2010-07-09

Mosa Mona ...

... och förstås den mosade Littorin, som får vi inte glömma så det blir lite rättvisa i moset.

Det är mycket med moset nu förtiden fast jag tycker nog det är mest snömos.

potatis

Här är några småpotäter som inte heller de vill bli mosade
Jag orkar inte plöja igenom allt som skrivs i bladen, det kanske finns mosa kampanjer som jag missat. Men man kan även få intrycket att all kritik anses som mosa av de som står på den "mosade" sidan. Det skulle vara ett märkligt politiskt klimat om politiska motståndare inte kunde gå hårt fram när de ska framhäva sin egen förträfflighet och visa på motståndarnas "uselhet".

Att handeln och vandeln hos de som aspirerar på att leda landet utsätts för granskning och kritik bör vara en självklarhet, det är väsentlig information för oss väljare. En nation kan komma i många olika lägen där statsministern och den högsta ledningen har svåra beslut att ta och att de är moraliskt rakryggade är väsentligt för landet. Hur en person agerar gentemot sin egen familj kan säga mycket om dennes karaktär, den som sviker sina närmaste skulle jag inte vilja ha som ledare för landet.

Det besvärliga för SAP är nog inte så mycket motståndarnas attacker mot Sahlin utan det låga förtroende hon har hos de egna.
"Jag har varit organiserad socialdemokrat i 66 år. När jag söker summera allt som varit kommer jag fram till att den politiska tillvaron aldrig varit så besvärande som nu. Ändå har jag som politisk skribent upplevt flera borgerliga regeringar, bland annat Fälldins på 70-talet. Trots allt elände så var vi social¬demokrater förhoppningsfulla. Det betraktades som självklart att regeringsmakten skulle återtas."
Och då skrevs detta i mars 2009.

Det gäller att hålla fanan högt även när det blåser (Malmö 2009)

För SAP som parti tror jag det på lång sikt är bättre att förlora med ~30% än att "vinna" regeringsmakten med ~30%, hjälpt av Mp. Nuvarande ledning verkar vara så pass inkompetent att de bara måste bytas ut, men det är fråga om partiet har den kraften och inre demokratiska styrkan att det klara det.

Det är förstås fel att skylla på Sahlin, hon har inte utsett sig själv till partiledare. Man frågar sig vad de i toppen som utsåg Sahlin hade förväntat sig.

Är det en alliansare som slängde ur sig något om tobleronepolitik. Borg/Schlingmann gänget är mycket slipade och taktiska och är nog väl medvetna om att allt för hård attack mot Sahlins handel och vandel kan slå tillbaks och ge Sahlin och SAP underdog status, det brukar gå hem i det här landet. Deras "copy cat" på S yuppie annons från 85 var lysande, den både framhäver dem själva och slår som en pisksnärt på den S politik som gav oss yuppies och spekulationsekonomi.

Det kan mycket väl vara så att vi nu ser slutet på eran med SAP som det stora dominerande partiet här i landet. Wetterstrand lär väl bli nöjd när hon ser ett av sina mål uppfyllas, om än det mest är S egen förtjänst. Högern är förstås överlyckliga, till sist är det förhatliga SAP knäckt. De trodde nog att de drömde när SAP utsåg Sahlin till ledare och fick nypa sig i armen för att kolla om de var vakna.
Littorin, Sahlin, Smutskalendern och de påstådda “mosningskampanjerna”

6 comments:

Björn Nilsson sa...

Om man nu inte skall "mosa" någon (vilket låter ganska otrevligt) vore det väl ett alternativ att vända sig till den modernistiska poesin och tillsammans med kamrat Ekelöf "krossa bokstävlarna"! Att diskutera S-partiet, och för all del dess alliansbröder/systrar också, verkar alltmer som att sörja den spillda mjölk som förlorades när barnet åkte ut med badvattnet. Med andra ord kanske det inte är lönt att grubbla över partiernas långsamma och plågsamma självförvållade självmord utan i stället se framåt. Eller åtminstone inte på vad Mona & Co håller på med.

Teckentydaren sa...

Några krossade storpotäter kan det bli gott mos på.

Det var väl Ekelöf som sa nåt om att det han skriver skriver han mellan raderna.


Jag tycker nog att de som allmänt och förmodligen själva ser sig som nån sort vänster är de som är viktigast att intressera sig för. Moderatalliansen är vad den är, den levererar plikttroget till de sina. Även genuina moderater håller med om det.

"De "nya" moderaternas politik har lett till att den rikaste halvan av befolkningen fått hela 80 procent av skattesänkningarna.
Nog hade det varit på sin plats att nämna att detta är en följd av fastighetsskatten.
"
Den onämnbara fastighesskatten

Något som helst alternativ till våra riksdagspartier finns inte i sikte någonstans, de enda uppstickarna som finns i sikte är SD som nu har en liten möjlighet att komma in i riksdagen, det är ju ingen större lisa för den bekymrade medborgaren.

Som det ser ut är Europa nu på väg att montera ner de folkliga "excesserna" från 1900-talet. Läget är alvarligt. Att det per automatik skulle uppstå någon folklig omvälvning mot detta är inte troligt. Det märkliga är att när man inledde folklig kamp fanns det ingen demokrati att tala om. Nu har folk en möjlighet att bestämma vem som ska ha den politiska makten men röstar ändå på de som ska göra samhället sämre.

I t.ex. Italien demonstreras det mot nedskärningar mm, men i regionvalen i våras gick Berlusconi framåt, den förmenta vänstern var inte speciellt emot det påbjudna stålbadet, man kritiserade Berlusconi alliansen för korruption som gjorde stålbadet besvärligare att genomföra. I Grekland etc är de ute och demonstrerar mot dem man själva valt, det skulle förvåna om nästa val blir så mycket annorlunda, man kommer förmodligen att få ett parlament som är i stort det samma även om det görs en del rockader.

I England ser finansministern bara så nöjd ut över detta tillfälle att stöpa om ekonomin, ungefär som Wibble såg lika glad ut varje gång hon fick sitta och förklara det ökande eländet i TV. Alla dessa besparingar kommer förstås att bara förvärra krisen, arbetslösheten kommer att öka, budgetunderskotten likaså. Detta kommer att ge anledning till ännu hårdare tag mot de besvärliga medborgarna.

Jan Wiklund sa...

Motgångarna fanns inskrivna i framgångarna ända från början.

Att de skandinaviska arbetarpartierna fick möjlighet att bedriva världens mest avancerade integrationspolitik berodde på att de var så fabulöst välorganiserade och militanta i början av 1900-talet. Det var detta som fick överklassen att ge efter.

Men ett villkor för eftergiften var ju att rörelsen demobiliserades. Alla som var med på 70-talet borde väl minnas med vilken militans socialdemokratiska funktionärer slog ner på allt som kunde påminna om folkrörelsemobilisering. Det var det pris de fick betala för att få sitta kvar och administrera den svenska kapitalismen. Och detta ingick i (saltsjöbads)avtalet redan från början enligt Lena Hellblom: Från primitiv till organiserad demokrati, 1985.

I det svenska fallet kan man säga att de var framgångsrika. Alla former av folkrörelsemobilisering ligger i ruiner.

Detta drabbade förstås också SAP självt, i form av sämre tillgång på ledarskap om inte annat. Fram till ca 1950 rekryterade de sina ledande personer bland gamla militanter. Den sista var väl Gunnar Sträng. Tuffa typer som kunde slåss både uppåt och nedåt om så vore. Men alltmer började ledarna rekryteras som vilka tjänstemän som helst direkt från universiteten. Några andra fanns ju knappast att ta av eftersom de hade dödats/stötts bort på ett tidigt stadium.

Man kanske inte ska vara för förvånad över att de beter sig som tjänstemän - snällt och välanpassat med den egna lönen som viktigaste drivkraft.

Teckentydaren sa...

Det ligger säkert en hel del i det ur ett svenskt perspektiv. Man kan fråga om den relativt sena svenska industrialiseringen kan ha inverkat på organisationsgraden, man tog in de utländska influenserna från båda sidorna i den industriella strukturen. Ute i Europa hade man industrialiserat tidigare och organiseringen av arbetarna kommit som en effekt av detta. Misären var också större här än på många andra håll i Europa i slutet av 1800-talet.

Det glöms inte sällan i den svenska historieskrivningen att den demokratisering och välståndsutveckling som var efter andra världskriget var i hög grad generell i den industrialiserade världen, man hade full sysselsättning som ett ansvar för politiken, sjukvård, utbildning mm byggdes ut kraftigt.

Ett av problemen för den svenska arbetarrörelsen verkar vara att man är oerhört toppstyrt, en auktoritär modell. Korporativism på gräsrotsnivå är inte speciellt utbredd. USA har haft betydligt mer löntagarägda företag, i norra Italien är det massvis med korporativt drivna företag av alla slag. I Danmark hade man sedan länge privatskolor för om det var upp till typ mellanstadiet eller om det var högstadiet men det var korporativt drivna skolor av föräldrarna. Där har man ju också den skillnaden i att man inte har skolplikt för barnen utan en rätt till skola och utbildning för barnen. När vi fick fenomenet med skolpeng och privatskolor var det lite märkligt att se hur villigt S accepterade vinstdrivande aktiebolag och inte alls verkade för att det skulle vara av korporativ modell där de som hade intresse i barnens utbildning drev skolorna. Det verkar inte finns något större intresse att utveckla icke vinstdrivna driftsformer (som finns i andra länder) i den privatiseringsvåg som man verkar se som oundviklig.

Björn Nilsson sa...

Korporativt? Du menar kanske "kooperativt"?

Teckentydaren sa...

Jo det menar jag nog.:-)

önskar jag kunde skylla på värmen men i dag är det ju bara 22 grader här enligt de norska meteorologerna.

Skicka en kommentar

Tillåtna HTML taggar: <b>, <i>, <a>