2010-09-27

"välfärd och äldreomsorg"

Det finns fortfarande en del hos (V) som inte är tappade bakom en vagn.
"Jag tror inte på någon av dessa förklaringar [de gamla vanliga] som huvudorsak till varför vi nu har rasister i Sveriges riksdag. Så frågan kvarstår: varför? Svaret tror jag vi hittar runt om i Sverige där människor förlorat jobbet eller blivit sjuka och upptäckt att det sociala skyddsnätet har så stora maskor att det inte går att klara sig längre. Arbetslöshet och fattigdom skapar en jakt på syndbockar och enkla förklaringar. Medan de flesta övriga partier under valrörelsen diskuterade RUT-avdrag och fastighetsskatt så pratade Sverigedemokraterna välfärd och äldreomsorg. Att de etablerade partierna så hårdnackat fokuserade på medelklassens livspussel var ett av valrörelsens största misslyckanden. Men det största misstaget begicks inte under valrörelsen utan har begåtts under lång tid. Nedmonteringen av den svenska välfärden och den otyglade arbetslösheten är huvudorsaken till Sverigedemokraternas framgångar."
Rossana Dinamarca (V)
svtdebatt.se/.../sd-ar-barn-till-det-nya-fattig-sverige
Jo när "vänstern" tycker att "butler" i tunnelbanan för medelklassen är en sak av sådan betydelse att de ska bli en stor valfråga är det inte konstigt om Sd kommer in i riksdagen. Att endast bekämpa de oundvikliga symptomen (Sd) av den förda politiken blir som bäst skenfäktning. Men att ha simplistiska "fiendebilder" för problem som har andra och mer komplexa orsaker är inte sällan populärt och kan vara gångbart.

Iofs tror jag hon har lite fel där om skyddsnätets maskor som fundament, jag tror att det faktum att den medvetna politiken för hög arbetslöshet är grunden, en politik som gör att det inte finns arbete så man behöver använda sig av skyddsnätet. "vänstern" glömmer gärna detta och koncentrerar sig på skyddsnätet. Vet inte varför de gör det, kan det bero på att de tror sig stå maktlösa inför marknadens och den nyliberal/kapitalistiska "logiken" när det gäller arbete och produktion som ger alla arbete?

Men om detta ska omprövas måste (S) och "vänstern" göra upp med den politik man stått för åtminstone de senaste 20 åren. Tyvärr kommer det nog inte att ske, de verkar ha surrat rodret och sig själv vid masten, kursen ligger orubbligt fast och den politik som förts var den enda möjliga.




Om man ska göra en liten valstugeanalys:

Vi kan här notera att endast V vågar sig på den röda färgen hos de Rödgröna. S stuga ser misstänkt småborgerlig ut medan Mp är lite storvulen, stöddig och onödigt slöseri med kitschig överbyggnad, som den store S ledaren sa: "– Miljöpartiet är stöddiga och otrevliga. De smäller i dörrar och ljuger."


Här har vi ett större mått av att visa vem man är i färgsättningen. (C) väljer den talande svarta politiska färgen, (Fp) väljer helt frankt att dominera med den underdåniga imperielakejfärgen brandgult (eller som de säger där ute i den stora världen "orange"). (M) kör den falska smygtaktiken och målar stugan i ljusblått, typ vi är också sossar.
Kd är inte på kartan i Malmö de hade en blek omärkbar omålad historia bredvid (Sd).

2 comments:

Björn Nilsson sa...

Min överblick är rätt ytlig men vad jag förstår så har:
1) de flesta grupper som kallar sig vänster en del skarpa hjärnor inom sina led, men
2) de har inga avsikter att göra några rejält självkritiska genomlysningar av sin egen politik.
Det är väl enklare att bara skylla på att det blåste "högervindar". Och då kan man fortsätta att traska på som tidigare, i stort sett.

Jan Wiklund sa...

Nej, vänstern vågar inte ha särskilt avancerade planer, därför nöjer man sig med att lappa och laga (skyddsnät). För att våga ta hegemonistrider måste man vara en social kraft. Och det är man inte - inte så länge fackföreningarna dansar lydigt i s-ledningens trådar.

Jag snackade med Ingemar Lindberg och Olle Sahlström i f.d. LO Idédebatt strax efter det att de fått kicken. Deras idé var ju att faktiskt fråga medlemmarna vad de ville ha facket till, och först fick de inget svar alls. Medlemmarna var så ovana att ledningen frågade dem vad de ville att de inte kunde tro på en sån fråga. Men efterhand som Ingemar och Olle framhärdade kom det fram massor av synpunkter. Men, som sagt, det behagade inte LO-ledningen så Ingemar och Olle fick kicken.

Men till och med de brasilianska facken som styrdes av arbetsministern kunde erövras av medlemmarna, så varför inte våra? När det sker kanske vänstern vågar ha lite mer långsiktiga planer igen?

Skicka en kommentar

Tillåtna HTML taggar: <b>, <i>, <a>