2010-08-28

Välj själv

Det fins en Obama för alla


Våra svenska politiker gör nog sitt bästa för att bli lika mångfacetterade som Obama, mästaren, men verkar ha svårt att nå ända fram.


Man kan även notera att den eminente Mark Fiore i år fick Pulitzer Priset för sina politiska tecknade animationer. Fiore var den förste pristagare som inte förekommer i tryckt form.
SFGate's Mark Fiore wins Pulitzer for cartoons
"The Pulitzer jury said Fiore's "biting wit, extensive research and ability to distill complex issues set a high standard for an emerging form of commentary" - online video cartooning."
...
"No one had ever seen what he was doing," said Vlae Kershner, news director of SFGate.com. "Nine years later, there's still no one who does what he does."

2010-08-27

Keynes

En märklig sak i frågeställningen om makroekonomiska stimulanser av ekonomin är att man påstår att Keynes insikter i makroekonomi skulle vara "döda" och obsoleta. Inget kunde vara mer felaktigt, det är just Keynes insikter och framsteg inom ekonomin och makroekonomiska kunskaper som man använder när man med politisk ekonomi t.ex. skapar och upprätthåller en hög permanent arbetslöshet. Utan Keynes hade man inte kunnat styra och ställa för att upprätthålla Östros och Borgs tro på sk jämviktsarbetslöshet eller som man annars brukade säga NAIRU.

Enfaldig ekonomisk debatt som grundar sig på extrapolerad mikroekonomi är bara för att vilseleda och ge offentligheten ett köttben som förvillar. Friedmans monetära nonsens är däremot sedan länge stendött, ingen tror på att man skulle kunna reglera penningmängden som han föreskrev.

den yttersta tiden

I denna den yttersta tiden när prinsessbröllop och överklassens allmänna återtåg tar ett allt fastare grepp om makten här i landet kan det vara på sin plats med några visdomsord från klokt folk som vet hur det ligger till. Det finns ju en avlägsen möjlighet att folk skulle kunna få idéer om att det är en orättvis ordning som gjort sitt återtåg.

Ärkediakonen Paley hade i nådens år 1793 uppmuntrande ord till arbetarklassen som tror att de fått en dålig lott här i livet:
Vissa av de prövningar som fattigdomen... pålägger er är inte umbäranden utan njutningar. Sparsamheten är i sig själv en njutning. Det är en övning i uppmärksamhet och uppfinningsförmåga som... ger tillfredsställelse... Detta försvinner i överflödet... Det är inget nöje förknippat med att ta av en stor myckenhet pengar... En ännu större fördel som personer i en lägre ställning har är den lätthet med vilken de drar försorg om sina barn. All den försorg en fattig mans barn behöver innefattas i två ord: flit och oskuld.

En annan sak som de fattiga plägar avundas hos de rika, är deras makliga liv. Men häri missuppfattar de förhållandet totalt... Vilar gör man vid arbetets slut. Vilan kan därför inte uppskattas eller ens kännas om man inte har varit uttröttad. De rika ser inte utan avund den återställelse och den njutning som vilan ger åt de fattiga.

Den enda förändring man bör eftersträva är den gradvisa och progressiva förändringen... som är det naturliga resultatet av framgångsrika ansträngningar... Denna förändring kan man motse... i en situation där allmän ordning och stillhet råder; det är absolut omöjligt i varje annan situation... Att avundas de rikas ställning eller förmögenheter eller att så ha begär till dem att man vill tillgripa dem med våld eller genom uppror och förvirring, det är inte bara ondska utan dårskap.
Den omtänksamme ärkediakonen Paley var förstås bekymrad för det dåliga moraliska inflytande som skeendet i Frankrike vid den här tiden kunde ha på arbetarklassen, som kanske skulle ha svårt att värja sig mot detta och hamna i olycka.

2010-08-24

FDR lämnar guldmyntfoten

och Hollywood hakar på ...

Gone are my blues,
And gone are my tears;
I've got good news
To shout in your ears.
The silver dollar has returned to the fold,
With silver you can turn your dreams to gold.

We're in the money,
We're in the money;
We've got a lot of what it takes to get along!
We're in the money,
The sky is sunny;
Old Man Depression, you are through,
You done us wrong!

We never see a headline
'Bout breadline, today,
And when we see the landlord,
We can look that guy right in the eye .

We're in the money
Come on, my honey
Let's spend it, lend it,
Send it rolling around!



Trichet och de monetära eurohökarna ryser när de ser sådant här.

We never see a headline
'Bout breadline, today,

Nu har vi ju blivit lite mer sofistikerade sen dess men med det trichetska reningsbadet för att strukturreformera europén är det nog snart tillbaks.




-------------------------------
Sångerskan är Ginger Rogers, hon som kunde göra allt som Freda Astaire och Gene Kelly kunde göra på dansgolvet fast baklänges och i högklackade pumps.

2010-08-22

Myten om Marknaden

Myten om att politiken måste vinna marknadens "förtroende".

Nu piskas den rädslans kultur upp runt om i västvärlden, den rädsla som varit ledstjärnan här i landet sen den koleriske krisministern Feldt blev ledande ekonomiguru inom SAP.

Den rädslans kultur som verkar vara den allenarådande ledstjärnan hos Sahlin, Östros och även Mp, vår vördnad och underkastelse för en imaginär "marknad" måst hela tiden bevisas genom människooffer för de inbillade gudarna.

”Då förde socialdemokraterna och miljöpartiet tillsammans fram det tydliga beskedet att samarbetet måste ha som gemensam grund för den ekonomiska politiken att respektera budgetreglerna med bl.a. utgiftstak och överskottsmål, liksom riksbankens självständiga ställning och inflationsmål. Vi tröskade frågorna en hel dag men vänstern ville inte acceptera.”
Peter Erikssons tal på Miljöpartiets extrakongress 18 oktober 2008.

Det är också klart uttalat att det handlar om rädsla för den imaginära marknaden. Som Krugman kallar det "the invisible bond vigilantes" som någon gång i framtiden kommer att straff den ohörsamme.

Hela paketet är ett nyliberalt extremistiskt förhållningsätt till makroekonomin, speciellt EU är varma anhängare av detta. Men t.ex. kapitalistnationen USA håller inte på med sådant och har aldrig gjort. Konceptet är som med det mesta andra nyliberala ekonomidogmer en ideologisk sak och inget som har stöd i någon förment ekonomivetenskap.

Speciellt det för med överskottsmål är alldeles befängt. I normalt accepterad nationell bokföring innebär det att exakt samma belopp som dras in i sk överskott är ett lika stort minus hos medborgarna. Alltså det offentliga drar in detta sk överskott som placeras på finansiella spekulationsmarknader. Man köper värdepapper, frågan år om det inte varit vettigare att köpa skolor som bidragit till framtida generationers kunskap. Att detta inte inneburit total katastrof och än större arbetslöshet än den skyhöga som varit konstant de senaste 18 åren beror på att vi haft konstant med rekordstora exportöverskott som kompenserar privat sektor för det offentligas överskott. Detta inflöde sprids inte jämnt över privat sektor, vi har lika stor skuldsättning hos hushållen som i Spanien, Portugal och Irland vilka ligger aningen under USA. Mer än 60% av bostadskrediterna sen 2000 är fråga om "plundring" av "sparbössan" bostaden som fylls på med värdestegring, resten är krediter för köp av bostad.

Vi har en sk fiat-valuta, en valuta som skapas ur tomma intet, är inte utbytbar mot något, den garanteras inte heller hålla någon viss kurs mot andra valutor, den flyter. När dessa förmenta överskott någon gång ska användas är det ingen som helst skillnad i att pytsa ut dessa i samhället som om man "trycker" nya pengar, samma hänsyn måste tas till om det påverkar penningvärdet.

En nation kan inte "spara" i sin egen fiat-valuta som den är monopoltillverkare av. Den enda reala orsaken till att dra in mer köpkraft från medborgarna än det offentliga spenderar är för att strama åt ekonomin om det finns risk för inflation. Frågan är om det i ett sådant läge hade varit bättre att helt enkelt makulera den indragna köpkraften istället för att göda finansiella spekulationsmarknader.

"Svenska folket tog Sverige ur 1990-talskrisen. Det krävdes stora uppoffringar. Alla hjälpte till - löntagare, pensionärer, studenter, arbetslösa och sjuka. Och det lyckades. Landets ekonomi räddades och vi gjorde det möjligt att bygga upp överskott igen, att spara i ladorna så att vi hade en trygghet för framtiden. Våra tre partier har under många års samarbete noggrant värnat de starka offentliga finanserna - just för att ha marginaler för framtida kriser."
Jobbkrisen fick oss att gå ihop om regeringssamarbete 2008 dec - Mp

Förvånande att detta nonsens kan fortsätta att odlas. Krisen var i stort överspelad när S tillträdde 1994. Krisen var en sk balansräkningskris. Privat sektor hade tillåtits att bygga upp en alldeles för stor skuldbörda, när de blev tvungna att korrigera detta "sparade" man, dvs betalade av skulderna. Detta innebar att den privata efterfrågan i ekonomin sjönk drastiskt, konkurser och arbetslöshet skenade, skattintäkter föll och utgifterna gick upp för det offentliga med kostnader för arbetslöshet. Denna kris var i stort överspelad när S tillträdde och utvecklingen hade vänt. Att ha mött detta med än mer åtstramning som S och Mp verkar tro hade hade varit möjligt hade förvärrat krisen. Det skeende som vi nu ser i Grekland. Krisen skulle naturligtvis ha mötts med aktiva stimulanser som hållit folk i arbete. Men facket och den "bortskämde" svensken skulle sättas på plats en gång för alla så man lät arbetslösheten skena. Detta spelade Sahlin och Carlsson med i. Den stora arbetslösheten var i den inhemska ekonomin och inte exportsektorn som förvisso hade problem med den idiotiska fasta växelkursen.

Underskotten var ett symptom på krisen, det var inte underskotten som orsakade krisen.

Budgetsanerandet gjorde att landet fick ett stort permanent utanförskap som vi ännu inte hämtat oss från, en kriminell ekonomisk politik när man har stor arbetslöshet.

Borg, Sahlin och Östros med bihanget Mp dillar om de olydiga länderna som inte har sk budgetbalans enligt EU-reglerna och menar på fullt allvar att detta kan politikerna kontrollera.

Politikerna kan i princip bestämma de offentliga utgifterna, de kan också bestämma vilken procent av BNP som ska tas in i skatter men de kan inte bestämma storleken på BNP. De kan alltså inte kontrollera hur mycket som kommer in i skatter.

Men som Keynes konstaterade: "Look after Employment, and the Budget will look after itself".

Men Keynes har ju av eurotierna för länge sen kastats på sophögen för att inte återvinnas.


På tal om myten om marknaden som överkucku över folkhushållet har Michael Auerback en lättläst och kort artikel om detta:

The Myth of the “Credibility of Markets”

"But it could help a little bit, buy time, and strengthens the odds of a political consensus behind other spending cuts or tax increases. Most importantly, it would establish more CREDIBILITY with the MARKETS."

This, in a word, encapsulates the Administration’s perverse Wall Street-centric thinking. Credibility with the American people takes a back seat to this amorphous concept called “the markets”, and the corresponding need to maintain “credibility”.
...
But how are we to divine the true aspirations of the markets? Is this really a legitimate basis for government policy? Private portfolio preference shifts (which are manifested daily in the capital markets) are probably the area least amenable to economic analysis.
...
Markets are an amorphous concept, which reflect heterogeneity of viewpoints.
...
The myth that markets, not governments, ultimately determine rates has, of course, been legitimized to some degree by virtue of the fact that our institutional monetary arrangements still reflect archaic gold standard type thinking (whereby a certain amount of gold on hand was required to fund government operations). But we went off the gold standard decades ago. Still we have laws which mandate that all net government spending is matched $-for-$ by borrowing from the private market. So net spending appears to be “fully funded” (in the erroneous neo-liberal terminology) by the market. But in fact, all that is actually happening is that the Government is coincidentally draining the same amount from reserves as it adds to the banks each day and swapping cash in reserves for government paper.The resultant bond market drain is there to ensure that the central bank maintains control of its reserve rate. It has nothing to do with “funding” government operations itself.
...
The private sector does not produce dollars (if it did, it would represent a jailable offence called counterfeiting).

More fundamentally, how, pray tell, does one presume that the private sector can net save (in this case, dollars) something it cannot net produce?
...
Isn’t it true that the government is in a unique position because only it has the capacity to create new net financial assets? Now, granted, this simple observation does not readily apply to the euro zone because the individual countries concerned have effectively ceded that authority, thereby circumscribing an adequate fiscal response to their crisis (a point I have made before). But when the operations of government are examined in this light, it establishes that the Obama Administration’s ongoing fixation with “long term deficit reduction” and “establishing credibility with the markets” is as foolhardy as conducting human sacrifices to placate a deity.

Yet government policy responses today on issues like Social Security or Medicare reflect a misguided belief system and a genuine failure to understand the basis of modern money.
...

Folkpartister

.. är inte som vi andra ...

De har bekymmer som få andra. Nu är det återigen i gång i Stockholm, det finns en skulptur vid badet i Västertorpshallen, i denna ingår också Mao. Det får folkpartister att se rött. 2006 var där en folkpartist i Stockholms kommunfullmäktige - Martina Lind - som ville förstöra den. Det vill inte kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt men det ska sättas up en skylt som tar avstånd från den gamle kinesen.

Skulpturen är knappast porträttlik utan en fri något surrealistisk tolkning av personerna som ingår i skulpturen.

Elise Ottesen-Jensen, Paolo Freire, Sara Lidman, Mao Tse-Dong, Angela Davis, Georg Borgström and Pablo Neruda

Att en kommunistisk massmördare som Mao finns avbildad sticker i ögonen på många, särskilt de som har släktingar eller på annat sätt drabbats av de ofantliga brott mot mänskligheten denna har på sitt samvete.
— Madeleine Sjöstedt


Nu trodde jag bara det var den spillra av verklighetens folk som huserar i Kd och förstås Sd som var konstfientliga. Speciellt då sånt som man inte riktigt kan se vad det föreställer eller förstår sig på. Det är förstås inte helt lätt för ett folkpartistiskt kulturborgarråd att förstå att man här har att göra med ett konstverk och inte ens en porträttlik avbildning.

Men den där folkpartistmänniskorna kan ju kontakta kinesiska ambassaden och få lite bistånd i sin kampanj. De [Kina] har faktiskt en kampanj på gång nu där man förbjuder tarvliga Maostatyer som inte liknar som de säger den store rorsmannen.
Shoddy Mao statues leave China red-faced – India Times
China, no stranger to product quality scandals, will extend its crackdown to statues of Mao Zedong, ...


Standards for Mao statues - China Daily
Central China's Hunan province on Monday promulgated standards for the manufacture of Chairman Mao statues to curb the production of substandard products.
...
"The move is expected to curtail the production and sale of low-quality Mao statues that harm the tourism market and people's feeling for the great man," said the bureau's chief engineer, Jiang Tao.
Tourists visiting Shaoshan -- known as one of China's "red tourism" sites -- have complained about the inferior quality of the statues peddlers and small stalls sell.
...
Mass-produced statues must pass a strict examination by at least five experts to ensure the expression, hairstyle, facial- and body-features, costume and posture reflect Mao's real appearance, the regulations say.

Copper alloys, silver and unsaturated polyester resin (UPR) are materials allowed to be used to make the statues. But gesso, plastic and composition brass are proscribed.

Mao statues failing to meet the new technical criteria may be confiscated and destroyed by the relevant authorities, said Yu Guoxin
...
The Shaoshan souvenir market reported sales income of 124 million yuan ($18.2 million) in 2009, 70 percent of which was from Mao statues, the city's tourism bureau said.


Jag tycker vår nästa regim skulle införa liknande kvalitetskontroll när det gäller folkpartister, vi behöver högre kvalitet på våra Folkpartister.

Dagens folkpartister är Sveriges svar på talibanerna i Afghanistan. Får de sitta kvar i regeringställning dröjer det nog inte länge innan alla oönskade statyer är sprängda, som folkpartisternas förlaga i Afghanistan gjorde med buddhastatyerna i Bamiyan.

"Äntligen" 2

Också "äntligen" är det Malmöfestival igen, stekoset från de brända likdelarna lägger sig som dimman vid Lützen över stan.





de hungriga "vargarna" radar upp sig för att hugga in

Äntligen

... en samhällsvetare som det är lite nytta med.

Det meningslösa arbetet
Teknologiska landvinningar och effektiviseringar har gjort människan mer och mer överflödig som arbetskraft. Sedan 1930-talet har produktiviteten i Sverige femdubblats och sedan 1970-talet fördubblats. Trots det har inte arbetstiden minskat – tvärtom. I mitten av 70-talet jobbade vi knappt 1?500 timmar per år, idag är vi uppe i 1?600 timmar per år, alltså två och en halv vecka mer.
– Det är djupt tragiskt.

Roland Paulsen finner viljan att skapa arbete underlig, ja absurd. Meningslöst arbete alltså. Behovet av arbete har aldrig varit mindre

Dötiden är en del av det meningslösa arbetet, som främst drabbar privilegierade yrkesgrupper, men det finns också en mängd helt onödiga yrken som inte tillför något till samhället eller rent av är skadliga, anser Roland Paulsen. Vem skulle sakna gruppen telefonförsäljare? Vapenfabrikörer? Eller sociologer för den delen?
Trots denna kunskap är den förmenta arbetslinjen en "angelägen" valdiskurs. Definitionen stöts och blöts och man hävdar att "vår arbetslinje" är den enda riktiga. Som jag kommer ihåg det blev den förmenta "arbetslinjen" ett ord på modet när landet övergav den enda riktiga arbetslinjen som gällde fram till i bästa fall skiftet 70 och 80-tal, dvs man förde en ekonomisk politik som gjorde att det fanns arbete för i stort sett alla arbetsföra. När denna politik övergivits började man prata om "arbetslinjen", dvs folk som blev arbetslösa skull skyfflas in i olika aktiviteter så de inte syntes i den öppna arbetslöshetsstatistiken. Detta hade förmodligen två grundläggande syften, dels att visa upp en hygglig statistik, dels att de som befriats från löneslaveriet inte skulle få njuta denna frihet fritt, det kunde sticka i ögonen på de som fortfarande var kvar i löneslaveriet. Det senare skulle förstås inte vara bra för moralen hos de arbetande speciellt som man förde en politik som sänkte reallönerna.

Moderaternas arbetslinje är förstås av liknande skrot och korn, endast någon som är mycket naiv och godtrogen kan tro att moderatregimen skulle vilja ha verklig full sysselsättning, det är ju själva antitesen till deras politiska fundament. Verklig full sysselsättning flyttar makten från arbetsgivarintressen till löntagare. Typ som det var under den "mörka" tid i efterkrigsdecenniernas rekordår, välståndet växte hos proletariatet och man tog sig friheter som flera veckors semester, kortare arbetstid, lediga lördagar och gud vet allt. Detta är förstås inget en moderatregimen vill ha tillbaks.

Den nya arbetslinjen har en hel del gemensamt med tidigare då den spelar på folks okunnighet om varför vi har arbetslöshet. Först för man in landet i en verklig högarbetslöshetstid där man allt mindre bryr sig om at skyffla in folk i "åtgärder" sen driver man en propaganda som ger de arbetslösa skulden för att de är arbetslösa direkt eller indirekt. De mer illvilliga högerkrafterna säger det rent ut, folk är lata etc, den mer indirekta metoden är att de inte har rätt "kometens". Sen är landet lagt för att göra dessa till folk som på existensminimumlöner eller som bidragsslavar som ska göra "rätt för sig" och serva de mer välbeställda, vilket i princip är kontentan av den senare "arbetslinjen". Någon verklig full sysselsättning där det är en viss brist på arbetskraft är det naturligtvis inte fråga om.
Förr byggde lönen oftare på ackord, du fick betalt efter vad du producerade. Under den tidiga industrialismen jobbade man ihop det man behövde och gick hem, fabrikerna kunde stå tomma vissa dagar.

Övriga Europa har istället minskat den genomsnittliga arbetstiden.
– Arbetslinjen har varit särskilt stark i Sverige, uppslutningen har varit i det närmaste total från journalister, politiker, forskarsamhället, de intellektuella – även de mer radikala debattörerna
Man kan ju också jämföra med den höga pensionsålder som vi har jämfört med många länder i Europa, något som alla schatteringar av arbetslinjefundamentalister nu vill höja ännu mer.
Man pratar ibland om att ”ha Luther på axeln” men det var egentligen Calvin (den franska protestantismens centralgestalt) som var den riktigt nitiska arbetsideologen. Där föddes synen på arbete som en plikt, till en början inom små religiösa grupper. Under industrialiseringen bankar man in det i folks medvetande, med ganska våldsamma medel. Att tidsbasera lönen är ett typiskt sådant kontrollsystem. När välståndet, men också arbetslösheten ökar, börjar man prata om rätten till arbete – när det egentligen borde handla om rätten till välstånd. Men den distinktionen görs nästan aldrig.
Självklart inte, undersåtarna skulle ju kunna få idéer.
Vad innebär det egentligen att arbeta? Är all aktivitet som inbringar ett lönekuvert arbete? Räknas det som arbete om man byter tjänster med varandra? Arbetar man fortfarande om man tänker på sitt jobb efter att ha stämplat ut? Under antiken ansågs arbete vara fördummande och en distraktion från filosoferandet, idag är filosofiprofessor ett arbete.
Så har inte heller filosofin gjort så stora framsteg, de gamla filosoferna står sig väl i konkurrensen. Ur led är tiden.

2010-08-21

Krugman citat

"the policy elite – central bankers, finance ministers, politicians, who pose as defenders of fiscal virtue, are acting like the priests of an ancient cult, demanding that we engage in human sacrifices to appease the anger of invisible gods."


Guardian

2010-08-19

Wingnuts

The Wingnuts Go After Fannie and Freddie
By L. Randall Wray
Our current problems are caused by run away Fannie and Freddie and Social Security—providing safety nets that our homeowners and seniors abused, taking advantage of poor little defenseless Goldmans and Morgans and Citibanks. That was the cause of the crisis! If we had just had more free market abuse of consumers, everything would have just been fine.
...
The free markets wanted to do Liar loans and NINJA loans, making loans that borrowers could never service. The old fuddy duddies Fannie and Freddie would never have agreed to guarantee this trash, so they were partially privatized, with big gun, high paid CEOs hired. And just like magic, they started behaving like a Goldman or a Countrywide—maximizing CEO pay while damning the firms.
...
The thing that the wingnuts cannot explain is why Fannie and Freddie—which had a history that goes back to the mid 1960s, did not encounter significant problems until they were directed by Congress to replicate a market-oriented strategy.

And they cannot explain why defaults on home mortgages were so rare until the "free markets" took over the mortgage sector.

Heck, Fannie and Freddie even survived the savings and loan fiasco of the 1980s, when thrifts were "freed" to pursue free market maximization that resulted in suicide for the whole industry.

It was only after 2004 when they were directed to cater to control frauds like Countrywide that they got into trouble.
...
Make no mistake. The wingnuts are likely to win these battles. President Obama will not put up a fight. Social Security is a done deal. It is going to be "reformed". That is, it will be handed over to Pete Peterson, who will manage it right down the rat hole where all the private pensions are going. Wall Street will gamble away all the funds, whilst enriching itself with management fees. And Fannie and Freddie will be shut down so that Wall Street will have free reign in the housing market. Homeownership rates will plummet. Predatory mortgages will be the rule. Wealth will trickle up. Democratic Party coffers will be replenished.


Till sist skall även den sista sovjetstaten moderniseras, klart att de offentligt garanterade pensionera ska förvaltas av marknaden och offentliga institutioner som ser till att det så att säga finns en bostadspolitik som stabiliserar kreditmarknaden för den största investeringen för en familj – bostaden - inte ska hanteras av samhället. "Social Security" får ju bara placera sina fonderingar i amerikanska statspapper. Himla orättvist när det finns så många på Wall Street som vill hjälpa pensionärerna.

Micael Hudson noterade att detta med att pensionerna ska förvaltas av marknaden  har en hake. Så länge det pytsas in mer än det tas ut driver pensionerna upp de finansiella värdena, när det blir tvärt om att mer ska plockas ut än som kommer in kommer detta att driva ner de finansiella värdena. Flera decenniers värdestegring kan raderas ut på nolltid. Förvaltarna har naturligtvis sett till att sko sig och drabbas inte. Det reala är att pensionärer lever på det som den aktiva generationen producerar inte på fiktiva finansiella värden. Våra politiker verkar inte se någon som helst fara med att det runtom i västvärlden är så att uppemot eller mer än en fjärdedel av de unga som ska bli de som producerar välstånd åt framtida pensionärer går arbetslösa och har dystra framtidsutsikter. Politiker här så väl som de ovan i USA har mer bekymmer om konstruerade fiktiva problem med det finansiella och skatter om 30-50 år.

Hur kan vi ha fått politiker som är så bakom flötet när det gäller ekonomi att de tror att finansiella fiktioner är ekonomi.

Makten över penningen


En artikel från 1995 inför att "vi" skulle "besluta" om att ha en sk självständig riksbank. Som jag kommer ihåg det så lät det då som om det var något "vi" i meningen riksdagen skulle bestämma. Att det ska vara en självständig riksbank och hur den i stort ska fungera dikteras av EU avtalet. Men artikeln av högerideologen och sociologen Hans L. Zetterberg är ändå intressant, den speglar den djupa okunskap om penning och dess skapande som finns. Inte ens de som säger sig var experter på detta verkar alltid begripa.
Pengar är inte vad vi tror
MÅNGA PRATAR om att tjäna pengar. Men jag vill diskutera något mycket svårare. Hur skapar man pengar? Hur får man pengarna att behålla sitt värde?
...
Förr var svaren på sådana frågor begripliga för de flesta. Pengar skapades genom att ädla metaller präglades till mynt och att halten garanterades av en stämpel ... Sedan guldet försvann från penningväsendet har det blivit svårare att svara på vanligt folks frågor hur pengar skapas ...
...
Om detta vet vi vanliga medborgare emellertid nästan ingenting. Hur det egentligen går till vet några enstaka politiker, akademiker, bankmän och valutaspekulanter och några centralt placerade ämbetsmän. ...
...
I denna okunskapens dimma lämnar nu de nationella parlamenten i allt fler länder över frågan till riksbankerna som blir självständiga. Det är anmärkningsvärt att så många demokratier har ansett det nödvändigt att göra detta undantag från de folkvaldas makt och kontroll. ...
...
Men man måste resa sig i förtvivlan över beslutsordningen. Utan att vi får ett uns upplysning om vad det innebär att skapa pengar och se till att deras värde varar skall vi medverka till beslut om riksbankens oberoende av riksdagen ...
...
Nu blir det dock inget diskuterande om hur pengarna skapas och även om Zetterberg reser sig i förtvivlan över beslutsordningen tycker han det är bra att "populistiska" politiker (mp&v) befrias från makten över penningen och att den helst flyttas till Frankfurt "där man kan dessa saker".


Hur mycket visste de och förstod de om penningen, dess skapande och funktion. Ska vi döma av vad som framkommit de senaste åren var det en tunn soppa kokad på en spik.
The unfortunate uselessness of most ’state of the art’ academic monetary economics
(...)
The Bank of England in 2007 faced the onset of the credit crunch with too much Robert Lucas, Michael Woodford and Robert Merton in its intellectual cupboard. A drastic but chaotic re-education took place and is continuing.

I believe that the Bank has by now shed the conventional wisdom of the typical macroeconomics training of the past few decades. In its place is an intellectual potpourri of factoids, partial theories, empirical regularities without firm theoretical foundations, hunches, intuitions and half-developed insights. It is not much, but knowing that you know nothing is the beginning of wisdom.
Willem Buiter

Chief Economist of Citigroup and CEPR* Research Fellow
Bank of England skiljer sig nog inte från andra centralbanker, hur kunde de ha fräckheten att kräva och vilja ha sk självständighet med detta tunna bagage? Ett bagage som tydligen inte hade mycket med kunskap om verkligheten att göra. Men trots debacle på debacle fortsätter de att hävda sin egen förträfflighet och att det är absolut nödvändigt att de är "självständiga" och inte på minsta sätt ska vara demokratiskt ansvariga.



======================
* The acronym CEPR may refer to:
  • Centre for Economic Policy Research, a London-based European network of economists, founded in 1983
  • Center for Economic and Policy Research, a progressive think tank in Washington, D.C., founded in 1999

Det är förstås den förstnämnda som en ekonomboss på Citigroup är "Research Fellow" hos.

Entering a Death Spiral

Entering a Death Spiral?

The austerity measures that were supposed to fix Greece's problems are dragging down the country's economy. Stores are closing, tax revenues are falling and unemployment has hit an unbelievable 70 percent in some places.
...
A short jaunt through Athens' shopping streets reveals the scale of the decline. Fully a quarter of the store windows on Stadiou Street bear red signs reading "Enoikiazetai" -- for rent. The National Confederation of Hellenic Commerce (ESEE) calculates that 17 percent of all shops in Athens have had to file for bankruptcy.
...
Things aren't any better in the smaller towns.
...
The entire country is in the grip of a depression. Everything seems to be going downhill. The spiral is continuing unabated, and there is no clear way out. The worse part, however, is the fact that hardly anyone still hopes that things will improve one day.
...
The problem is that the austerity measures have in the meantime affected every aspect of the country's economy. Purchasing power is dropping, consumption is taking a nosedive and the number of bankruptcies and unemployed are on the rise. ... Tax revenue, desperately needed in order to consolidate the national finances, has dropped off.
...
The Greek trade union association GSEE considers those numbers far too optimistic. It considers 20 percent to be a more likely figure for 2011. This would put the unemployment rate as high as it was in 1960, when hundreds of thousands of Greeks were forced to emigrate. Meanwhile, purchasing power has fallen to its 1984 level, according to the GSEE.
...
Menelaos Givalos, a professor of political science at Athens University, has appeared on television, warning viewers that the worst times are still to come. He predicts a large wave of layoffs starting in September, with "extreme social consequences."
...




“The idea that austerity measures could trigger stagnation is incorrect,”
Jean-Claude "Pangloss" Trichet

2010-08-18

Upp och ner

arbetsloshet
EU-harmoniseringen från 2005 innebär att staplarna före förmodligen skulle varit minst 10% högre om de ska stämma med den definition som nu gäller.

Av staplarna att döma verkar inte det sk kunskapslyftet ha haft någon långsiktig effekt på arbetslösheten. Kan det vara så att de arbetslösa redan var så förtappade att de inte kunde ta till sig kunskapen. Det kanske rent av var så att pedagogerna inte hade tillräcklig kunskap. Eller det kanske rent av är så att det inte är arbetstagarnas kunskap som avgör vilken arbetslöshet vi har här i landet utan något annat, som till exempel den ekonomiska makropolitik som bedrivs. Enligt Östros och KI ska nu NAIRU den sk jämviktsarbetslösheten som den ekonomiska politiken ska efterstäva ligga på över 6%. Vad hjälper det då hur mycket kunskap man proppar i den arbetssökande.

2010-08-17

Det öser ner

Regnet bara öser ner


Och stan bli allt grönare precis som opinionsmätningarna medan det röda blir allt blekare

Fortsätter det gröna att bre ut sig, bilden är långt ifrån det enda stället, blir det väl att som i föregångslandet USA göra om till grusgångar då omläggning av plattor blir för dyrt. Sk gröna arbeten kan då skapas, typ folk som det ekonomiska systemet förpassat till utanförskapet kan mot bidrag "göra rätt för sig" (typ tak över huvudet och nödvändiga kalorier för att överleva) och gå och skyffla grusgångar, det lär behövas minst en 3-4 gånger per säsong. Förvisso sägs det att detta monotona arbete gör att arbetsskador uppstår efter ett par tre år, men vad gör man inte för att spara och vara miljövänlig.


Men vädergudarna höll sig i skinnet när Gudrun och F! kom till stan, ett så bestämt och resolut fruntimmer är inte att leka med ens för vädergudarna.


Diversifiera

I kristider får banker diversifiera. Som i exemplet från Irland.

En bonde går till den av krisen prövade traktoråterförsäljaren för att köpa en ny traktor, man kommer överens om villkoren. Bonden går till banken för att finansiera köpet, trots krisen går lantbruket rätt bra. Men banken vill inte ge kredit till en ny traktor, förmodar att de är gamla "bekanta" bonden och banken, men det är klart man vill hjälpa till så bonden får en fungerande traktor. Man har faktiskt en nästan ny traktor som man nyligen tog i utmätning, från någon som inte kunde betala sina lån, som man kan tänka sig att finansiera åt bonden.

Krisen har gjort det mindre trevligare för golfare på Irland, banorna har misskötts och blivit nergångna, men nu har det åter blivit lite ordning på dem. Golfbanorna som har tagits över av bankerna som sätter dem i skick igen så de förhoppningsvis kan generera en del intäkter och så småningom bli sålda.

Hotell nu drivna av banker har sina känningar och verkar veta vilka bröllop och liknande som är på gång och kontaktar t.ex. brudparet och bjuder under överenskommelser de redan gjort med något annat etablissemang. Detta för att generera lite intäkter och aktivitet på bankens etablissemang.

Det är förstås omöjligt för normala traktoråterförsäljare, golfbanor, hotell etc att konkurrera med resursstarka banker som inte behöver göra vinst utan bara hålla igång verksamheten så att företagen förhoppningsvis ska gå att sälja och minimera förlusten för banken.

Alltså den sektor (bank) som av förklarats som fridlyst av samhället när det gäller effekter av krisen driver nu stora delar av andra företagssektorer. En sektor som har fri tillgång till offentliga medel för att hålla sig flytande.

Ireland: A recession of the banks, by the banks, and for the banks
by P O Neill
(fd finansminster på Irland)


2010-08-15

Norrman hos Talibaner

Channel 4.




Intressant val i år


hela havet stormar
Intressant val i år, som det verkar helt öppet. M hade en bottennotering 1970 på 11,5%, under hela 70-talet inkl det borgerliga debaclet (ständiga regeringskriser) från 1976 till 1982 gick M stadigt uppåt och fick 23,6 1982, en toppnotering som inte slog förrän 2006 (26,2). Nivåer som man inte varit på sen 1932 och tidigare.

Inte heller den katastrofala politik som fördes under den borgerliga regimen 91-94 fick väljarna at straffa M, detta trots att man var det största partiet, mer än dubbelt så stora som det näst största (fp) och regeringen var en moderat (ledd) regering. Tvärtom fick man en halv procent fler röster 1994.

2002 åkte dock M på en fetsmäll (15,3%), förmodligen en Lundgren/Persson-effekt. Lundgren var torrare än fnöske och Perssons åtstramningsregim hade lättat lite på åtstramningen och där var ett litet underskott i de totala offentliga affärerna med medborgarena på drygt minus en procent 2001/2002 – en klart större stimulans än de magra 0,8% som var 2009 med öppen arbetslöshet på väg upp mot 10%, något som Alliansen säger sig beklaga men nödvändigt och S fördömer, alltså att där var en pytteliten "stimulans" inte att den var för liten) och med hjälp av storsatsning på sk kunskapslyft och att trycka in folk i komvux kom de öppna arbetslöshetssiffrorna ner på ett årsnitt av 4% år 2001 och 2002. Ett kunskapslyft som sen inte verkade ge mycket utslag i minskade arbetslöshetssiffror som snart gick upp igen trots ökande internationell högkonjunktur efter IT-kraschen i början av 2000-talet. Vilket torde kunna hänföras till förnyad finans och penningpolitisk åtstramning i den nordliga randstaten, de nyliberala översteprästerna hade förmodligen fått besked från högre makter att NAIRU/jämviktsarbetslösheten skulle vara större för att blidka gudarna.

Ett intressant fenomen i valet 1991 var att missnöjesröstandet var rekordstort. Nyd gick från ingenting till rekordresultatet 6,7%, Kd stadigt varit ett tvåprocents-parti fick rekordstora 7,1%, man hade 2,9% föregående val. Totalt 13,8 % till två helt nya partier i riksdagen. Bägge två åkte på en ordentlig bestraffning av väljarna i nästa val efter moderatregimens katastrofpolitik. Kd var i och för sig delaktiga men Nyd var knappast ansvariga för den förda politiken. De huvudansvariga för den förda politiken gick skadelösa ur debaclet och så gjorde ju också alla andra som var de verkligt ansvariga för debaclet, alla har fortsatt vara framträdande i det svenska maktetablissemanget, en tyckte man förtjänade ordförandeposten i Riksbanken.

Som det ser ut i utvecklingen av opinionsmätningarna är S på väg mot ett katastrofval av rekordformat, M är på väg mot nivåer från 1920-talet och tidigare. Mp ser ut att gå från riksdagens minsta parti till det 3:e största och öka med uppemot 100%. Kd, C och V hänger löst och ser ut att kunna gå hur som helst i nedåtgående riktning. Sd kommer förmodligen in om man ser till mätningarna, de var starkt underskattade i förra valets mätningar. I SCB:s stora vårmätning fick man 0,8% men fick 2,9% i valet, i år fick man har jag för mig 3,9%. Jämför minaretvalet i Schweiz, fram till de sista mätningarna såg minaretförbudet ut att vara klart besegrat men minaretförbudet fick en övertygande majoritet i omröstningen. I sig kan det nog i denna den yttersta tiden med övervakningssamhälle vara klokt att var försiktig med vad man säger till okända personer som ringer och påstår sig vara det ena eller andra, det oavsett vad det gäller.


Mp, Sd och M ser ut att bli de stora vinnarna. Mp oavsett om de rödgröna vinner eller inte, med Sd i riksdagen är de givna stort inflytande även med en alliansregim som kan bli beroende av dem, de kanske rent av väljer att sitta med. Om trenden håller sig blir det stort klirr i kassan för alla dessa partier oavsett vilket block som vinner, de kommer alla på grön kvist speciellt Sd och Mp.


Svagt övertag för alliansen - SvD
Knapp ledning för alliansen - GP
Knapp ledning för alliansen - DN
Alliansen ökar försprånget - AB
folj-opinionens-vindar - DN

Historisk utveckling 1952 - 2006:






 

2010-08-12

Den som spar han har, ...

man ska inte leva över sina tillgångar?


På tal om den sparsamhet som breder ut sig som en farsot över världen kom jag att tänka på hur det varit.

"Cirka 17 miljoner nya civila jobb skapades i USA under andra världskriget, industriproduktionen steg med 96 procent, reallönerna i tillverkningsindustrin steg med 50 procent, sparandet ökade, kvinnorna kom ut i arbetslivet, de färgade fick jobb. Aldrig tidigare i världshistorien hade en sådan mobilisering av resurser skådats. Det blev alltså ironiskt nog ett världskrig som fick demonstrera bärkraften i blandekonomin och den keynesianska teorin."

Men de gigantiska budgetunderskott och den häftiga skuldsättningen som det innebar gjorde väl att de så småningom fick en dryg nota? Det blev att leva på vatten och bröd de kommande decennierna? 50 och 60-talet blev den stora misärens tid efter allt detta lånande? Den som är satt i skuld är inte fri?


Men i Sverige har vi blivit rika på umbäranden och sparsamhet och inte levt över våra tillgångar?

Inte om man får tro Torsten Sverenius i "Vad hände med Sveriges ekonomi efter 1970?"

Sveriges välstånd byggdes med statliga krediter

Redan på 1800-talet hade grunden till Sveriges ekonomiska storhetstid lagts, dels genom lagar som bäddade för näringsfrihet och frihandel, dels genom kapitalimport som användes till omfattande investeringar, bland annat i järnvägar. En annan komparativ fördel hade Sverige skaffat sig först genom kyrkans husförhör och sedan med 1842 års folkskolestadga, som medförde att så gott som alla svenska barn fick lära sig läsa och skriva.

Runt sekelskiftet hade kombinationen av begåvade uppfinnare och drivna entreprenörer lett till skapandet av ett antal framgångsrika storföretag, samma storföretag som ännu i dag står för en stor del av den svenska exporten. ASEA, Ericsson, SKF, Alfa Laval och Atlas Copco är några av dem.

Grunden för Sveriges ekonomiska storhetstid var alltså i väsentliga avseenden lagd innan någon specifik svensk modell hade utkristalliserats, innan socialdemokraterna erövrade regeringsmakten och innan världskrigen gynnat vår exportindustri.

Dock bör tilläggas att staten spelade en mycket aktiv roll vid industrialiseringen av Sverige. Det sägs ofta att statlig inblandning är skadlig för ekonomin. Lika ofta hörs påståendet ”vi kan inte bygga vår välfärd på lånade pengar”. Båda dessa påståenden vittnar om dåliga kunskaper i vår ekonomiska historia. Hade friherren, förkämpen för frihandel och sedermera finansministern Johan August Gripenstedt (1813–1874) resonerat i sådana banor då hade byggandet av järnvägen i Sverige – och därmed hela industrialiseringen – fått skjutas på framtiden.

Om detta berättar historikern och den statlige långtidsutredaren Gunnar Wetterberg, dels i boken Historien upprepar sig aldrig (SNS, 1993), dels i sitt bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademiens bok Makten över framtiden (IVA, 1994). Där skriver Wetterberg:

När regeringen 1856 lade fram en proposition om statsjärnvägar beräknade Nils Ericson, som hade utnämnts till chef för statens järnvägsbyggnader, att hela projektet skulle gå på 103 miljoner riksdaler. Detta motsvarade då nästan fyra gånger de årliga statsutgifterna...

Hur skulle man få råd med en sådan jättesatsning?

I debatten var det många som menade att det vore riskfyllt att bygga mer än man hade pengar till, i överskott på beskattningen och intäkter från järnvägen, när denna efter hand kom igång. Takten i inkomstökningen skulle få bestämma hur snabbt planerna förverkligades. Att låna till hela summan vore en äventyrlighet, som staten inte finge utsätta sig för – eller Gripenstedt staten, menade nog en del.

Svaret på denna fråga renderade talet beteckningen ’blomstermålning’.

Gripenstedts resonemang kan röra en långtidsutredare till tårar. Han talar om Sveriges väntande rikedomar, när tidningarna bekymrar sig över allt silver som strömmar ut ur landet. Han försöker lugna ledamöterna med historisk statistik över skatteintäkternas ökning när många oroar sig för nästa års kris.

Sensmoralen är lika klok då som nu: den som stirrar sig blind på konjunkturen, den som väntar för länge med en avgörande investering, han måste också räkna med kostnaden för uteblivna intäkter under de försuttna åren. Därför var statsupplåning den gången den enda rimliga vägen, om inte värdefull tid skulle spillas.


Så citerar Gunnar Wetterberg det svar som Gripenstedt gav dem som oroade sig över den stora upplåning staten behövde göra för järnvägens byggande:

Vinsten av denna metod, ej blott i afseende på tids besparing, utan äfven i fråga om de positiva resultaterna, är alldeles påtaglig, såvida den klokt användes, och man kan med trygghet säga, att största delen av de ofantliga arbeten och anstalter, vilka på senare tider blivit utförda, och hvaraf såväl vi som våra efterkommande njuta frukterna, aldrig skulle hafva kommit till stånd, utan med tillhjelp af den underbara kraft, som krediten förlänar.

Här förebådar Gripenstedt sentida ekonomer som Keynes och Grassman, och den socialdemokratiske finansministern Ernst Wigforss (1881–1977).

Alltså: Sveriges välfärd byggdes med lånade pengar och statlig inblandning i ekonomin. Det kan vara värt att notera när det – precis som på Johan August Gripenstedts tid – pläderas för kontant betalning och amortering av statsskulden.

En som forskat om krediternas betydelse för industrialiseringen av Sverige är Lennart Schön, professor i ekonomisk historia vid Lunds universitet. I bilaga nr 3 till 1994 års Långtidsutredning (LU 94) skriver han:

Det finns en föreställning om att utländsk efterfrågan och inhemskt sparande präglade svensk industrialisering. Det är en myt. Den svenska omvandlingen från jordbrukssamhälle till industrisamhälle var synnerligen beroende av kapital från utlandet. Samtidigt spelade inhemsk efterfrågan en viktig roll i förloppet.

Vad Lennart Schön med detta säger är också att Sverige förutom att arbeta sig rikt dessutom lånade och konsumerade sig rikt. Det var alltså inte kombinationen besparingar, späkande och uppoffringar som byggde landet, något man kan förledas tro om man lyssnar till dagens svenska debatt. Schön fortsätter:

- Om man inte hade kunnat låna hade två alternativ funnits – att minska investeringarna eller att minska konsumtionen för att öka inhemskt sparande. Om kapital för investeringarna minskats, hade dessa fått begränsas till det man på kort sikt hade kunnat få avkastning på. Industriell och framför allt infrastrukturell utveckling hade blivit långsammare. Ett ökat inhemskt sparande hade framför allt kunnat åstadkommas om lönerna sänkts. Då hade en större del av inkomsten gått till fabriksägare, jordägare och köpmän. Detta är situationen i många u-länder med så kallade Enklavekonomier. Omvandlingstrycket hade då sänkts i den svenska ekonomin. Beroendet av havre, bräder och järn hade bestått längre och på sikt hade investeringar, inkomster och sparande blivit lägre.

Hur gick det då med bytesbalansen när Sverige lånade så mycket i slutet av 1800-talet?

Lennart Schön skriver:
- Kapitalimporten förde med sig att Sverige hade underskott i bytesbalansen under 60 år! Kring 1910 var Sverige förmodligen världens mest skuldsatta nation per capita räknat. Skulden uppskattas till att ha motsvarat över 75 procent av BNP. Den överstiger kraftigt vår tids skuldsättning i termer av ackumulerat underskott i bytesbalansen. (...) Hur var då denna skuldsättning möjlig? Ett viktigt skäl var att man aldrig beräknade bytesbalansen! På en verkligt internationell kapitalmarknad är bytesbalansen för nationer föga relevant information.(...) Att en region som Sverige med en hög tillväxttakt och stora investeringar inom sig samlade företrädare för en stor och växande skuld är fullt naturligt. Det var en del av industrialiseringens dynamik.

Till detta bör läggas att den inflation som följde på första världskriget hjälpte till att inflatera bort en stor del av Sveriges ackumulerade utlandsskuld. Att staten och den offentliga sektorn även haft betydelse för de framgångsrika storföretagen är omvittnat. Den centerpartistiska riksdagskvinnan Birgitta Hambraeus, vars morfar J. Sigfrid Edström för arbetsgivarsidan undertecknade Saltsjöbadsavtalet 1938, formulerar sig på följande vis om detta fenomen:

- Det byggdes ju upp ett blandekonomiskt system tillsammans med näringslivet. Det var SAF, LO och staten. Ericsson och Televerket är ju helt siamesiska tvillingar från början. För att inte tala om vattenkraftsutbyggnadens betydelse för ASEA. Generatorer, överföring, hela den här uppfinningen som blev världsberömd, den berodde ju också på att staten satsade på vattenkraftsutbyggnad i Norrland. För att inte tala om kärnkraften sedan, med ASEA Atom. Så stat och storföretag går hand i hand. Vi skulle inte ha dessa starka storföretag om inte staten hade varit inblandad och lagt stora statliga beställningar. Vi har alltså inte gått in för att bara beställa vapen, utan vi har ju också gjort stora infrastruktursatsningar här i Sverige, som har byggt upp storföretagen."

Uppdatering Grekland

Åtstramning börjar ge effekt. BNP föll med 50% mer än ekonomerna beräknat under april, maj och juni. Citigroup ekonomen Giada Giani tror att den största fallet i privat konsumtion fortfarande ligger framför Grekland. Den officiella arbetslösheten klättrade till 12% (8,5% ett år tidigare), man har en bit kvar till IMF och EU:s mål om 15% arbetslöshet de kommande två åren.

Och man har faktiskt åstadkommit en minskning i budgetdiffen med 45%.

Den fallande BNP:n minskar förstås skatteintäkterna och ökar kostnader för arbetslösa även om man skurit ner förmånerna och ökat skatterna.

Fallet i den ekonomiska aktiviteten håller förstås uppe räntorna på hög nivå. Annars i länder som har egen valuta som t.ex. USA gör låg aktivitet i ekonomin och svag tillväxt att placerare  söker sig till säkra placeringar som statspapper och pressar ner räntorna på dessa (som skett i nämnda land), det finns ju ingen real ekonomi att placera i. Men nu är ju Grekland inte ett suveränt land med egen valuta utan i praktiken ett EU protektorat som får göra som de är tillsagda.
""Unemployment will rise more in the months ahead. We have not gone through such a situation in the past: out of some 100 shops in my area 15 have closed in the last four months and I see things worsening from September," said Konstantinos Kserikos, 37, a book store owner in the center of Athens.

Even major companies like Aldi, the world's biggest discount food retailer, and French high-street retailer FNAC are leaving the Greek market. Atlantic, a Greek supermarket chain, filed for bankruptcy protection, citing the recession."
När till och med lågpriskedjor kastar in handduken då är det illa.

Iofs har Greklands handelsnetto förbättrats, jag har inte tittat på det men en inte så vågad gissning är att det precis som i Spanien, Baltikum etc handlar om att både export och import fallit men importen fallit betydligt mer.

Och med USA och England och alla andra på "sparsamhets" och åtstramningståget lär det inte bli lätt för Grekland att öka exporten.

Vi är nu förmodligen med sjumilakliv på väg mot den fruktade dubbeldippen, en del spådde mot slutet av året, men så beslutsamma som budgethökarna blivit så kan det nog bli tidigare. Man frågar sig när de galna åtstramarna ska ta sitt förnuft tillfånga och lära av de historiska empiriska erfarenheterna. Inte förr kommer det att bli bättre, om nu inte den globala ekonomin kollapsa helt innan dess. Missnöjespartier går en ljusnande framtid tillmötes.



The idea that austerity measures could trigger stagnation is incorrect,
Jean-Claude "Pangloss" Trichet

Centralbankschefer är lite förmer än vi andra och förstår sig på penningen och ekonomin som få normala människor klarar av att göra, det är en himla tur att vi har dessa. Självklart ska de inte vara utsatta för otrevligheter som normalt demokratiskt ansvarsutkrävande eller typ "checks and balances". De skulle kunna bli störda i sitt ädla värv för mänsklighetens bästa.

Ben Bernanke:
2005 - no housing bubble
2007 - car industry "OK"
2008 - Few small banks may fail (3 wks before Lehman)
2008 - Unemployment will not hit 10% (currently 17%)
2008 - The Fed will not monetize the debt.
2008 - Freddie/Fannie adequately capitalized
2008 - Sub-prime problem contained

En meritlista som gjorde denne ädle riddare av penningen till ett självklart val för Obama att ge förtroende för ytterligare en period som överstepräst över penningen.

Världen kan skatta sig lycklig att få ha haft kloka pennigförvaltare som t.ex. förre Fed chefen Alan Greenspan, vem vet vilken tillstånd värden befunnit sig i om han inte hade fått styra och ställa.


- Den 21 november 1985 vid ett-tiden fick jag - som chef för Stadshypotek - meddelandet om att Riksbanken hade upphävt alla utlåningsrestriktioner.
Jag tittade på mina medarbetare och undrade om man på Riksbanken verkligen förstod vad man gjorde.
Lars Wohlin Ekonomisk Debatt Nr 1 1998

"En ständig källa till oro både i finansdepartementet och Riksbanken var dock statsministerns ekonomiske rådgivare, professor Lars Jonung, som under hösten förespråkade att gällande kronkurs skulle överges.

Det var naturligtvis helt rätt av honom att ge uttryck för sin uppfattning men problemet var att den spreds alltför vitt och brett.

I finansdepartementet gick Jonung under beteckningen den tickande bomben men bomben detonerade aldrig, dvs nyhetsmedierna förblev okunniga om vad statsministerns rådgivare ansåg i den mest brännande av alla frågor, valutapolitiken."
Bengt Dennis bok "500 %" , 1998

Hur någon vid sina sinnes fulla bruk kan få för sig att ge riksbanskachefer fria tyglar efter att in på bara skinnet ha fått uppleva Dennis som riksbankschef är ett mysterium.

2010-08-11

Marknaden styr?

Den 10 augusti kl. 14:15 meddelade "the Federal Open Market Committee of the US Federal Reserve":
"The Committee will maintain the target range for the federal funds rate at 0 to 1/4 percent and … To help support the economic recovery in a context of price stability, the Committee will keep constant the Federal Reserve’s holdings of securities at their current level by reinvesting principal payments from agency debt and agency mortgage-backed securities in longer-term Treasury securities. The Committee will continue to roll over the Federal Reserve’s holdings of Treasury securities as they mature …"

Reaktionen på marknaden, Dow Industrials index 10 Augusti:

2010-08-10

Offentlig konsumtion

Total offentlig konsumtion inkl investeringar i % av BNP
USA Sverige
2003 35,3 30,2
2004 34,8 29,5
2005 34,8 29,1
2006 35,1 29,1
2007 35,0 28,7
2008 36,9 29,4
2009 42,3 * 31,4

* 'guesstimated'

Källa:
usgovernmentspending.com och SCB:s vanliga BNP redovisning.


Det finns förstås många saker som fungerar olika mellan länderna, som att en stor del av sjukvården subventioneras med att företagen kan dra av sjukvårdsförsäkringar för de anställda, då syns det ju inte som en offentlig konsumtion.

2010-08-07

Young Ho Lee

Young Ho Lee is the president of Korean Metal Workers Union
Young Ho Lee tells the story of the 77-day occupation and fight against lay-offs at Korean Auto factory
 

Tiggande och bettleri

Nu har ju våran integrationsminister Billström hakat på Sarkozy, eller om det var tvärtom, och ska tigga valfläsk med romerna som insats.

Det som framställs som det mest störande är förekomsten av tiggeri bland de fattiga romerna från öst.

Bortsett från den sociala problematiken etc kan ställa sig lite undrande till att marknadsliberaler är emot denna affärsverksamhet. Jag har för mig att det är sen femtiotalet eller ännu längre som vi haft näringsfrihet här i landet, dvs alla har rätt att försörja sig på någon näringsverksamhet. Detta är nu inte helt så fritt som det kan verka då många intressenter vill begränsa konkurrens inom olika områden också förstås begränsningar där folk och samhälle kan komma till skada. Men grundläggande är att du behöver inte registrera dig eller begära tillstånd från någon för att försörja dig på någon näringsverksamhet, så småningom måste du förstås redovisa dina inkomster och betala skatt.

Bettleri och tiggeri spelar på folks känslor, betala en slant för att döva ditt samvete för de fattiga och må lite bättre. Det finns många andra affärsverksamheter som har samma affärsidé utan att leverera något annat eller mer i utbyte än att förhoppningsvis få folk att må lite bättre.

Den som tror att det skulle vara mindre arbetsamt att tigga än många andra arbeten har nog inte försökt att sätta sig in i det hela speciellt mycket.

Röda korset m.fl. tigger öppet pengar av folk, det kanske är lite finare när det är officiellt sanktionerat och där är någon avdankad politiker som hyvlar av miljoninkomster från tiggeriet. Att de fattiga romerna från Östeuropa skulle vara i mindre behov av sina intäkter än t.ex. Röda korset biståndstagare som får en skärv efter att gängledaren tagit sitt är nog inte troligt.

Att det finns betydligt allvarligare sociala omständigheter i romernas situation är en fråga som denna post inte avsåg att behandla.



Till och med imperiets "krigsminister" verkar ha mer förståelse och empati än populisterna Nicolas och Tobias:
Secretary Clinton's Message for International Roma Day 2009

2010-08-04

Deflation och åtstramning

På tal om manisk strävande efter budgetbalans i kristider, något som kräver åtstramning och medför deflation så har vi ju haft katastrofala erfarenheter vad det kan leda till i Europa.

Bra Böckers Världshistoria förtäljer:

Heinrich Brüning
Slutet av tjugotalet präglades i Tyskland av ekonomisk framgång och med den följde också en viss politisk stabilisering... 1928 bildades en ny majoritetsregering med socialdemokraten Herman Müller som kansler och den konservative Gustav Stresemann som utrikesminister... I valet 1928 placerade sig NSDAP - i raden av de många småpartierna och fick 2,6 procent av rösterna... Världskrisen ledde till att regeringen sprack i mars 1930.

Den avlöstes av en borgerlig minoritetsregering under ledning av det katolska centrumpartiets Heinrich Brüning.... Brüning, som var ekonom av facket, mötte som så många andra länders statsmän krisen med en deflationspolitik, och han gjorde det mer konsekvent och energiskt än de flesta.

Enligt hans mening gällde det att anpassa hela ekonomin till de sjunkande priserna. Lönerna och helst också skatterna måste reduceras, och framförallt måste den offentliga budgeten balanseras för att man skulle undgå en inflation. Resultatet blev en kraftig nedskärning av köpkraften på hemmamarknaden, något som gjorde det onda värre. Många företag gick i konkurs. Den tunga industrin och byggnadsindustrin lamslogs nästan helt, och 1932 registrerades nästan 6 miljoner arbetslösa. Till dessa bör man troligen lägga ännu en miljon långtidslediga som helt hade glidit ur det sociala systemet.

Med sjunkande privata inkomster följde minskade offentliga skatteinkomster, och 1932 måste kommuner, städer och till och med en delstat gå i konkurs och ställa sig under riksadministration... Då Brünings sparsamhetsiver till slut också riktades mot statsbidragen till godsägarna öster om Elbe, tröt Hindenburgs tålamod, och den 30 maj 1932 tillträdde en ny regering under ledning ytterst konservative tidigare centrumpolitikern Franz von Papen. Hans regering hade praktiskt taget inget parlamentariskt stöd och förbluffade samtiden genom att majoriteten av ministrarna var adliga.

Socialdemokraterna fällde regeringen. Därefter utlystes nyval.
[Brüning ansåg kanske att "helst också skatterna måste reduceras" men han höjde skatterna för att försöka få till sin balanserade budget.]

Vi lever nu i den förunderliga tiden att Frankenstein doktorerna i Frankfurt och runt om i Europa har återupplivat Heinrich Brünings ande, verkligheten överträffar dikten, typ Michael Chrichtons "Jurrasic Park".

Vem ska bli den nye "frälsaren" av ett punkterat och deprecierat Europa?

I Tyskland med uppemot 40% arbetslöshet såg de alltmer desperata medborgarna Hitler som - unsere letzte Hoffnung – vårt sista hopp.


Hjalmar Schacht
Kapitalisterna med bankiren Hjalmar Schacht som gängledare fyllde på de nazistiska kassakistorna för att vinna valen. Han var en av de få som slapp undan galgen i Nürnberg, bl.a. chefen på Bank of England hade vädjat för Schacht.

I valet 1928 fick NSDAP 2,6%
September 1930 18%,
November 1932 33%
Mars 1933 44%
November 1933 vann de en övertygande demokratisk seger med 92,2% och 7,8% ogiltiga röster. Ett sällsynt starkt demokratiskt mandat.


Sen blev det för de unga männen att rätta in sig i ledet ...

en dansk och en norsk frivillig
... och de som inte rättade in sig i ledet

någonstans i Jugoslavien








"Det påminner lite om hur man låtsades se på starten av det senaste storkriget. Det startade av en ren nyck eller i ett anfall av vansinne av Adolf Hitler och nån till."

"Glömska är för en Europé en alldeles förträfflig egenskap. Förmågan att skämmas finns inte. Sanningen finns inte heller och om den finns bör vi inte leta efter den i den fasta europeiska historiebyggnaden."

"Krig förs till största delen av mycket unga män och deras egentliga uppgift är att dö, men det är tre gånger äldre och tre gånger så kloka personer som bestämmer var de skall dö."

"Nu när vi har radio och det förklaras vad som sker, nu börjar man förstå att de personer som lägger ut texten om den tid vi lever i är de som minst förstår den."

Det Lyckliga Europa
Stig Claesson

2010-08-03

Marknaden vill ha mer budgetunderskott!

Bond Market Deficit Cheerleaders
"They want Washington to do more to stimulate the economy, and they welcome the deficit and debt it will take to do it.

In other words, the former bond market vigilantes have now become the biggest supporters of federal deficits and borrowing."

Där ser man, kommer man att vara lika kvicka att lyda marknaden som man brukar vara när det påstås att " bond market vigilantes" kräver åtstramning.

Det brukar ju vara den förmenta "marknaden" som står för definitionen av den sk ekonomiska nödvändigheten annars.

Vad säger de politiska underskottshökarna nu när "marknaden" är underskottshejarklack?

Investeringar är fint, konsumtion vulgärt

Sagt om konsumtionens roll i ekonomin:
Robert Malthus:
Av alla de indirekta orsakerna till produktionen, så är den mest kraftfulla – bortom varje tvivel – konsumtionen. Om människan inte konsumerade, hur ringa skulle inte jordens produktion vara. Konsumtionen är den huvudsakliga fundamentala orsaken till produktionen.

Adam Smith:
Konsumtion är det enda syftet och ändamålet med all produktion, och producenternas intressen bör därför tillgodoses endast i den mån konsumenternas intressen därigenom främjas. Denna grundsats är så fullkomligt självklar, att det skulle vara orimligt att försöka bevisa den. Men merkantilsystemet offrar nästan alltid konsumentens intresse för producenten, som om produktionen och ej konsumtionen vore det yttersta ändamålet med all industri och handel.

Irving Fisher:
Konsumtionen är ekonomins A och O.

John Maynard Keynes:
Konsumtionen, för att upprepa det självklara, är det enda syftet med all ekonomisk aktivitet.

Investeringar har som enda syfte att främja produktion och därmed konsumtion i framtiden. Våra politiker pratar gärna om att främja och stimulera investeringar men skyr oftast all tal om att stimulera konsumtion här och nu. Förmodligen något Luthersk arv om att slita i sitt anletes svett till guds ära och inget annat. I den privata ekonomin är sambandet mellan investeringar och i vilken mån befintlig produktionskapacitet nyttjas uppenbar. Som vi kunde se när krisen slog till, det som blixtsnabbt sjönk som en sten var investeringarna och lagerhållning.

Ibland kan man också höra hur någon politiker eller vetbästare "förfasar" sig över hur stor andel av BNP som är konsumtion och då inte i kontexten hur stor investeringsnivån är utan just detta med den frivola konsumtionen. Man tycker att det borde vara basal kunskap att BNP i praktiken består till 100 procent av konsumtion eller produktion beroende på från vilken sida man betraktar den.

BNP är konsumtion (privat + offentlig), investeringar (privata + offentliga), lager (vanligen en obetydlig del) samt nettot mellan export och import. Alltså konsumtion, framtida konsumtion (investeringar och lager) samt nettot i konsumtion mellan oss och utlandet.


Men nu är det ju så att även det som inte syftar till produktion/konsumtion kallas för investeringar, som de olika formera av finansiella spekulationsbubblor som brister emellanåt.

Med den nyliberala revolutionen har vi fått det märkliga att i stort sett all skatt lagts på arbete och produktion medan de fria luncherna som serveras i den improduktiva finansiella spekulationen beskattas lågt eller inte alls. Just dessa som älskar att tala om för kreti & pleti att det finns inga fria luncher.

När jag tittade härom året så utgjorde uppemot 95 % (har jag för mig det var) av samhällets skatteintäkter av kommunalskatt, arbetsgivaravgifter och konsumtionskatt (i huvudsak moms).

Kommunalskatt och arbetsgivaravgifter är om man bortser från typ grundavdrag en platt skatt eller som vi annars alltid har sagt en proportionell skatt, samma sak med arbetsgivaravgiften, moms är en regressiv skatt som drabbar de med lägst inkomster proportionellt hårdast,  en omvänd progressiv beskattning (eller som den gamle chefsekonomen på Handelsbanken Rudolf Jalakas kallade det, asocial beskattning). Man finner det lite märkligt att ett land som oftast är styrt av arbetarregeringar har en av världens högsta omvända progressiva beskattningar.

Detta förhållande kan vara värt att komma ihåg nästa gång någon alliansstolle börjar yra om "plattskatt", vilket på korrekt svenska heter proportionell skatt.

Plattskatt


En stulen plattskatt

Din farmor vill inte ha hjälp att skydda upphovsrätten
På tal om ovanstående platskatt kan man knappt föreställa sig hur mycket upphovsrättsskyddad skaparmöda som ligger där. 99% är förmodligen redan glömd möda hos allmänheten och mycket fick aldrig den uppmärksamhet den kanske förtjänade. Men upphovsrättsinnehavarna kan känna sig trygga, musikbranschens armé av privatspanare kommer att stå på vakt så ingen olovandes lyssnar på skaparmödorna upptill de närmsta 70 åren efter dennes död.

Brooksley Born - The Warning


time
Klicka på PBS Frontline länken för att komma till PBS sidan och se hela programmet i en följd, 55 minuter. Direktlänk till sidan som visar programmet.

PBS Frontline dokumentär om Brooksley Born (Commodity Futures Trading Commission) fruktlösa försök att ta sig an imperiets mäktigaste makthavare penningmånglarna, Alan Greenspan, Robert Rubin, Larry Summers m.fl.

Greenspan "the Wizard", ansiktet utåt som kunde få vilken smörja som helst att låta som han hade kunskap som var fördold för andra, Robert Rubin strategen som rycker i tåtarna, Larry Summers torped för de hårda konfrontationerna.

the gang
Larry Summers, Robert Rubin, Brooksley Born, Alan Greenspan
"'Get This Lady Off Our Backs'
Brooksley Born's idea to regulate derivatives meets swift and fierce opposition from the Clinton economic team."



Rekommenderad av Bill Mitchell.

2010-08-02

Gore Vidal

Gore Vidal on "The Emperor"

JAY: Roosevelt was planning his vision of the American empire?

VIDAL: Of course he was. One of the first things he did was tell Churchill, goodbye, India. You're out of the empire business. There are no empires. He didn't say we're going to be the only one, because he was too tactful and too manipulative.
therealnews



Gore Vidal on the Cold War

therealnews



Gore Vidal on liberty


therealnews


Möjligheternas valstrategi

SAP måste nog ha en av de underligaste valstrategierna. Man ger ut ledarens idéer om politiken som är partiets valmanifest i bokform inför slutspurten på valrörelsen. Inget fel i det men det kostar ca 200 kronor att ta del av budskapet. Ingen PDF eller annan kopia av texten finns på webben för den som vill ta reda på vad SAP och ledaren har för idéer.

På SAP webbsidan finner man denna magra vägledning om man vill ha tag i valmanifestet:

"För mer information
Recensionsex kan beställas via Norstedts PR-avdelning: ...
För frågor angående utgivningen kontakta Norstedts publicistiska chef Per Faustino
"

En länk till Bokia eller vad det annars finns för försäljningsställen hade ju underlättat försäljningen och royalty till upphovsrättsinnehavaren. Inte mycket till slipade entreprenörer där som vet hur man säljer och ökar profiten.

Trots denna brist på entreprenörskap kan man inte komma ifrån intrycket att upphovsrättsinnehavaren försöker slå mynt av den uppmärksamhet som valrörelsen ger.

Man hade ju gärna använt bokomslaget för att illustrera men jag har inte lyckats hitta någon bild så man inte riskerar att bryta mot upphovsrätten.

Jag förmodar att denna bok omfattas av sedvanlig upphovsrätt. Det innebär att om SAP entusiaster eller andra mångfaldigar och sprider det politiska budskapet på nätet begår de ett lagbrott. Vi lever i en underlig tid.


Att avgångna politiska potentater ger ut böcker om sin gärning och förmodligen också hoppas kunna göra sig en slant är knappast något konstigt. Inte heller Obamas förtida copy cat kan jämföras, om än förmodligen en medveten politisk strategi så var det inte en valplattform för ett parti.

2010-08-01

Skulder i EU

Man kan notera att den privata och hushållsdelen har mindre skulder än speciellt de jämförbara Piigs Spanien, Portugal och Irland och även Tyskland och Frankrike. Nu finns inte Italien med på denna bild men de har en liknande komposition som Grekland.

Speciellt Spanien och Irland har varit EU "mönsterländer" och hade när krisen slog till låg andel offentlig skuld.

Mellan tummen och pekfingret skulle motsvarande stapel för Sverige vara 82% hushåll, 50% företag och 42% offentlig, = 174%. Dvs totalt som Frankrike och Tyskland möjligen snäppet över. Grekland ligger vara marginellt över detta.

När vi hade vår 90-talskris hade vi en relativt låg offentlig skuld (700 miljarder) som även motsvarades av lika mycket i finansiella tillgångar (nu har vi finansiella tillgångar som överstiger skulderna, 38% relativt bruttoskulden *), men vår privata sektor var kraftigt skuldsatt mot övervärderade fastigheter. När fastighetspriserna sjönk och privat sektor var tvungen att justera sina skulder slutade det med att 1000 miljarder i skulder flyttades till den offentliga skuldsidan.

Som det ser ut med en del länder i diagrammet så kan man nog förvänta sig att något liknande kommer att ske där för att justera de privata balansräkningarna.

eu-flag
Endgame for the euro?
Without Major restructuring, the eurozone Is doomed
Dimitri B. Papadimitriou, L. Randall Wray, and Yeva Nersisyan

De lägger ut texten om inte minst Grekland och studerar sektorsbalanserna där.

I ett stycke säger de ungefär så här:
Vi vill understryka att detta är inte någon teori eller att det innehåller förutsättningar om ett visst beteende. Men att använda sektorsbalanser är ett bra verktyg för att analysera policy förslag. När någon säger att Grekland behöver sänka sitt budgetunderskott till 3 % av BNP kan man titta på vad som behöver hända i de andra sektorerna för att detta ska kunna ske.

T.ex. 2009 var Greklands bytesbalans minus 10 % av BNP. Budgetunderskottet inkluderande centralbankens valuta swaps var minus 13 % av BNP. Detta innebär att det tillät den privata sektorn att spara 3 % av BNP. När Grekland gick med i Euron hade man inte längre någon möjlighet att låta valutan depricera för att förbättra sin bytesbalans. Utan denna möjlighet är det svårt att föreställa sig hur Grekland skulle kunna förbättra sin export (och/eller minska sin import) så pass att man kunde åstadkomma en balans eller överskott i bytesbalansen – en förändring på 10% av BNP.

Om landet ska minska sitt budgetunderskott till 3 % av BNP för att lyda Stabilitets och tillväxtpaktens begränsning måste den privata sektorn ha ett underskott på minus 7 %, förutsatt att där inte är någon förändring i bytesbalansen.

Utan massiv förändring i sin bytesbalans måste Grekland byta sitt offentliga underskott mot ett privat underskott om åtstramningsplanen ska lyckas – en snabb ökning av den privata skuldbördan som skulle vara ohållbar.
Nyckeln här är att de primärt måste minska sitt bytesbalansunderskott kraftigt om det överhuvudtaget ska vara möjligt att uppnå S&T paktens krav eller öka den privata skuldbördan.

Liknade är det för övriga Piigs som också de har underskott i sina bytesbalanser. Även de har kraven om att minska budgetunderskottet och de har redan en ganska skuldsatt privat sektor som knappast kan bära mer skulder, snarare tvärt om behöver de lätta på skulderna. Att dessa länder nu samtidigt skulle kunna exportera sig ur det här är knappast troligt och verklighetsanknutet när hela EU ska göra samma sak och även Tyskland ska försök stärka eller bibehålla sitt exportöverskott. Tillåts de inte att som vi gjorde flytta över skulden på det offentliga så har vi en ekonomisk kris i Europa som får trettiotalet att se ut som en söndagsskoleövning. Vi kunde surfa på en uppåtgående internationell konjunktur efter skuldjusteringen, den möjligheten verka ganska avlägsen för EU som helhet i dagens läge. Vi får väl vara glada att Norge är vår största handelspartner driver en politik som ser till att det är låg arbetslöshet och inte har några problem med bytesbalans.


Jämför Hans Tson Söderström om den svenska 90-tals krisen:
www.ne.su.se/ed/pdf/23-3-hts.pdf
Realräntechock, skuldsanering och budgetunderskott
- en balansräkningsanalys av den svenska depressionen


Man blir en aning frågande över vår vän i Frankfurt den gode Jean Claude Pangloss och hans återkommande mantran, han verkar på det hela taget inte ha mer grepp om läget än Bengt Dennis hade på sin tid. Att någon har fått för sig att dessa figurer ska vara befriade från demokratiskt ansvarsutkrävande är så befängt att det saknar motstycke.






-----------------
* summan för överskottet var för 2009 drygt 480 miljarder, 2006 var det 410 miljarder och enligt prognoserna då, från de som sköter sådant här, förväntades överskottet uppgå till närmare 1000 miljarder i år (2010), men det kom visst kris emellan. Men man frågar sig varför vi har så hög arbetslöshet med dessa goda förutsättningar, det har alltid sagts att sparandet var för dåliga tider, är inte närmare 10% öppen arbetslöshet dåliga tider?