2010-07-26

Möjligheternas land

På tal om det nya S valstrategi fick ju Sahlins personliga idébok som samtidigt är partiets valmanifest en ordentlig sågning i före detta husorganet Aftonbladet.
"Möjligheternas land - Min vision för Sverige"

"... hon gör klart att hennes kärnvision inte går ut på att avskaffa klassamhället, utan på att klassresor ska göras enklare."

"Möjligheternas land är ett uttryck för en politisk kultur där branding, enkla symboler och så kallade tydliga budskap blivit allt viktigare. Ett annat inslag i detta är personfixeringen. Sahlin framhäver sig själv mycket starkt, man kan inte tveka på hennes självförtroende. Thomas Bodström är ett av ”mina vallokomotiv”, och Leif Pagrotsky ”min kulturpolitiska talesperson”, skriver hon. Sahlin är alltså den självklara ledaren och strategen – de andra är redskap och betjänter."
aftonbladet.se

Vi som ännu inte gjort klassresan och hävt oss upp till de högre inkomstskikten där Mona och S-strategerna befinner sig hade förstås uppskattat om idéboken och partiets valmanifest hade funnits gratis på webben så vi kunnat bilda oss en egen uppfattning om denna utgjutelse om vad en ev. S-regim har i utsikt för oss.

Men tyvärr verkar S ha marknadsanpassat sig så till den milda grad att bara de som vill slanta upp kan få del av detta. Som simpel gärdsgårdsbloggare från underklassen gör man sig nog inte besvär med att snika till sig ett recensionsexemplar. Men man kan ju alltid titta de filmsnuttar som finns på SAP:s webbsida där även Mona läser första kapitlet.

Man kan förstå att det ekonomiska läget är knapert när man på detta sätt försöker slå mynt av sitt valmanifest, förutom S-avdelningar och LO-distrikt som förmodligen kommer att köpa in ett stort antal kan man väl alltid hoppas att klassresenärerna drar sitt strå till stacken och köper ett exemplar.

Till och med Timbro inser att t.ex. Norbergs kapitalisthyllning är osäljbar på den kommersiella marknaden och delar ut propagandaskriften gratis. S skulle kunna ha ett och annat att lära av kapitalisterna där.

Av recensionerna att döma får man intrycket av en PR-byrå produktion. Om så vem betalade denna? blir det Sahlin ensam som höstar in eventuella royalties från försäljningen eller går det till partiet? Partiet ser ju trots allt till att ledaren håller sig flytande på drygt 140 tusen knapra riksdaler i månaden.

Kungligt bröllop
Klassressenärer på kungligt bröllop - commons.wikimedia



I amerikat lär det vara färre sk klassresenärer än det är här, men de lär i och för sig inte heller vara lika servila och underdåniga mot sin överklass som är vanligt här. Kanske ett ämne för en sociologisk studie, att undersöka sambandet mellan mängden sk klassresenärer och kvoten av servila rövslickare?




-------------------------------
Uppdatering

ÄNTLIGEN!

12 comments:

Björn Nilsson sa...

Uttrycket "klassresa" är skumt. Möjligen ersätter det "klasscirkulation" som kan vara mer oroande eftersom det faktiskt antyder att det kan gå både uppåt och nedåt.

Något klassbyte handlar det ändå inte om i uppåtgående riktning (utom för ett försumbart antal individer). Vad som hänt är att småborgerligheten i form av bönder, hantverkare och små näringsidkare krympt ihop och proletariserats (utom ett fåtal som kunnat bli riktiga borgare) medan "klassresan" för de flesta människor handlat om oförändrad position i samhället men bättre lön. Bättre lön även för de proletariserade småborgarna förmodligen.

Men nu skriker amrisarna i högan sky om hur "medelklassen" försvinner, vilket helt enkelt betyder att välavlönade arbetar- och tjänstemannajobb försvinner och i bästa fall ersätts av låglönearbeten. En liknande utveckling i Sverige har TCO varnat för. Det handlar inte om att någon byter klass, utan att man byter position inom klassen. Tror jag i alla fall. Det är typiskt för socialdemokraternas och vänsterns handfallenhet att man inte tar tag i den här utvecklingen och gör någon vettig politik av den.

Teckentydaren sa...

Det ligger nog en hel del i det. Men de som fått lite utbildning och blivit som de själva anser "intellektuella" ser sig själva gärna som klassresenärer.

När man jämför med USA har jag för mig at de t.ex. har betydligt större andel som har högre utbildning än vad vi har. Nu har även de precis som vi mycket som har beteckningen insignier av att vara högre utbildning men är i praktiken mest lite mer avancerade yrkesutbildningar och inte primärt att de som går där blir bildade i en allmän mening och ges vad man skulle kunna säga vässade intellektuella instrument att tänka kritiskt med för att öka kunskapen på egen hand.

Men om man bortser från det ekonomiska torde USA har fler "klassresenärer" om måttet är "högre" utbildning.

Grundläggande i allt det här med försvinnande medelklass, simpla tjänsteandejobb mm är den konservativa högerrevolutionen som strypt tillväxten för de många och flyttat den tillväxt som effektivisering och produktivitetsökningen skapat till de få på toppen. När villigt köper idéerna om att det inte finns plats för alla att bidra produktivt på ett anständigt sätt går man högerns ärende, det är de som initierat dessa idéer. Eller att det enda "riktigt" produktiva är industri och produktion av hårda varor.

Jag har svårt att se att det skulle vara mer själsdödande att sitta vid en symaskin och sy samma sak om och om igne på ackord än att om och om igen pladdra på ett callcenter.

Men det är inte bara globalisering, den konservativa högerrevolutionen som ändrat de ekonomiska förutsättningarna inom industrin. Produkt och utvecklingsingenjörerna har varit på bettet och produktion och sammansättning har revolutionerats. Man ser t.ex allt mindre med skruvar i dagens manicker det mesta kan i princip knäppas ihop och i princip sättas ihop av en robot. Allt färre saker år meningsfulla att reparera om de går sönder då en reparation skulle kosta mer eller ganska nära av vad en ny skulle kosta.

Minskningen av antal personer inom tillverkningsindustri är ett globalt fenomen. Även Kina har sett en minskning av antalet anställda inom industri. Kommer iofs inte ihåg om det var relaterat till industriell volym, tror inte det. I och för sig har dt varit en heldel inom statlig storindustri, men även där sker det p.g.a. produktivitetsutveckling. De små industriella leverantörer som inte häger med i automatiseringen slås ut även där trots låga löner.

Det är alltmer en myt att arbetarlönerna är den viktigaste kostnaden inom industrin eller att smärre förändringar (typ nåt tiotal procentenheter hit eller dit) av växelkurser skulle vara avgörande för konkurrensförmåga.

Jan Wiklund sa...

Ni pratar nog om två olika saker. Det är fler i Europa som byter om inte klass så i alla fall position under sin livstid. I USA förblir man i mycket högre omfattning där man föddes, enligt Wilkinson & Pickett. Ett rigidare samhälle med andra ord. De förklarar det bland annat med att nästan all högre utbildning i USA är privat och måste betalas av föräldrarna.

Björn Nilsson sa...

Debatten blir livligare om man pratar förbi varandra.

Historiskt fanns begreppet "ståndscirkulation" och där var det verkligen cirkus. En släkt kunde göra resan från högadel till lågadel och rätt ut i det fattigaste folkdjupet på bara några generationer. Ibland kunde någon duglig karl från andra hållet kravla sig upp åtminstone till lågadligt status.

Men tar vi Sverige de senaste 150 åren så är huvudtendensen en klar proletarisering. 1840 fanns det ett par hundra personer som kunde betecknas som industritjänstemän i Sverige, och de kunde ofta räkna med att bli egna företagare. 1940 var motsvarande grupp tiotusentals ingenjörer och kontorister som visserligen kunde jobba sig en bit uppåt och förbättra sin standard, men väldigt sällan kunde kliva över staketet och bli kapitalist.

Teckentydaren sa...

Sverige ligger på 12:e plats i OECD med andel av befolkningen som har högre utbildning. Sen 1995 har det ökat med 50% i OECD, andelen som påbörjar högre utbildning, något högre här. Men det är samma trend med institutionaliserade NAIRU arbetslöshet har man ökat andelen unga i utbildning. Här som i övriga OECD har allt möjligt blivit högskoleutbildning för att få en fin statistik på området. att använda Photoshop har egen högskolekurs. Begreppet högre utbildning har urvattnats rejält.

Björn Nilsson sa...

Det kanske finns marginaleffekter med utbildning. Dels att det är bra att sprida ut skolorna, men till slut blir det en högskola i varje buske och då blir det ohållbart. Dels att fler och fler kunskapsgrenar och yrken försöker "höja sin status" genom att förvandlas till något som kan ge akademiska poäng. När detta sker i stor skala devalveras det akademiska såväl vad det gäller status som pekuniära belöningar. Det såg jag när jag studerade lönestatistik för industritjänstemän för en del år sedan: studentexamen var redan något man inte fick något extra för, och utbildningspremien för akademisk examen minskade över tid. Den tendensen lär fortsätta.

Teckentydaren sa...

Det blir ju inte heller bättre om incitamenten för skolorna är att de till varje pris ska hålla kvar adepterna i utbildningen för att hösta in skolpeng.

De synnerligen välorganiserade arbetsgivarintressena har ju sedan långt tillbaka varit framgångrika i att placera de svenska civilingenjörerna på en bottenplacering OECD. Varje fall för ett antal år sen var det en himmelsvid skillnad i ingångslöner för en civilare i Tyskland och Sverige.

En annan effekt av den politiskt skapade höga arbetslösheten är att man börjar kräva högskolepoäng även för skitjobb som att vända burgare. Men när det är brist på arbetskraft sjunker kravet på formella meriter, som nu senast under it-bommen når examina var mindre viktigt bara folk ungefär kunde göra vad de skulle och lära sig uppgifterna.

Björn Nilsson sa...

I vissa lägen spelar väl betygen ingen annan roll än att visa att en person har haft disciplin nog att ta sig igenom sina skolor (och därmed kan tänkas ha tillräckligt med disciplin för att vända hamburgare). Ämnena spelar ingen roll i det läget, man har klarat av sina kurser i slagruta eller hiphop helt enkelt.

Tidigare var det väl så att ingenjörer (gymnasie och civil) hade bättre betalt redan i Danmark. Vet inte om det stämmer längre.

När det var brist på arbetskraft under guldåren visade det sig också att betyg inte var så viktiga, utan man fick ta de människor man fick tag på och det fungerade väl någorlunda i alla fall. Folk lärde sig på jobbet, med internutbildning och liknande. Idag verkar det vara borta att jobba sig uppåt genom en organisation, och personalavdelningens främsta uppgift är väl att försöka avslöja alla arbetssökande som oduglingar som saknar social kompetens i fikarummet!

Björn Nilsson sa...

Ett PS om "gamla tider": begåvade ungdomar som slet år ut och år in med korrespondens- eller kvällskurser för att läsa upp sig exempelvis till ingenjör. Eller arbetare som gick på krävande företagsutbildningar och avancerade till förman (inte alltid populärt bland gamla arbetskamrater).

Teckentydaren sa...

"I vissa lägen spelar väl betygen ingen annan roll än att visa att en person har haft disciplin nog ..."

Förmodar att det i någon luddig definition är vad man söker efter när man vill ha folk med högre utbildning till skitjobb. Men de borde välja med omsorg, inrikta sig på utbildningar som kräver att de arma studenterna ska traggla sig igenom tunglästa urtråkiga tegelstensvolymer av olika slag, litteraturvetare eller något sådant borde vara lämpliga burgarvändare eller varför inte bärplockare.

Annars lär det väl vara så att folk som är mer kreativt inriktade (som har varit starka nog att behålla denna egenskap trots den disciplinerande drillningen) och vill ha ett minimum av inflytande över den process de deltar i snart slutar.

Det ligger nog en heldel i det där med utbildning som disciplinerande och tillverka fogliga och auktoritetsbundna medborgare. Man klarar sig bäst igenom utbildningar om man följer reglerna och inte är obstinat. I en undersökning från Vietnamkrigets dagar i USA visade det sig att ju mer utbildning folk hade desto större tillit hade man till att politiska makthavare och höga militärer sa sanningen om kriget.

Jan Wiklund sa...

Uppenbarligen krävs det allt längre utbildning till allt, överallt. Jag har för mig att Handelsstudenterna har protesterat mot det där. Annars skämtades det om det redan på 60-talet, Hasse & Tage hade en scen med en direktör som skulle anställa en springpojke och krävde springexamen.

Men skillnaden mellan USA och Europa är att man i USA sitter mer fast i den position man föddes in i. Det flyter mer i Europa. Delvis beroende på att utbildning i Europa helt eller delvis finansieras av det allmänna och därför är tillgänglig mer eller mindre för alla. I alla fall mer än i USA.

Teckentydaren sa...

I Sydkorea satsar man en hel del på utbildning, för några år sen beklagade sig den sydkoreanska industrin över att det var för mycket av rottingmajorens korvstoppning, som de sa: vi behöver inte den typen vi vill ha folk som är kreativa och självständiga om industrin ska utvecklas.

Skicka en kommentar

Tillåtna HTML taggar: <b>, <i>, <a>