2010-09-16

Storslam

Som det ser ut så här långt blir det storslam för högern. Som det ser ut i en del mätningar kommer Högern att göra ett rekordval som saknar motstycke de senaste hundra åren och kanske landar på över 30 %, och som hjälp kommer de få en klase småpartier som utvecklat sig till att stå till höger om den ”riktiga” Högern, dessa får kanske så mycket som 27%. De riksdagsledamöter som realt kan räknas stå för något som kan kallas Vänster blir en marginell spillra i riksdagen.

Hur kunde det gå så?

Folk är dumma? Förstår inte sitt eget bästa? För ingen skugga kan väl falla på de som sa sig stå på de mångas sida?

Hur som helst så är det skickligt strategiskt agerat av högern, en långsiktig strategi som gett utdelning. Enskilda delar ser taffliga och enfaldiga ut, inte går väl folk på såna lätta. Men sammantaget är det ett politiskt mästerstycke, en formidabel succé. Man sätter in grundstöten mot ekonomin via "vetenskapen", kollrar bort de unga vänsterintellektuella med intresse för ekonomi, impregnerar dem med den nyliberal ekonomiska "vetenskapen". Driver hela arbetarrörelseeliten mot mitten för att inte säga in på högersidan. För att vara "realistiska" och "ansvarsfulla" bedriver den forna arbetarrörelsen mer och mer högerpolitik i den grundläggande ekonomin. Man är mer bekymrade, som det verkar, över domen på de borgerliga ledar och debattsidorna än något annat när de gör sina utspel.

Sen kan högern angripa vad som är i grunden deras egen högerpolitik som "vänsterpolitik" när den förstås drabbar vanligt folk. Se där vilket elände "vänsterpolitik" leder till. Och som det ser ut nu står den forna arbetarrörelsen där och har sålt smöret och tappat pengarna.


Såg en LO ekonom på bloggen Storstad som angrep Borgs lönesänkningspolitik.
"I ekonomisk teori uppstår arbetslöshet inom en viss grupp när priset på arbetskraft – lönen – är för hög i förhållande till gruppens produktivitet. Utifrån denna teori har svenska lägstalöner fått utstå hård kritik från arbetsgivarhåll, men kritiken kommer även, om än i mer dold form, från den borgerliga regeringen.
Följer man ekonomisk teori, och utgår ifrån att lönerna för vissa grupper är för höga i förhållande till deras produktivitet, står valet mellan att antingen sänka lönerna eller att ge människor förutsättningar att höja produktiviteten. Det är just i detta vägval som det går en tydlig skiljelinje i svensk politik.
"
Sen lägger han ut texten om hur det fungerar här på arbetsmarknaden, produktivitet etc och ställer upp alternativet till Borgs lönesänkningsmodell. Det är i stort inget fel i det. Men precis som i den borgerliga kontexten är det de arbetslösas fel, de har typ inte den rätta kompetensen.

Det är nog så det kan fungera i delar av ekonomin men det är klassisk ekonomi att det kan fungera enligt nämnda "ekonomisk teori", mikroekonomi som behandlar delar av ekonomin. Före Keynes var det gängse sättet att förhålla sig till makroekonomi, man helt enkelt extrapolerade mikroekonomi och menade att det även gällde för helheten. Keynes slog entydigt fast att man inte kunde göra så.

Vad man saknar hos LO ekonomen är grundläggande kritik av det som han kallar "ekonomisk teori", att det är "viss" ekonomisk teori även om det med den nyliberala revolutionen inte minst inom den förmenta ekonomivetenskapen har blivit förhärskande i de grundläggande fackböckerna som används för att utbilda studenterna.

Vad man också saknar hos LO-ekonomen är en makroekonomisk analys av vårt arbetslöshetsproblem. Är det verkligen så att den uppstått och bitit sig fast på grund av produktivitet och löner hos vissa grupper eller har den makroekonomiska styrningen av landets ekonomi haft betydelse.

valet gäller naturligtvis ytterst jobben

3 comments:

Jan Wiklund sa...

En "vänster" utan massmobilisering är inte värd att prata om. Det är inte ideologier som styr i världen utan makt. Se http://www.alternativstad.nu/dokument/vem-ska-man-rosta-pa.html

Eller som Micke Nyberg beskriver det: http://www.mikaelnyberg.nu/bocker/bok_hogern.html

Teckentydaren sa...

Det håller jag helt med om, utan makt går det inte att styra mycket. En vänster som inte förstår att få ut budskapet att det handlar om makt i samhället måste på de avgörande punkterna vika sig för de som har den ekonomiska makten.


"Endast ett barn kan tro att en minoritet av den överklass som i Sverige äger näringslivet skulle ha med folkhushållet identiska intressen."
Grassman

Jan Wiklund sa...

Det handlar inte i första hand om att få ut ett budskap, det handlar om att skapa fakta på marken. Något som såväl arbetarrörelser som antikoloniala rörelser (de som skapade läget för socialdemokratiska reformregeringar) var bra på under de första två tredjedelarna av 1900-talet.

Om man inte "är" någon - om man inte uppträder som aktör på samhällsscenen - är det dessutom omöjligt att få ut ett budskap som är något annat än prat. Ingen tar det på allvar. Och med all rätt.

Kärnan är vad Charles Tilly och Edward Shorter skriver i sin bok Strikes in France 1830-1975 (citerat ur minnet, förmodligen kraftigt förkortat): "Mycket få strejker lönade sig ekonomiskt, genom att ge löneökningar som betalade det arbetarna gick miste om under strejken. Men genom att sätta sig i respekt tvingade arbetarna både stat och kapital att göra eftergifter på många plan, vilket lönade sig i längden. Och dessutom fick de självrespekt, och vågade sig på att sätta målen allt högre och högre."

Skicka en kommentar

Tillåtna HTML taggar: <b>, <i>, <a>