2010-08-27

Keynes

En märklig sak i frågeställningen om makroekonomiska stimulanser av ekonomin är att man påstår att Keynes insikter i makroekonomi skulle vara "döda" och obsoleta. Inget kunde vara mer felaktigt, det är just Keynes insikter och framsteg inom ekonomin och makroekonomiska kunskaper som man använder när man med politisk ekonomi t.ex. skapar och upprätthåller en hög permanent arbetslöshet. Utan Keynes hade man inte kunnat styra och ställa för att upprätthålla Östros och Borgs tro på sk jämviktsarbetslöshet eller som man annars brukade säga NAIRU.

Enfaldig ekonomisk debatt som grundar sig på extrapolerad mikroekonomi är bara för att vilseleda och ge offentligheten ett köttben som förvillar. Friedmans monetära nonsens är däremot sedan länge stendött, ingen tror på att man skulle kunna reglera penningmängden som han föreskrev.

2 comments:

Björn Nilsson sa...

Jag undrar om det talades om "jämviktsarbetslöshet" under perioder av stor brist på arbetskraft, exempelvis tidigt under femtiotalet? Det låter mer som en term att ta till när man måste ursäkta att det går en massa människor utan jobb och med små chanser att få jobb. Man kan ju inte ärligt säga att det är brister i systemet som gör att de är arbetslösa.

På senaste tiden tror jag att man i USA pratar mer om "strukturarbetslöshet". Det är ju en annan sak än arbetslöshet som orsakas av dåliga konjunkturer, och då kan man ju smita undan kraven på konjunkturstimulans. För den behöver ju inte stimuleras om det är så att folk är arbetslösa på grund av att gamla näringsgrenar tacklar av och de nya ännu inte har kunnat börja anställa så mycket folk. Med de argumenten kan man fortsätta att lägga resurserna på krig i stället för uppbygge på hemmaplan.

Teckentydaren sa...

Jämviktsarbetslöshet enligt NAIRU kom nog först i ropet med Friedmans Monetarism i början av 80-talet och då inte minst med den inflation som var under 1970-talet som skulle bekämpas trots att den mattats av betydligt under 80-talet och försvann nästan helt under 90-talet bekrigas den fortfarande. Philips-kurvan kom 1958 och användes av de som ville se ett slut på den fulla sysselsättning som förflyttade makt till löntagare från arbetsgivarna och kapitalet. Philips-kurvan blev dock impopulär under 70-talet då både arbetslöshet och inflation steg. Det gäller att vara flexibel om man ska göra högerrevolution. I grunden handlar det ju inte alls om nationers/folkhushålls ekonomiska välstånd utan om visa gruppers och det ideologiskt filosofiska fundamentet för samhället är det till för alla som lever där eller bara en del.

NAIRU anser jag inte har varit en ursäkt för ett illa fungerande system utan ett av de effektiva och verkningsfulla verktyg som använt sig av för att skapa det "illa fungerande" system som gynnar en del i samhället men missgynnar de flesta.

Redan Keynes avfärdade tidigare idéer som fanns om detta och menade att bokstavlig full sysselsättning var det naturliga och möjlig.

"Strukturarbetslöshet" används ofta för att säga att arbetslösheten beror på strukturfel i systemet, d.v.s. arbetstagarna är inte tillräkligt flexibla med att justera ner sina löner, samhällsstöd till arbetslösa ör för högt osv.


Gamle Galbraith:
"Det ingår i bilden av den välbeställda gruppen att den har ett defensivt och kortsiktigt sätt att betrakta sitt eget läge."
...
"För en avsevärd och mycket inflytelserik del av den moderna industribefolkningen är ett jämviktsläge med undersysselsättning inte något negativt och, det tål att upprepa, den accepteras mycket lättare än de insatser som behövs för att rätta till den."
...
"Inom dessa grupper finns, som jag tidigare noterat, en viss förnöjsamhet även med en ekonomi som fungerar dåligt. Det obehag som hänger samman med recession och undersysselsättningsjämvikt får andra bära."

Skicka en kommentar

Tillåtna HTML taggar: <b>, <i>, <a>