2010-08-01

Skulder i EU

Man kan notera att den privata och hushållsdelen har mindre skulder än speciellt de jämförbara Piigs Spanien, Portugal och Irland och även Tyskland och Frankrike. Nu finns inte Italien med på denna bild men de har en liknande komposition som Grekland.

Speciellt Spanien och Irland har varit EU "mönsterländer" och hade när krisen slog till låg andel offentlig skuld.

Mellan tummen och pekfingret skulle motsvarande stapel för Sverige vara 82% hushåll, 50% företag och 42% offentlig, = 174%. Dvs totalt som Frankrike och Tyskland möjligen snäppet över. Grekland ligger vara marginellt över detta.

När vi hade vår 90-talskris hade vi en relativt låg offentlig skuld (700 miljarder) som även motsvarades av lika mycket i finansiella tillgångar (nu har vi finansiella tillgångar som överstiger skulderna, 38% relativt bruttoskulden *), men vår privata sektor var kraftigt skuldsatt mot övervärderade fastigheter. När fastighetspriserna sjönk och privat sektor var tvungen att justera sina skulder slutade det med att 1000 miljarder i skulder flyttades till den offentliga skuldsidan.

Som det ser ut med en del länder i diagrammet så kan man nog förvänta sig att något liknande kommer att ske där för att justera de privata balansräkningarna.

eu-flag
Endgame for the euro?
Without Major restructuring, the eurozone Is doomed
Dimitri B. Papadimitriou, L. Randall Wray, and Yeva Nersisyan

De lägger ut texten om inte minst Grekland och studerar sektorsbalanserna där.

I ett stycke säger de ungefär så här:
Vi vill understryka att detta är inte någon teori eller att det innehåller förutsättningar om ett visst beteende. Men att använda sektorsbalanser är ett bra verktyg för att analysera policy förslag. När någon säger att Grekland behöver sänka sitt budgetunderskott till 3 % av BNP kan man titta på vad som behöver hända i de andra sektorerna för att detta ska kunna ske.

T.ex. 2009 var Greklands bytesbalans minus 10 % av BNP. Budgetunderskottet inkluderande centralbankens valuta swaps var minus 13 % av BNP. Detta innebär att det tillät den privata sektorn att spara 3 % av BNP. När Grekland gick med i Euron hade man inte längre någon möjlighet att låta valutan depricera för att förbättra sin bytesbalans. Utan denna möjlighet är det svårt att föreställa sig hur Grekland skulle kunna förbättra sin export (och/eller minska sin import) så pass att man kunde åstadkomma en balans eller överskott i bytesbalansen – en förändring på 10% av BNP.

Om landet ska minska sitt budgetunderskott till 3 % av BNP för att lyda Stabilitets och tillväxtpaktens begränsning måste den privata sektorn ha ett underskott på minus 7 %, förutsatt att där inte är någon förändring i bytesbalansen.

Utan massiv förändring i sin bytesbalans måste Grekland byta sitt offentliga underskott mot ett privat underskott om åtstramningsplanen ska lyckas – en snabb ökning av den privata skuldbördan som skulle vara ohållbar.
Nyckeln här är att de primärt måste minska sitt bytesbalansunderskott kraftigt om det överhuvudtaget ska vara möjligt att uppnå S&T paktens krav eller öka den privata skuldbördan.

Liknade är det för övriga Piigs som också de har underskott i sina bytesbalanser. Även de har kraven om att minska budgetunderskottet och de har redan en ganska skuldsatt privat sektor som knappast kan bära mer skulder, snarare tvärt om behöver de lätta på skulderna. Att dessa länder nu samtidigt skulle kunna exportera sig ur det här är knappast troligt och verklighetsanknutet när hela EU ska göra samma sak och även Tyskland ska försök stärka eller bibehålla sitt exportöverskott. Tillåts de inte att som vi gjorde flytta över skulden på det offentliga så har vi en ekonomisk kris i Europa som får trettiotalet att se ut som en söndagsskoleövning. Vi kunde surfa på en uppåtgående internationell konjunktur efter skuldjusteringen, den möjligheten verka ganska avlägsen för EU som helhet i dagens läge. Vi får väl vara glada att Norge är vår största handelspartner driver en politik som ser till att det är låg arbetslöshet och inte har några problem med bytesbalans.


Jämför Hans Tson Söderström om den svenska 90-tals krisen:
www.ne.su.se/ed/pdf/23-3-hts.pdf
Realräntechock, skuldsanering och budgetunderskott
- en balansräkningsanalys av den svenska depressionen


Man blir en aning frågande över vår vän i Frankfurt den gode Jean Claude Pangloss och hans återkommande mantran, han verkar på det hela taget inte ha mer grepp om läget än Bengt Dennis hade på sin tid. Att någon har fått för sig att dessa figurer ska vara befriade från demokratiskt ansvarsutkrävande är så befängt att det saknar motstycke.






-----------------
* summan för överskottet var för 2009 drygt 480 miljarder, 2006 var det 410 miljarder och enligt prognoserna då, från de som sköter sådant här, förväntades överskottet uppgå till närmare 1000 miljarder i år (2010), men det kom visst kris emellan. Men man frågar sig varför vi har så hög arbetslöshet med dessa goda förutsättningar, det har alltid sagts att sparandet var för dåliga tider, är inte närmare 10% öppen arbetslöshet dåliga tider?

0 comments:

Skicka en kommentar

Tillåtna HTML taggar: <b>, <i>, <a>