2010-09-04

"Snake oil" månglarna

är i farten även i detta val

webcam från ormgropen

Alliansen ljög och bluffade om arbetslöshetssiffror i förra valet och dribblar nu med att antalet i arbete skulle var måttet, det är ju samma sorts skojeri. Rimligen borde sådant bemötas i förment oberoende Public Service med öppet löje och hån så folk förstår att det är skojeri, intellektuell ohederlighet ska inte bemötas som om det var seriöst.

Men icke desto mindra hade de i förra valet trots synnerligen ohederlig statistik en fråga av allvar för folket som bott i ett land som de då senaste 14 åren haft permanent massarbetslöshet med tillhörande utanförskap (ordet må vara en borgerlig uppfinning men är icke desto mindre utmärkt deskriptivt). Så lång tid med massarbetslöshet sätter sin spår som alla kan se och känner av, den som för upp detta på dagordningen får naturligtvis folkets uppmärksamhet.

Arbetslöshetsstatistiken har sen 2005 blivit högre i statistiken pga att vi började använda EU:s något bredare definition.

Enligt det sättet som man nu räknar var arbetslösheten som årsmedel 2005 - 7,8%, 2006 - 7,1% och 2007 - 6,1%, och vände åter uppåt 2008 till 6,2%, exakt årsmedel för 2009 vet jag inte men det var klart högre.

Så siffrorna före 2005 brukar inte vara jämförbara, man får tänka sig att de var en del högre för att vara jämförbara.

Det något märkliga är att vi hade den lägsta arbetslösheten 2001 och 2002 under de senaste 18 åren, vi hade alltså den lägsta arbetslösheten under den förra internationella lågkonjunkturen. Man kan notera att de två åren var andra halvan av den mandatperiod som V gjorde rekordval på 12% och S gjorde nästan lika dåligt val som förra. I den uppåtgående internationella konjunkturen från 2003 satte S med partners igång ett kraftigt "sparande" dvs åtstramning av ekonomin, så pass att man kunde lämna över mer än 500 miljarder i dött finansiellt överskott till Borg, priset var ökande arbetslöshet i den uppåtgående konjunkturen.

Att 9% arbetslöshet inte haft någon större inverkan på de offentliga finanserna beror förmodligen på att vi sen 18 år lever i ett land med permanent massarbetslöshet och utanförskap, 9% innebar att det bara ökade några enstaka procent pga av den internationella finanskrisen.

Alliansen har naturligtvis inga planer på att med kända reala ekonomiskt politiska medel skapa full sysselsättning (det är ju i praktiken deras ekonomiska högerpolitik som förts här i landet de senaste 18 åren, de vill bara inte att de drabbade ska ha för mycket stöd, förmodligen helst inget alls). Riktig och äkta full sysselsättning flyttar makt från arbetsgivarintressen till arbetstagarna och det har liksom aldrig varit Högerns politiska ide, det finns nog de som säger att det omvända skulle vara fallet.

Att allmän lönesänkning skulle skapa fler jobb är bara verklighetsfrämmande ideologiskt nonsens, frågan är om sådana som Borg och Reinfeldt ens tror på det själv. Maud och det andra hos moderatbihanget som intellektuellt inte är direkt de skarpaste knivarna i lådan tror förmodligen på detta nyliberal ideologiska nonsens.

Problemet är att inte heller Sahlin/Östros och de ekonomiska nötterna i Mp som har väldigt suddiga uppfattning om nationalekonomi har några planer på att föra en ekonomisk politik som minskar arbetslösheten realt. På Sahlin och Östros verkar det snarare tvärt om, de skriver artiklar om hur överskott, dvs åtstramning av ekonomin är deras främsta prioritet.

Frågan är om det ens hjälper om V skulle få 12% detta val, de har ju tvingats ner på knä och fått svära tilltro till de nyliberal dogmerna i de självpåtagna budgetreglerna om budgettak och överslottsmål och den "självständiga" riksbanken som i praktiken styrs av resterna från M:s bunkergäng sen 90-tals krisen. Både Sahlin och Mp har ju på olika sätt uttryckt hur lyckat och framgångsrika de var när de tvingade V att svära tilltro till denna självvalda högertvångströja.

3 comments:

Jan Wiklund sa...

Dagens ledande politiker har väl ungefär samma bakgrund oavsett parti, så därför har de ungefär likadana uppfattningar..

Men skulden ligger inte hos dom, den ligger hos oss som inte förmår oss till att organisera oss och revoltera.

Teckentydaren sa...

Eftersom vi lever i en demokrati finns det inga reala skäl varför vi inte skulle kunna få in företrädare i riksdagen som för en annan politik.

Visst där finns en del praktiska hinder i möjligheterna att bedriva opinionsbildning, men det finns ju exempel på att det går trots att det inte är serverat. Man kan se på hur Erdogan och hans islamister gjorde rent hus i det Turkiska parlamentet, skulle inte tro att de demokratiska förutsättningarna i Turkiet är så mycket bättre än här. Vi har ju SD som inte verkar vara de skarpaste knivarna i lådan och har haft ganska kompakt motstånd från de flesta håll kanske kommer in i riksdagen nu. Så nog går det. Man kan ju även jämföra med arbetarrörelsens barndom, inget internet eller radio och TV fanns man fick gå eller cykla för att nå ut till folk och då riskera våld från de som inte gillade detta, inkl överheten och ordningsmakten.

Jan Wiklund sa...

Du har rätt i att även inom de högst reella begränsningar som finns (kapitalismen, EU...) skulle det gå att föra en annan politik.

Men en regering måste företräda en social bas för att vara effektiv. Och denna sociala bas måste vara organiserad utanför de parlamentariska församlingarna för att kunna ha tumskruvar på en vänligt sinnad regering, så den inte faller undan. Det är många villkor som måste vara uppfyllda. Så många, antar jag, att ingen orkar ta första steget.

För alltsammans handlar ju om förtroende. Inte för att någon är en hygglig prick, utan för att den som åtar sig ett uppdrag ska klara av det. Att byta ut en politisk regim är ingen lätt sak. Det gör man inte som individ. Det krävs stora organiserade kollektiv.

Skicka en kommentar

Tillåtna HTML taggar: <b>, <i>, <a>