressant!

Teckentydaren sa...

Nu är nog inte MMT egentligen en Mitchell skapelse utan det är kunskap som inte är okänd i ekonomivetenskapen. En av de grundläggande grejerna är ju inte minst det här med de aggregerade sektorsbalanserna. Man kan notera kännedomen om hur de olika sektorerna samverkar i Hans Tson Söderströms:

Realräntechock, skuldsanering och budgetunderskott


För ett enskilt hushåll eller företag är det möjligt att höja soliditetsnivån genom att "banta balansrakningen", dvs genom att minska skulder och tillgångar simultant. För den privata sektorn som helhet finns inte denna möjlighet i samma utsträckning. Om tillgångarna inte kan säljas till utlandet eller till den offentliga sektorn, kommer den privata sektorns försök att sanera sina balansräkningar enbart att resultera i ytterligare prisfall på såväl real• tillgångar som finansiella tillgångar när aktörerna där försöker sälja tillgångarna till varandra. ...
...
... Med den sektoruppdelning som har gjorts existerar bara två andra sektorer som kan svara for "den andra sidan" av den privata sektorns skuldsaneringsprocess: den offentliga sektorn eller utlandet. Det kan här vara på sin plats att påminna om ett elementart samband i nationalräkenskapsanalys:

(S-l) = (G-1) + (X-M)

Uttrycket (I) säger att - vid en given nivå på produktion och sysselsättning det privata finansiella sparandet (S-l) måste vara lika med summan av den offentliga sektorns finansiella underskott (G-1) och bytesbalansens saldo (X-M). Ett privat finansiellt sparande på 170 miljarder kronor måste alltså motsvaras av antingen ett budgetunderskott på 170 miljarder eller ett bytesbalansöverskott pa170 miljarder (eller någon kombination av dessa två). Den "överproduktion" av varor och tjänster som temporärt äger rum i den privata sektorn måste alltså förbrukas av antingen den offentliga sektorn eller av utlandet om produktionen skall kunna hållas på oförändrad nivå.

[Som de hängivna vetenskapare de är, de som vanligen härskar inom Nationalekonomin ser ju även våran skattefinansierade vän den gode ekonomiprofessorn att kunskapen om ekonomin helst inte når utanför de som förstår att förvalta denna farliga kunskap:]

Varnings- och slutord
Det kan kanske vara på sin plats att avsluta denna artikel med ett Frankensteincitat, som Keynes-kännaren Axel Leijonhufvud ibland gjort till sitt: "In the course of scientific inquiry I have come across many findings which humanity would be better off not knowing".


De förhållanden som har presenterats bör möjligen hänföras till denna kategori. Statskuldsutvecklingen spelar nämligen i dag en viktig pedagogisk roll som indikator på den fara som ligger i dröjsmål med det ekonomisk-politiska reformarbetet. Endast under hotet om statsbankrutt förefaller Sveriges riksdag förmögen att fatta beslut om begränsning av statens utgiftsåtaganden.

Mot denna bakgrund är argumentationen här farlig om den vantolkas sa att statsskuldens storlek och tillväxt framstår som oviktig eller om den utnyttjas till förespeglingar om att budgetunderskottet kommer att forsvinna av sig självt. ...

Teckentydaren sa...

Vilket kan jämföras med den nyligen bortgångne Riksbankspris vinnande ekonomen Paul Samuelson som i (i hans film om Keynes, "John Maynard Keynes: Life/Ideas/Legacy 1995") sa:

"I think there is an element of truth in the view that the superstition that the budget must be balanced at all times [is necessary]. Once it is debunked [that] takes away one of the bulwarks that every society must have against expenditure out of control. There must be discipline in the allocation of resources or you will have anarchistic chaos and inefficiency. And one of the functions of old fashioned religion was to scare people by sometimes what might be regarded as myths into behaving in a way that the long-run civilized life requires. We have taken away a belief in the intrinsic necessity of balancing the budget if not in every year, [then] in every short period of time. ..."


Ekonomivetenskapen ser tydligen inte gärna att deras kunskapsresultat når ut, men kan nog närmast jämföra med religonspotentater som helst ser att den direkta kontakten med gudarna förbehålls de utvalda.

Det var ju även en Federal Reserve chef för Fed I New York (det viktigaste av de som finns i USA) som på 30-talet noterade att när FDR tagit USA från guldmyntfoten blev det en fundamental förändring i penningens funktion och roll. Som han noterade att när den kunde skapas "by fiat" ur tomma intet så fungerade skatter som en makulering av köpkraft och skyddande av penningvärdet (inflation), det hade ingen som helst funktion för att finansiera något.

Teckentydaren sa...

På tal om långrandigt och drygt skrivande kom jag att tänka på den gamle K Galbraith som ju skrev så vem som helst kunde begripa, han berättade om hur man skulle göra i UC Berkeley serien "Conversations with History". En utmärkt serie som under en timme intervjuar olika kända intellektuella.

Galbraith och Myrdal brukade få det "nedsättande" epitetet "journalister" av sina ekonomikolleger därför att de kunde skriva så vem som helst med lätthet kunde begripa ekonomins "mysterier". Galbraith fick sin skribentskolning redan i unga år på någon tidning där han skrev notiser och liknande. Redaktören brukade komma och slå ett öga på mödorna och var snabbt framme med "rödpennan", de kan gå bort, det, det och det behövs inte. När han sen fortsatt med skrivandets mödor har han alltid haft sinnebilden av den gamle redaktören hängande över axeln. Som han beskrev det först plitar man ner de tankar man har, sen får man skriva om ett antal gånger för att få det läsligt och rensa bort det onödiga.

Björn Nilsson sa...

Den där formeln ser förvirrande ut. Är det inte G-T och S-I?

Fram till att marginalister och nyttomaximerare slog till skrev ju ekonomerna begripligt och utan att blanda in för mycket siffror och konstiga formler. Med matematiseringen kunde nationalekonomin göra sig av med rimliga sociologiska och psykologiska samband och personer som var kunniga i samhället i stort och i stället bli till en sekt. Vanligt folk göre sig icke besvär!

Det är väl ganska uppenbart att de nationalekonomer som läst de riktiga klassikerna samt ekonomisk historia verkar ha en mer realistisk syn på tillvaron än de som laborerar med allt konstigare modeller. Som tidigare industritjänsteman kände jag mig ofta ganska illa till mods över hur de lärare i ämnet jag stötte på förhöll sig till det praktiska livet (och till klassikerna). Men vi får hoppas att den neoklassiska sekten bryts ned av attacker från folk som sysslar med neuroekonomi, spelteori och andra grenar av ämnet.

Teckentydaren sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Teckentydaren sa...

Det var slarvigt av mig, klart att det ska var "I" och "T". Tekniken nådde inte ända fram när det gällde att tolka den usla fotokopian (pdf) till text. Hade fullt sjå att justera en hel radda andra feltolkningar. Dessutom har jag typsnitt där stort "i" ser likadant ut som litet "L".
Så här ska det vara:
------------
"(S-I) = (G-T) + (X-M)

Uttrycket (I) säger att - vid en given nivå på produktion och sysselsättning det privata finansiella sparandet (S-I) måste vara lika med summan av den offentliga sektorns finansiella underskott (G-T) och bytesbalansens saldo (X-M). Ett privat finansiellt sparande på 170 miljarder kronor måste alltså motsvaras av antingen ett budgetunderskott på 170 miljarder eller ett bytesbalansöverskott på 170 miljarder (eller någon kombination av dessa två). Den "överproduktion" av varor och tjänster som temporärt äger rum i den privata sektorn måste alltså förbrukas av antingen den offentliga sektorn eller av utlandet om produktionen skall kunna hållas på oförändrad nivå
."
------------

Det här med sektorsbalanserna är en ganska basal bokföringsteknikalitet. Om man tar de sambanden i beaktande så blir hela åtstramningsköret till mycket ställt på ända. Det är förstås också bekymmersamt att innevarande och ev blivande finansministrar eller statsministrar inte verkar ha den blekaste aning om dessa samband. Det är ju nästan som om man skulle låta folk kör a bil utan att ha den blekaste aning om de basala funktionerna i bilen.

Som det verkar har de eminenta ekonomiprofessorerna varit framgångsrika med att inte sprida för mycket kunskap. Man tycker ju annars att det nog borde finnas en annan tjänsteman på finansen som läst några poäng nationalekonomi. Eller för den delen på SCB och BKN (bostadskreditnämnden). På BKN bekymrar man sig för att en skuldminskning hos hushållen skulle få återverkningar på samhällsekonomin, typ se Södersten ovan, men deras uppfattning om sambanden verkar luddiga som om de inte riktigt förstår utan att det liksom brukar bli så. Samma kunde jag läsa på en SCB sida med offentligt sparande, där hade de uppfattat att privat sektor av någon anledning blev mer skuldsatt när den offentliga "sparade". Det var uppenbart att de hade någon kunskap om hur sektorsbalanserna samverkar och är en del i samma balansräkning.

När det gäller SCB och BKN torde det inte råda någon tvekan om att vi här har att göra med folk med förmodat gedigen utbildning i ekonomi i folkhemsk regi. När det gäller finansen, inkl Östros som varit där tidigare, är det förstås mer tveksamt vilken backup de har när det gäller ekonomikunskap.

"Konstigt nog finns inte ens formellt välutbildade ekonomer i regeringskansliet. Sakkunskapen utgörs av en handfull handelshögskolestudenter med bristfälliga kunskaper och utan förmåga till distans och politisk analys."
Sven Grassman - Det negativa urvalet - 1987

Teckentydaren sa...

"Men vi får hoppas att den neoklassiska sekten bryts ned av attacker från folk som sysslar med neuroekonomi, spelteori och andra grenar av ämnet."


Den gode Mitchell gör säkert ett gediget arbete med detta, han verkar ha rätt mycket besökare på sin blogg och som han säger, han vet ju att han har många dagliga besökare från ekonomiinstitutionerna vid Yale, Harvard och London School of Economics.

Internet är nog bland det mest fantastiska som hänt. här kan en ekonomiprofessor i Australien nå ut med en blogg runt hela världen och han kan dessutom se vilka som är intresserade. Den socialdemokratiske ministern som svamlade om en fluga må vara förlåten men vad som förundrar är att en annars skärpt grabb som Janne G eller en som Robban Fisk gör affär av att ta avstånd från detta fenomen.


Den god Mitchell dömer ju också ut mycket av den utbildning om penningen som generellt ges ekonomistudenterna. t.ex. sk "fractional reserve banking", det är inte så det fungerar enligt honom. Studenterna får lära sig att folk sätter in pengar på banken som de sen kan låna ut och då med en multipel. Det skulle innebära att bankerna är begränsade av sina reserver. Så är det inte utan banken söker med ljus och lyckta efter kreditvärdiga kunder de kan låna ut till, när de hittar sådana lånar de ut och först ex post ser de till att täcka upp sin balansräkning med att låna på interbankmarknaden och skulle det vara brist på slantar att få tag i där så har de fri tillgång hos centralbanken, men det senare kommer vanligen med "straff" i form av lite högre kostnad.
Money multiplier and other myths
[som vanligt kort och koncist, endast 5 A4 sidor :-)]


Transaktionerna mellan bannkerna osv är så att säga horisontella dvs det finns hela tiden en skuldsida och en fodringssida. Endast det offentliga med sitt monopol på att tillverka pengar kan göra sas vertikala transaktioner till ekonomin.

Sen kan man ju förstås säga att när tillgångsvärde stiger som börsen, fastigheter mm så kan ju dessa stigande värden användas som pengar.

Skicka en kommentar

Tillåtna HTML taggar: <b>, <i>, <a>