2010-08-04

Deflation och åtstramning

På tal om manisk strävande efter budgetbalans i kristider, något som kräver åtstramning och medför deflation så har vi ju haft katastrofala erfarenheter vad det kan leda till i Europa.

Bra Böckers Världshistoria förtäljer:

Heinrich Brüning
Slutet av tjugotalet präglades i Tyskland av ekonomisk framgång och med den följde också en viss politisk stabilisering... 1928 bildades en ny majoritetsregering med socialdemokraten Herman Müller som kansler och den konservative Gustav Stresemann som utrikesminister... I valet 1928 placerade sig NSDAP - i raden av de många småpartierna och fick 2,6 procent av rösterna... Världskrisen ledde till att regeringen sprack i mars 1930.

Den avlöstes av en borgerlig minoritetsregering under ledning av det katolska centrumpartiets Heinrich Brüning.... Brüning, som var ekonom av facket, mötte som så många andra länders statsmän krisen med en deflationspolitik, och han gjorde det mer konsekvent och energiskt än de flesta.

Enligt hans mening gällde det att anpassa hela ekonomin till de sjunkande priserna. Lönerna och helst också skatterna måste reduceras, och framförallt måste den offentliga budgeten balanseras för att man skulle undgå en inflation. Resultatet blev en kraftig nedskärning av köpkraften på hemmamarknaden, något som gjorde det onda värre. Många företag gick i konkurs. Den tunga industrin och byggnadsindustrin lamslogs nästan helt, och 1932 registrerades nästan 6 miljoner arbetslösa. Till dessa bör man troligen lägga ännu en miljon långtidslediga som helt hade glidit ur det sociala systemet.

Med sjunkande privata inkomster följde minskade offentliga skatteinkomster, och 1932 måste kommuner, städer och till och med en delstat gå i konkurs och ställa sig under riksadministration... Då Brünings sparsamhetsiver till slut också riktades mot statsbidragen till godsägarna öster om Elbe, tröt Hindenburgs tålamod, och den 30 maj 1932 tillträdde en ny regering under ledning ytterst konservative tidigare centrumpolitikern Franz von Papen. Hans regering hade praktiskt taget inget parlamentariskt stöd och förbluffade samtiden genom att majoriteten av ministrarna var adliga.

Socialdemokraterna fällde regeringen. Därefter utlystes nyval.
[Brüning ansåg kanske att "helst också skatterna måste reduceras" men han höjde skatterna för att försöka få till sin balanserade budget.]

Vi lever nu i den förunderliga tiden att Frankenstein doktorerna i Frankfurt och runt om i Europa har återupplivat Heinrich Brünings ande, verkligheten överträffar dikten, typ Michael Chrichtons "Jurrasic Park".

Vem ska bli den nye "frälsaren" av ett punkterat och deprecierat Europa?

I Tyskland med uppemot 40% arbetslöshet såg de alltmer desperata medborgarna Hitler som - unsere letzte Hoffnung – vårt sista hopp.


Hjalmar Schacht
Kapitalisterna med bankiren Hjalmar Schacht som gängledare fyllde på de nazistiska kassakistorna för att vinna valen. Han var en av de få som slapp undan galgen i Nürnberg, bl.a. chefen på Bank of England hade vädjat för Schacht.

I valet 1928 fick NSDAP 2,6%
September 1930 18%,
November 1932 33%
Mars 1933 44%
November 1933 vann de en övertygande demokratisk seger med 92,2% och 7,8% ogiltiga röster. Ett sällsynt starkt demokratiskt mandat.


Sen blev det för de unga männen att rätta in sig i ledet ...

en dansk och en norsk frivillig
... och de som inte rättade in sig i ledet

någonstans i Jugoslavien








"Det påminner lite om hur man låtsades se på starten av det senaste storkriget. Det startade av en ren nyck eller i ett anfall av vansinne av Adolf Hitler och nån till."

"Glömska är för en Europé en alldeles förträfflig egenskap. Förmågan att skämmas finns inte. Sanningen finns inte heller och om den finns bör vi inte leta efter den i den fasta europeiska historiebyggnaden."

"Krig förs till största delen av mycket unga män och deras egentliga uppgift är att dö, men det är tre gånger äldre och tre gånger så kloka personer som bestämmer var de skall dö."

"Nu när vi har radio och det förklaras vad som sker, nu börjar man förstå att de personer som lägger ut texten om den tid vi lever i är de som minst förstår den."

Det Lyckliga Europa
Stig Claesson

3 comments:

Jan Wiklund sa...

Det förtjänar att nämnas att nazisterna vann för att de som enda parti förordade en keynesiansk politik, med statligt ansvar för ekonomin och offentliga investeringar som ett medel mot krisen. De vann inte för att de ville utrota judar eller starta krig.

De tyska socialdemokraterna var inte keynesianer, de värnade valutan och stödde Brüning i det längsta, vilket Bra Böcker inte nämner i sitt referat.

Det var ingen självklarhet i Sverige heller att socialdemokraterna skulle bli keynesianer. Många såg det som en kapitulation för en kapitalism som ju ändå höll på att gå åt helvete och lika bra det.

Teckentydaren sa...

Jag menade inte att ge det intrycket, bara att resultatet blev det. När de tidigare makthavarna har åstadkommit en sådan ekonomisk katastrof med rekordstor arbetslöshet blir förstås det som är viktigast för folk. Nu vet jag inte hur de bedrev valrörelse, men det stora hos Hitler och nazisterna var att ledningen för Tyskland hade svikit det tyska folket när man gick med på en förödmjukande fred i första världskriget och Tysklands ära och storhet skulle återupprättas.

Det är ju omöjligt att helt förstå den tiden närman har facit. Kommunikationsläget var helt annorlunda. Allmänrösträtt runtom i Europa var en relativt ny företeelse, något som kommit en 20-40 år tidigare. En stor del av medborgarna hade växt upp i en annan auktoritär tid där överheten var av Gud sanktionerad. Man levde i en tid med guldmyntfot som begränsar statens möjligheter att ge ut pengar och förstärker recessioner och vice versa.

Det "glöms" ofta bort att den uppryckning som faktiskt skedde ekonomiskt jämfört med Brüning katastrofen såg på med en viss beundran på runt om i Europa, raslagar och koncentrationsläger för de som inte passade in i det nya samhället blundade man för. Kan man förmoda att det senare berodde på att man inte säg det som ett stort problem och man själv kunde tänka i liknande banor. Att sk asociala element i folkhushållen på olika sätt skulle elimineras om med folkuppfostran eller ingripande i reproduktionen var knappast unikt för Tyskland. Den sk judefrågan sågs som ett bekymmer inte bara i Tyskland. Man kan förmoda att den frågan var en sak som bidrog till det allmänna stödet för bildandet av den judiska staten Israel.

Hitler sa vid något tillfälle i den tyska riksdagen ungefär så här "folkhushållet lever inte på penningens fiktiva värde utan på produktivt arbete som ger penningen dess värde", det är ju så att säga fundamentet hos Keynes att välstånd handlar om att hur väl man nyttjar de reala resurserna. Att ställa en hel nation för fäfot för att skydda penningvärdet är närmast bisarrt men det är ju de facto vad nu högern och socialdemokraterna i Europa förordar.

Jan Wiklund sa...

Nu förstår jag inte riktigt vad du menar. Vilket intryck ville du inte ge, och vilket resultat var det som blev?

Jag ville bara poängtera att stödet för nazisterna helt berodde på deras keynesianska näringspolitik. De smutsiga sidorna valde folk att bortse från, eftersom de var ekonomiskt beroende av att ekonomin fungerade. Först kommer maten, sedan moralen.

Att vi inte fick nån nazism eller motsvarande i Sverige berodde ju också, enligt många, på att s och bf gjorde upp om keynesiansk politik och skapade nån sorts hopp i eländet.

Det står inte på något sätt i strid mot din artikel, det är bara en komplettering.

Skicka en kommentar

Tillåtna HTML taggar: <b>, <i>, <a>