Fiscal Sustainability Teach-In

Fiscal Sustainability Teach-In (Session 1)
Bill Mitchell
Research Professor in Economics and Director of the Centre of Full Employment and Equity (CofFEE), at the University of Newcastle, NSW Australia, and blogger at billy blog.

Fiscal Sustainability Teach-In (Session 2) -
Stephanie Kelton
Associate Professor of Macroeconomics, Finance, and Money and Banking, Senior Scholar at The Center for Full Employment and Price Stability (CFEPS), University of Missouri – Kansas City, Research Associate at The Levy Economics Institute of Bard College, and blogger at New Economics Perspectives

Stephanie Kelton:
"One of the things I wanted to raise, Bill, related to your discussion, that you posed to your students: “What do you think of the of the government deficit? where do you want the government to be?” I do exactly the same thing with my students in Kansas City. I say “Do you want the government to balance its budget, or do you want it to run a surpl—, a deficit?” And they have this in their mind, they think the responsible thing to do is to have the government run a federal budget surplus. And I say “Okay, you realize what this means for you?”

And they don’t.

I think this is one of the most effective ways that we can push back against this call for fiscal responsibility and governments to live within their means and balance their budgets is to say that there are two sides to the ledger, and if the government takes the surplus position, guess which side you take. You take the deficit position. You are the non-government sector. And so, by accounting logic, if the federal government is running a surplus, the non-government sector will be in deficit. ..."

Scott Pelley (60 minutes): “Is that tax money that the Fed is spending?”

Ben Bernanke: “It's not tax money. The banks have accounts with the Fed, much the same way you have an account in a commercial bank. So, to lend to a bank, we simply use the computer to mark up the size of an account that they have with the Fed.”

"[A] government cannot become insolvent with respect to obligations in its own currency. A fiat money system, like the ones we have today, can produce such claims without limit.
Alan Greenspan, 1997

Bill Mitchell:
In ’90–’96 we elected in Australia a conservative government ... and for the next ten out of eleven years they ran surpluses increasing, and they sold it to the public as rail bridges started to crumble, public education started to crumble, hospital waiting lists started to increase, they sold it to the public as getting the debt monkey off their backs, and because they were now obviously retiring debt as it became due, and by 2001 the bond markets were so thin that there was a huge outcry.

Now who did the outcry come from? Well, it came from the Sydney futures exchange at the beginning, and all of the other traders that were using the government debt as what I call corporate welfare, basically as a guaranteed annuity in which they could price their risk off, and this led to the government having an official inquiry ...

they had an official inquiry onto what the size of the bond market should be, and they were blithely running surpluses all the time, and they agreed, they caved into the pressure particularly from the Sydney futures exchange, they caved into the pressure and announced that they would continue to issue debt at an agreed amount, they came up with an agreed amount of millions per quarter, even though they were running surpluses, they continued to issue debt.

The second brief story is it’s very interesting now with Basel 3 about to emerge which will change some of the rules relating to the quality of assets having to be held by banks under the capital adequacy regulations, the banks are starting now to suggest that the deficits aren’t going to be high enough to produce enough debt for them to satisfy their requirements, and they’re starting to pressure the Basel process to allow commercial paper to count as high-quality assets in the capital-adequacy calculations.
The Deficit, the Debt, the Debt-To-GDP ratio, the Grandchildren and Government Economic Policy (Session 3)
Warren Mosler
International Consulting Economist and blogger at The Center of the Universe

Inflation and Hyper-inflation (Session 4)
Marshall Auerback
International Consulting Economist, blogger at New Deal 2.0 and New Economic Perspectives

Policy Proposals for Fiscal Sustainability (Session 5)
Randall Wray and Pavlina Tcherneva
L. Randall Wray, Professor of Economics, Research Director of CFEPS at the University of Missouri – Kansas City, and Senior Scholar at The Levy Economics Institute of Bard College and
Pavlina Tcherneva, Assistant Professor of Economics at Franklin and Marshall College, Senior Research Associate at CFEPS and Research Associate at The Levy Economics Institute of Bard College. Both blog at New Economic Perspectives

“The Conservative belief that there is some law of nature which prevents men from being employed, that it is rash to employ men (or women) and that it is financially ’sound’ to maintain a tenth of the population in idleness is crazily improbable, the sort of thing which no man could believe who had not had his head fuddled with nonsense for years and years.”

"the wealth of a nation rests within its people"
Adam Smith


Export/import och "valutakrig"

G20 Currency Accord Collapses Under the Weight of its Own Contradictions

Treasury Secretary Tim Geithner appeared fixated on US trade at last weekend’s G20 Summit in South Korea.
But is the optimal policy truly to target current account imbalances? No. The right policy response is to work toward a full employment policy by vastly expanding fiscal policy. The US government is fully capable of doing this on its own without any global cooperation.
It is true that many of us have been saying for years that exports are a cost and imports a benefit, so therefore the US should maximize net imports. We have got absolutely no traction with this argument because it is a contingent statement, true only at full employment.
The latest data from the US western ports indicate that the American economy has gone from a very rapid pace of expansion in exports on a sequential and year on year basis to small declines in exports on a year on year basis and more severe declines on a sequential basis
The upshot is that Beijing is going to be hit with the collateral damage via a trade war. Their economy’s dependence on export growth represents a clear and present danger. So the Chinese are doing themselves no favors by maintaining the pegged rate regime, which they should abandon as soon as possible — largely for their sakes, not ours.

"Consider the following: According to the Hurun report on China’s wealthiest individuals, 95% of those on the rich list earned their money by focusing on domestic consumption; just 5% are export moguls."

At a basic level, the incoherence in the American proposals is symptomatic of a broader policy making problem when one operates from a flawed paradigm. Policy makers like Tim Geithner have long been clueless on domestic federal budgets. This time around, however, his focus on current account imbalances might be logical, but only as the stupid outgrowth of a misguided understanding of public reserve accounting.
The irony, of course, is that when China does begin to enact policies that allow its population to fully consume the fruits of its own economic output, then we’ll be paying a lot more for basic stuff. Remember how great it felt to be paying $5.00 per gallon for gas during the oil price spike in the summer of 2008? That’s going to be child’s play compared to what’s ahead. But we aren’t taking advantage of the gift that China is giving us. And things will only get worse, because we remain prisoners of a 19th century gold standard mentality.

Dagens Mitchell

"Essentially, banks are public institutions given they are guaranteed by the government. But there is a tension between their public nature and the fact that the management of the banks claim their loyalty lies to their shareholders (and their own salaries). This tension has led to the global financial crisis and its very destructive aftermath.

However, while the real economy still languishes in various states of decay, the financial sector has bounced back under the safety net of the government’s socialisation of their losses. How long will all of us citizens tolerate this?

The solution to the tension is to socialise both the gains and losses of the banking sector. In that sense, nationalisation of the banking system is a sound principle to aim for. This would eliminate the dysfunctional, anti-social pursuit of private profit and ensure these special “public” institutions serve public purpose at all times. ..."

läs mer


Bobubbla som ersättning för reallöner

Det senaste året har de svenska bostadspriserna stigit med 8,9 procent. En 5:e plats på the Economists rankinglista. Sen 1997 har det stigit med 173 procent, bara Sydafrika, Australien och Storbritannien ligger högre på rankinglistan.

Riksbanken uppskattar att hushållen de senaste åren ökat sina disponibla inkomster per år med 3 procent genom uttag ur "bostadssparbössan" med den ständiga värdestegringen. Enligt BKN har mer än 60% av bostadskrediterna sen år 2000 gått till annat än köp av bostad.

Enligt Economists sätt att jämföra skulle de svenska bostadspriserna vara övervärderade med drygt 40 procent.

Enligt BKN har mer än 60% av bostadskrediterna sen år 2000 gått till annat än köp av bostad.
Det går naturligtvis inte i längden att hålla i gång en ekonomi och landets efterfrågan med att hushållen skuldsätter sig. Hushållen skuldsätter sig medan det offentliga stramar åt med att man "sparar" finansiellt i sen egentillverkade fiat-valuta. Man kan bara spekulera i hur mycket högre arbetslösheten varit om inte hushållen skuldsatt för konsumtion.

Det är en stor skevhet i detta att medelklassen med egen bostad "gynnas" så ensidigt, därtill kan man lägga subventionen av just denna grupp med rot-subvention speciellt då de i egen fastighet. Man kan nog också anta att en betydande del av rut-subventionen går till just egnahemsägarna.  Visst det har alltid varit lite "besvärligare" att ha hus, trädgård, städning och allehanda underhåll är mer omfattande än i en hyreslägenhet, men varför ska det subventioneras av det gemensamma kan man fråga sig.

Nu har jag inte tillgång till några speciella svenska siffror men man kan se detta med att krediter till hushållen ska hålla igång ekonomin i ett större perspektiv.

Ett diagram över konsumtion och reallöneutvecklingen i USA 1980-2010:

Ett vidgat gap som täckts med hushållens skuldsättning.

Ett par diagram över produktivitetsutveckling och löneutveckling i Australien. De är relativt signifikanta för den generella utvecklingen i OECD länder.

Vinster relativt BNP

Den populistiska alliansen sänker fastighetskatten och spär få bostadspriserna som håller igång ekonomin sen försöker man bromsa med bolånetak. RB sänker räntan för att sänka kronan, vilket ytterligare spär på bostadsbubblan. En stollepolitik. Återigen manifisteras idiotin med att inte finans och penningpolitik ska samordnas.

Inte för att tidigare rödgröna varit bättre, det är mest en fortsättning på den politik som förts här i några decennier.

Dessa obalanser i vår ekonomi ville t.ex. de rödgröna lösa bl.a. med att vi skulle äta mer skräpmat och hinka mer pilsner på de alltmer rikligt förekommande näringsställena genom att man skulle sänka restaurangmoms och subventionera socialavgifter för ungdomar. Jag har för mig att detta ville även Alliansen som redan provat det där med subventionerade socialavgifter till ungdomar utan synbart resultat på ungdomsarbetslösheten medan t.ex. McDonalds kunnat inkassera 180 miljoner i förbättrad vinst på grund av denna subvention.

Enligt Mellin i AB lär Ilija Batljan var en av de hetare kandidaterna till att efterträda Sahlin om man lyckas peta henne. Det är förmodligen ur askan i elden för en förnuftigare ekonomisk politik från S sida.

Som den oftast förnuftige Michael Auerback (MMT:are) säger i slutet av denna kommentar apropå Geithners utspel på G20 i Seoul om ett tak på handelsobalanser på 4 procent, någon ljusning är inte i sikte med de makthavare som nu finns.


Såg någonstans att Sverige har världens dyraste huspriser relativt disponibel inkomst. Vi har haft västvärldens högsta stegring av bostadspriserna sen 1995.

Man noterar kurvan för hyreshus. Dessa som är förment hyresreglerade av den pseudooffentliga Hyresgästföreningen och av allmännyttans bostadsbestånd och utsatta för de nyliberalt troendes harm och förtrytelse. Hade det bara inte varit reglerat, dvs den där kurvan hade stigit ännu brantare så hade det funnits ett överflöd av hyresbostäder.



Sidan i mobilen

Blogger har inte som WordPress mobilvariant av sidan. Men mobilvariant finns via Google Reader i form av RSS.

Då ser det ut ungefär så här.

Länken i form av QR-code:

Du har väl "bar-code" scanner i mobilen?

Om inte så är här länkar till två st Androidvarianter:

Ingen Androidlur? Suck ....

Kuriosa om QR-kod och tvådimensionell streckkod.

Denna tvådimensionella streckkod - QR-kod - kan innehålla:

numeriskt = 7 089 tecken
alfanumerisk = 4 296 tecken
Binärt (8 bits) = 2 953 bytes

Det är en hel del information den lilla svartvita bilden kan bära.

Just denna tvådimensionella streckkod utvecklades av Toyota 1994 för att hålla reda på saker och ting i bilfabrikerna.

En annan variant Aztec-kod används av tågbolag i Tyskland, Holland, Schweiz och Polen för biljetter som köps online och skrivs ut av kunden själv. Heathrow Express t.ex levererar köpt biljett som Aztec-kod bild till mobiltelefonen, konduktören skannar sen med sin streckkodsläsare på resenärens mobilskärm för att verifiera giltig biljett.

Big in Japan, "alla" moderna mobiltelefoner levereras med streckkodsläsare. Dvs ett program som använder lurens kamera för att skanna. Det är främst mobilmarknaden som fått denna praktiska streckkod att komma utanför industrin.

Klart lättare att skanna in en webbadress på åtskilliga tecken än att knappa in den. Typ som adressen till bloggens kommentarer i Google Reader (202 tecken):



Dags för betyg

Vi börjar nu få facit på 40-talisterna, dessa började ta över som makthavare och dominera det här samhället på 1980-talet. Frågan för betygsutvärderingen blir hur de förvaltat det samhälle de ärvde av förfäderna. Blev det ett bättre eller sämre samhälle som de skapade under sin förvaltning.

De är inte så sällan väldigt bra på att utgjuta sig om sin egen förträfflighet. Man hade minsann betyg från årskurs ett osv och det blev den bästa generation som världen skådat - enligt dem själva.

40-talisterna är inte sällan anstrukna av folkpartistiska ideal om betyg, normer, ansvarsutkrävande och gränssättande, så anser de att de växte upp och det var bra för dem.

Dags för betyg och ansvarsutkrävande, ska de belönas eller blir det tummen ner för det samhälle de skapade?


Deficit spending 101

Deficit spending 101 – Part 1
A lot of people E-mail and ask me to explain why we should not be worried about deficits and why they do not have to be financed by debt (even if the government does typically increase its debt when it goes into deficit). So in the coming weeks I will write some blogs to explain these tricky things. First, I will explain how deficits occur and how they impact on the economy. In particular, we have to disabuse ourselves of the notion that when governments deficit spend they automatically have to borrow which then places pressure on the money markets (which have limited funds available for lending) and the rising interest rates squeeze private investment spending which is productive. This chain of argument is nonsensical and is easily dismissed.

Deficit spending 101 – Part 2
This is the second blog in the series that I am writing to help explain why we should not fear deficits. In this blog we clear up some of the myths that surround the so-called “financing” of budget deficits. In particular, I address the myth that deficits are inflationary and/or increase the borrowing requirements of government. The important conclusion is that the Federal government is not financially constrained and can spend as much as it chooses up to the limit of what is offered for sale. There is not inevitability that this spending will be inflationary and it does not necessarily require any increase in government debt.

Deficit spending 101 – Part 3
This is Part 3 in Deficits 101, which is a series I am writing to help explain why we should not fear deficits. In this blog we consider the impacts on budget deficits on the banking system to dispel the recurring myths that deficits increase the borrowing requirements of government and that they drive interest rates up. The two arguments are related. The important conclusions are: (a) deficits introduce dynamics which put downward pressure on interest rates; and (b) debt issuance by government does not “finance” its spending. Rather debt is issued to support monetary policy which is expressed as the desire by the RBA to maintain a target interest rate.

Money multiplier and other myths
Policies such as Quantitative Easing which has been in the news lately are predicated on a mistaken belief about the way the banking system operates and how the non-government and government sectors interact. One of the hard-core parts of mainstream macroeconomic theory that gets rammed into students early on in their studies, often to their eternal disadvantage, is the concept of the money multiplier. It is a highly damaging concept because it lingers on in the students’ memories forever, or so it seems. It is also not even a slightly accurate depiction of the way banks operate in a modern monetary economy characterised by a fiat currency and a flexible exchange rate. So lets see why!


Teleskojare (2)

Hon sänker dina mobilkostnader
Saddaf Shabbir, 26 år, har utvecklat den första intelligenta jämförelsetjänsten för mobilabonnemang. Hon är ovanligt begåvad i matematik och har löst många problem där andra har gått bet. ...

Att man ska vara mattegeni för att kunna jämföra telepriser säger det mesta om teleskojarmarknaden.

När någon Taxichaffis ägnat sig åt den fria marknadens prissättning hinner man inte blinka innan politikerna varit där och reglerat hur prissättningen ska ske.

Men nu åker ju politiker så mycket mer taxi än vanligt folk, teleräkningen ser de väl ändå aldrig då deras mobiler är tjänstelurar som de fått utan att behöva föröks tränga igenom den den djungel som prissättningen är på telemarknaden och som till inte så lite kännetecknas av rent bondfångeri när de ska värva kunder.


Vår nygamla tid

Olle Svenning har en intressant bokrecession av ytterligare en av dessa självgoda biografier om och av en makthavare.

Bjud Tony Blair
till Rosenbad

"Jag minns en lunch på Aftonbladet, där Moderatledaren och Anders Borg bekände sig som elever till Blair. ”Blairs politik i svensk kontext blir översatt som Moderaternas”, säger Reinfeldt
"– Jag har en helt och hållet medelklassig syn på den offentliga sektorn och ni kan inte begripa någonting av min reformpolitik utan att förstå detta, skriver Blair."
Hans bok underlättar förståelsen av dessa begränsade sociala perspektiv: Facket ska bekämpas, med militär om så behövs. Skolor och sjukhus måste konkurrensutsättas eller privatiseras. En välvillig stat ska förmå privata företag blomma med följd att dess ägare göds. Lag och ordning måste härska och frigöra hårda tag mot dem som uppträder ”anti-socialt”.

Nog förstår vi, när det gäller den "medelklassiga syn" som används som förevändning för det som mer krasst utrycks av Marx och "die hard" nyliberaler: egenintresset ljuger inte.

Har man följt med lite av hur det utvecklades under Blair och New Labour så har man kunnat notera att Storbritannien utvecklats till det land som får Stasi och Östtyskland att se ut att ha spela i knatteserien när det gäller att övarvaka medborgarna och då speciellt underklassen, landet med världens största täthet av övervakningskameror, sk CCTV. Det är väl numer inte många steg en Engelsk medborgare kan ta utan att registreras av en CCTV. Jo det "anti-sociala" är ett kapitel för sig, samhället griper in och straffar för att korrigera de som inte är tillräckligt lydiga och hörsamma mot det auktoritära samhället, Anti-sociala personlighetsstörningar har på ett par decennier seglat upp som samhällets "största" problem. De auktoritära har det inte lätt med dessa sjukdomstendenser i samhällskroppen. Så vad göra, i New Labours England gjorde man den "anti-sociala" underklassen i praktiken rättslös (jo det är i stort sett bara dessa som är får det anti-sociala smittan), de kan godtyckligt straffas på olika sätt, och få stora begränsnigar sin frihet och även interneras.

"Margaret Thatcher hade i alla avgörande avseenden rätt, säger Blair. Hans ord repeterades nyligen av Reinfeldt nya partisekreterare, Sofia Arkelsten. Blair koketterar med sin kulturella ignorans: Hur mycket tråkigare är inte en Wagner-opera än en actionrulle med häftiga ljudeffekter?"

Det må vara att Wagner kan var dryg men det illustrera väl vår nya övre medelklass ytliga intellektualism och analys av samhället som saknar bredd och djup.

"Sociala konflikter suddas ut. Alla kan skapa sin egen framtid med flit, ambitioner och självkontroll, i den lilla familjeenhetens gemenskap. De fattiga, exkluderade eller rent av sjuka ska med hårda tag drivas till låglönejobb, utan anställningsskydd. Den sociala ordningen ska övervakas av en centralistisk stat. Blair ideologiserar den nya tiden och den nya klassallians som förenar välbeställda med en strävsam medelklass, angelägen om att till varje pris undvika det sociala fallet."

Här känner man igen temat från Sahlins bok om att man inte längre egentligen bryr sig om de längst ner mer än i avseendet att de ska klassresa. Problemet med det är att det bara är delar av dessa som kan resa, en hel klass kan inte klassresa till en annan klass.
"Vår progressiva rörelse led tunga nederlag när George W Bush först besegrade Al Gore och sedan John Kerry i USA. Den amerikanska faktorn är avgörande i global politik. Åren mellan 2000 och 2008 satte sin prägel även på den europeiska politiken. Det självförtroende och de visioner som eran Clinton/Blair drev fram från mitten av 90-talet sveptes bort. ...
... Nu, med Barack Obamas seger i det amerikanska presidentvalet, känner de progressiva krafterna i världen förnyad framtidstro. Jag fick gåshud när jag stod där på arenan Invesco Field i Denver 2008 och lyssnade till Barack Obamas tal om hopp, och om möjligheterna till förändring.
Sahlin "Möjligheternas land"

Man kan notera att Sahlins bok gavs ut sommaren 2010, om man kallar sig progressiv och fortfarande 2010 ser med idoldyrkan på Wall Street's man i Vitahuset frågar man sig villka omvärldsinsikter hon har.

Nu är den S-märkte intellektuelle Svenning mycket ensidig när han, förstås med rätta, applicerar krigsförbrytarens idévärld på de nya moderaterna. Har Svenning helt missat vilken idol Blair varit för det nya svenska Socialdemokratiska partiet och om man får tro det man läser i Sahlins bok har ingen omprövning skett.

Helhetsbilden i recensionen av Blairs bok gör att man ser ett annat Europa framför sig, ett som man trodde var förpassat till historien. Ett Europa på 20 och 30-talet där politiska krafter som i princip omfattade samma auktoritära samhällssyn fick starkt fotfäste i en lång rad länder. Kanske bara ett sammanträffande men dock det var främst i katolska länder, kan det ha någon koppling till att Blair är troende katolik. Eller att allt fler förment intellektuella och makthavare flashar med att de är troende/religiösa.

Fascismen är borgerlig: den har överallt kommit till makten så gott som uteslutande med stöd av de borgerligt, antisocialistiskt inriktade folkgrupperna, den har i sina grunddrag bevarat den borgerliga produktionsordningen, den privata äganderätten till produktionsmedlen, den i princip fria konkurrensen, och den avvisar tanken på ekonomisk utjämning.
Herbert Tingsten "Nazismens och fascismens idéer" (1936, 1965)


American fiery Tea Party

Nyliberalismen i sitt esse

No1 ligger ofta steget före, men vad de har där har vi också snart här. Man kan riktigt se det framför sig hur våra Alliansvänner blir lätt lyckorusiga av upphetsning när de läser sådant här om hur marknadskrafterna disciplinerar populasen.
Tennessee County’s Subscription-Based Firefighters Watch As Family Home Burns Down

In this rural section [Obion County] of Tennessee, Gene Cranick’s home caught on fire. As the Cranicks fled their home, their neighbors alerted the county’s firefighters, who soon arrived at the scene. Yet when the firefighters arrived, they refused to put out the fire, saying that the family failed to pay the annual subscription fee [$75] to the fire department. Because the county’s fire services for rural residences is based on household subscription fees, the firefighters, fully equipped to help the Cranicks, stood by and watched as the home burned to the ground:

local news station Local 6’s report on the fire:

The fire reportedly continued for hours “because garden hoses just wouldn’t put it out. It wasn’t until that fire spread to a neighbor’s property, that anyone would respond” — only because the neighbor had paid the fee.
... the commissioners and fire service officials brag that the county is “very progressive.”
[Engelska till svenska]
(markera texten som ska översättas, klicka på länken)
Man frågar sig hur den som var chef för denna brandkårsutryckning är funtad. Som det verkar står de och bevakar och har beredskap om branden skulle sprida sig. Den som var chef där och beordrar att inget ska göras måste nog tillhöra de få människor som är genuint illvilliga och onda och njuter av att göra sina medmänniskor illa. En genuin nyliberal?

Intervju med husägaren:

3 hundar och en katt brann inne. Man hade enligt husägaren tidigare låtit någons lada med hästar brinna för att avgiften inte var betald.

Högerblaskan "National Review" försvarar förstås detta vansinne till samhällsmodell.

*** V A R N I G ***
idiotin bör intas fastande mage, bara härdat folk som vet att de tål det mesta bör klicka på länken, den här bloggen tar inget ansvar för följder av att klicka på länken:
National Review Writers Defend County Whose Subscription - Only Firefighters Watched Home Burn Down

Domens dag för budgethökarna närmar sig

och för den enfaldiga nyliberala ekonomiska dogmen att penningpolitiken, priset på pengar (räntorna), ska vara det enda styrmedlet för ekonomin. All finanspolitisk stimulans är av ondo enligt denna dogm. Men den tillåts förstås att mer än gärna för att strama åt ekonomin.

Joseph Stiglitz fears European 'austerity wave' will swamp the euro
One of the world’s leading economists has warned that the future of the euro is “looking bleak” and the fragile European economic recovery could be irreparably damaged by a “wave of austerity” sweeping the continent.

IMF admits that the West is stuck in near depression
Chapter Three of the IMF's World Economic Outlook more or less condemns Southern Europe to death by slow suffocation and leaves little doubt that fiscal tightening will trap North Europe, Britain and America in slump for a long time.

Capital controls eyed as global currency wars escalate
Stimulus leaking out of the West's stagnant economies is flooding into emerging markets, playing havoc with their currencies and economies.

Brazil, Mexico, Peru, Colombia, Korea, Taiwan, South Africa, Russia and even Poland are either intervening directly in the exchange markets to prevent their currencies rising too far ....
"We're in the midst of an international currency war. This threatens us because it takes away our competitiveness. Advanced countries are seeking to devalue their currencies," he said, [Brazil's finance minister Guido Mantega]

Companies Borrow at Low Rates, but Don’t Spend
As many households and small businesses are being turned away by bank loan officers, large corporations are borrowing vast sums of money for next to nothing — simply because they can.
Companies like Microsoft are raising billions of dollars by issuing bonds at ultra-low interest rates, but few of them are actually spending the money on new factories, equipment or jobs. Instead, they are stockpiling the cash
The Fed’s low rates have in fact hurt many Americans, especially retirees whose incomes from savings have fallen substantially. Big companies like Johnson & Johnson, PepsiCo and I.B.M. seem to have been among the major beneficiaries.
Corporations now sit atop a combined $1.6 trillion of cash, a figure equal to slightly more than 6 percent of their total assets. In the first quarter of this year it was 6.2 percent of assets, the highest level since 1964
In the case of Microsoft’s bond offering, one factor might have been avoiding a big tax bill, ... If Microsoft had needed cash, it could have pulled some from its operations abroad, but “borrowing new money on the debt markets is now cheaper than bringing its own money back from overseas,”
Utbudsekonomismen i sitt esse.

För att få någon rätsida på det hela kan man förstås läsa ekonomiprofessor Bill Mitchells blogg:
The low interest rates were never going to stimulate strong rebounds in investment spending while the economic prospects remain so gloomy. Business firms will only invest if they think they can realise profits from the extra production. It doesn’t matter how cheap the loans are – if the output cannot be sold it is not worth producing.

The point is that quantitative easing and/or low interest rates will not stimulate aggregate demand to the degree necessary to overcome the private spending.
Each week new evidence emerges which demonstrates categorically that the fiscal austerity proponents have not clue about how real economies and monetary systems function. The world is not behaving as they predicted. The models and analysis they provided to governments as support for withdrawing fiscal support are bereft of any credibility.
In the last few days, more economic information has come to light which demonstrates the lunacy of the current international approach to economic policy which is biased towards fiscal retrenchment. The only issue of debate seems to be how quickly the retrenchment should be and the scope of it.
It is a fairly simple proposition [finanspolitisk stimulans] that has been tried and tested many times in our history. But in general, the conservatives ignore the obvious history and piece together a range of spurious and often unrelated or inapplicable historical events and mount cases that we are in danger of hyperinflation and harsh interest rate hikes.
For example, fiscal austerity is being justified by empirically-failed notions of Ricardian Equivalence which alleges that the withdrawal of government spending will be more than replaced by consumer and investment spending.
The theoretical models used to derive these results are from La-la land which then means we are not surprised that their main predictions have regularly failed when real world events have given the theory a chance to shine.
I can produce any number of very stark empirical anomalies with respect to the key propositions of mainstream macroeconomics. The fact is that empirical evidence is never supportive of the deficit-terrorist claims. It isn’t even a matter of interpretation.
there is evidence mounting that world trade is slowing rapidly. The Markit manufacturing exports data “fell for the fifth month running in September to hit a 14-month low and thereby signal a sharp slowing in global trade”
… Asia ex-Japan has led the global cycle and points to further slowing in coming months … Taiwan’s exports fall, China’s stagnate … Trade easing likely to add to woes in countries tackling budget deficits … PMI data for the UK, for example, are already showing that export growth has collapsed … Exports from Greece and Ireland meanwhile also both fell back into contraction in September, acting as a drag on Eurozone exports, which rose at the slowest rate for ten months as a result. Outside of Europe, Japan’s export growth also slumped to near-stagnation in September, according to the PMI survey while, in the US, the ISM survey’s index of new export orders hit a nine-month low.

Get the message! There goes the export boom that was meant to replace the spending lost from the cutbacks in public spending under the fiscal austerity programs.
With many nations cutting back the principle source of growth (net public spending) it was obvious that world export markets would be hit.
The austerians got lost in the classic mainstream logical flaw – the fallacy of composition. They somehow thought that the rest of the world would boom and drag Ireland (or anywhere) out of the funk via exports. But exports are just a response to import demand which is a function of domestic income growth.

You can also find extremely disturbing evidence of deterioration in manufacturing in Spain, Greece and the Eurozone overall.

Den förtvinade exportnationen

Svensken måste sänka sin standard om vi ska klara oss i globaliseringen, annat var det förr. Välfärdsstaten har sänkt oss till en B-nation i den globala exportkonkurrensen. Så brukar det låta när man läser enfaldiga hjärntvättade högerpuckon på nätets kommentarsfält.

Tja förresten inte bara där, de nämmnda har fått dessa idéer någonstans ifrån och inte sällan förmedlas de av "riktiga" journalister på "riktiga" malliga tidningar.

Export av varor och tjänster i procent relativt BNP
Det ser ut som vi producerar klart mer för den globala marknaden relativt vår storlek jämfört med de stora elefanterna på detta område.

Men hur ser det ut med nettoexporten, dvs skillnaden mellan export och import.

Nettot av export minus import i procent av BNP, det är detta som bidrar till BNP
Som det ser ut har vi inte haft några som helst problem med exportunderskott sen 1970, de två årtiondena före, de sk rekordåren var där förstås mycket bättre balans, utrikesaffärerna hovrade runt nollstrecket. Smärre dippar i mitten av 1970-talet och 1980 som till sin största del kan hänföras till kraftig internationell ekonomisk kris och oljeprischocker, ett typiskt industrilandsfenomen då, där vi klarade oss bättre än de flesta. Som man kan se så går Sverige med 1990-talet in i en period med mycket kraftig obalans i utrikesaffärerna, en tid som också kännetecknas av massarbetslöshet.

Men ser det ut per capita med vår jämförande objekt de stora exportelefanterna på den globala marknaden -  i riktiga pengar.

Export per capita i fasta priser, referens US dollar år 2000
De stora exportelefanterna har fortfarande en lång väg att vandra om de ska komma i kapp den klart lysande exporttigern. Den arme kinesen får spotta upp sig ordentligt om han ska ta sig ur gärdsgårdsserien och upp i elitserien.

Men bara om vi exporterar ännu mer kommer vi att kunna fixa arbetslöshetsproblemet, exportera eller dö?

Export per capita i fasta priser, referens US dollar år 2000
Total Arbetslöshet , medel per år % av arbetskraften, Eurostat
(1980-1982 siffror från Världsbanken), (2001 är där "break in series")

Det ser inte ut som om ständigt ökande export är speciellt välgörande för sysselsättningen.

Nettoexport och arbetslöshet.
När det gäller nettoexporten ser det nästan ut att finnas ett direkt samband. Förmodligen så att nettoexporten ökar när hemmaekonomin stramas åt med den ekonomiska politiken. Ser man på det översta diagrammet med exportens storlek relativt BNP verkar det vinnas ett likande mönster där som sammanfaller med arbetslösheten.

För att sätta det i lite perspektiv kan man notera vad det ackumulerat exportöverskottet från 1993 till 2009 blir i fasta priser (ref. 2000) ca 3000 miljarder. Samma summa som Norge hade i sin oljefond 2009.

Men inte kan det nämnda ha någon betydelse för arbetslösheten i det här landet, det vet alla att arbetslösa gör fel livsval - är lata - och ger vi dem bara rätt incitament som en riktigt odräglig tillvaro så tar de sig i kragen när piskan viner och arbetstillfällen kommer att uppstå ur tomma intet. Detta håller förstås inte våra vänstervänner med om, men det är förstås fortfarande den arbetslöses fel, han har inte rätt kompetens, typ han var inte tillräckligt flitig och lydig i skolan etc. Möjligen att det var för lite lärare i skolan som kunde ge honom rätt kompetens. Får bara den arbetslöse "rätt" kompetens kommer arbetstillfällen att uppstå ur tomma intet.

Förmodligen finns det få undersåtar i något land, som svensken, som är så förda bakom ljuset när det gäller landets ekonomi och ställning som exportnation. Man kan också begrunda den svenska expertisens omvärldsanalys. Om man tittar på Tysklands kurvor och se hur de utvecklats sen Euron infördes så ser det ut som om det gått som tåget med exporten för Tyskland. Trots detta var analysen om rapporterna med den höga arbetslösheten och andra ekonomiska problem i Tyskland alltid att de gått in i Euron till för hög kurs, elände elände för exportnationen Tyskland. Sådant mässades till och med av folk som faktiskt var nationalekonomer och inte bara den vanliga kadern av habila ekonomiexperter i media. De som har ett visst vetenskapligt rykte att se om brukar hålla sig för goda för att förfalla till den mer enfaldiga ekonomiska propagandan, sådant överlåter man till typ Timbro och medias ekonomiexperter, där våra politiker vanligen hämtar sin ekonomiska kunskap.

Data från Världsbanken och Eurostat.



När det gäller dagens aktuella hotbild har det diffusa begreppet al Qaida åter toppat löpsedlarna med den mytiske bin Laden som av och till uppstår och likt Fantomen vandrar hos de levande som en vanlig man.

Sen kan man fråga sig vad är egentligen detta diffusa begrepp al Qaida, när man hör en del förmenta terroristexperter får man nästan intrycket att de har tillgång till årsredovisningar, årsmötesprotokoll och kongressbeslut om vem som utses till stylelseposter osv.



Skattedebatten i den lilla randstaten är befängd. Även vänstern borde inse att medborgarna är överbeskattade. T.ex. offentliga verksamheter begränsas inte av skatterna utan av budgetregler som t.ex. tak och överskottsmål. Detta stöttas upp med en riksbankslag som är fullt ut förberedd för euroanslutningen som vi skrivit på avtal med EU om att införa. Det bedrivs en finansiellt åtstramande beskattning av vår ekonomi. Svensken har inte råd att köpa det som är möjligt att producera här i landet. Förmodligen en av de viktigare orsakerna till att vi ständigt har så hög arbetslöshet.

Vänsterns skattedebatt är minst lika enfaldig som högerns och det vill inte säga lite. Men det är inte så konstigt då dessa har samma grundläggande premisser.

Är vänstern medveten om att vi lever i ett land som i princip fullt ut tillämpar IMF:s skatterecept. Har för mig att det är uppemot 95% av alla skatter som kommer från socialavgifter, kommunalskatter och skyhöga regressiva konsumtionskatter. De två första är i grunden proportionella skatter, det som högern kallar platt skatt, den regressiva konsumtionskatten är i praktiken en omvänd progressiv skatt, dvs den drabbar de längst ner hårdast. IMF:s skatterecept: proportionella skatter på arbete och höga regressiva konsumtionsskatter.

t.o.m den gamle chefsekonomen på handelsbanken Rudolf Jalakas kallade omläggningen från kapital och inkomst skatter till så stor andel regressiva konsumtionskatter för en asocial beskattning. Det är hårda ord för att komma från en högerman.

Med riksbankslag och budgetregler har politikerna (S) frivilligt satt på sig en tvångströja som gör det praktiskt omöjligt att t.ex. föra en politik för full sysselsättning som under t.ex. rekordåren då full sysselsättning genererade arbete och välstånd till i stort sett hela folkhushållet.

Den politiska “vänstern” som huserar i riksdagen är numer inte en kraft som genererar ett samhälle där det finns arbete och välstånd till hela folkhushållet.

Numer verkar "alla" eniga om att det är de arbetslösas fel att de är arbetslösa, politikerna tvår sina händer likt Pontius Pilatus. Högern säger att folk är lata och saknar incitament, nämnda vänster säger att de inte har typ rätt kompetens, insatser måste sättas in för att ungdomar i sämre områden åtminstone kan läsa och skriva när de går ut skolan. På ett eller annat sätt är det de arbetslösa som är orsaken till hög arbetslöshet.

En farlig och okunnig(?) sammanblandning av orsak och verkan för att komma från de som menar sig företräda de många. Hög ungdomsarbetslöshet, svaga prestationer i skolan och allmän social desorganisation har kommit p.g.a. den politiskt skapade höga arbetslösheten. Det är inte så att folk helt plötsligt blev utslagna, presterade dåligt i skolan etc och social desorganisation uppstod vilket skapade den höga arbetslösheten och att många som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Orsakssambanden är de omvända.

Inte konstigt om man förlorar val och är på väg att försvinna som politisk kraft här i landet.

Den förda arbetslöshetspolitiken skapar missnöjesyttringar som Sd och dess pendang i de lägre skikten av samhället som "brinnande förorter" och liknande självdestruktivt beteende. Dessutom skapar den missnöje hos de som ska betala för en hög politiskt skapad arbetslöshet, såväl hos förment medelklass som löntagare generellt. Jag är övertygad om att ett samhälle med verklig full sysselsättning hade vi inte sett mycket av nämnda missnöjesyttringar och inte heller sett den “ogina” medelklassen inte vilja vara med på detta. Ytterst är det bara en mycket liten del i toppen som tjänar på den sociala desorganisationen som arbetslöshetspolitiken medför. den förmenta medelklassen tjänar egentligen inte på den, de som det stora flertalet tjänar faktiskt på att vi har den livaktiga ekonomi som blir om alla verkligen är med.

Såg några inslag från den beramade Vietnamkrigaren LBJ:s "Great society" kampanj, enl. JK Galbraith den mest socialt medvetne president USA haft, han vädjade till affärsintressen etc, "men förstår ni inte att vi alla tjänar på att folk lyfts upp ur fattigdomen, ni får ju sälja så mycket mer". Typ ekonomi är inte ett nollsummespel när det finns möjliga resurser att aktivera, det är först vid fullt utnyttjande som det blir fråga om det. LBJ den siste New Deal presidenten.

Nämnde JK Galbraith var medlem i Kennedy administrationen, så även som ekonomiexpert hos LBJ i början, men kom på kant med denne om Vietnamkriget. Vid den tiden styrde den USA stödda militärjuntan i Grekland, en kväll på nyheterna hörde JK G att juntan beslutat att avrätta Papandreou som satt fängslad i Grekland. JK G var vän till Papandreou, de hade varit vänner under dennes USA studier i bl.a. ekonomi. J KG hade trots att han var avpolletterad från Vitahuset fortfarande access så han kunde ringa. Han fick fram en vädjan för Papandreou till någon där och LBJ var fortfarande på "kontoret". Sen framåt natten ringer telefonen och någon från State Department säger att han har ett meddelande från presidenten att läsa upp: "Call up Ken Galbraith and tell him that I have told those Greek bastards to lay off that son of a bitch, whoever he is."

Jo, jo det är den internationella diplomatins förfinande språkbruk.

"Goda bostäder ...

... fostra goda medborgare."

När man ser denna frapperas man av hur bostadspolitiken utvecklats. I Malmö kommer det av och till utländska delegationer för att titta på det som byggts på det gamla Kockumsområdet. Arbetarrörelsens makthavare i stan har uttryckligen sagt att det handlar om Thatcher/Reagan -itisk "trickle down" modell, dvs fina bostäder för öfre medelklassen ska lock dit dessa och sen sipprar "välståndet" ner till underklassen.

Arbetarrörelsens makthavare håller nästan på att spricka av stolthet när man visar upp för utlänningarna hur fint man gjort för de välbeställda.

Och man står handfallna och oförstående inför valförlusten, hur kunde det gå så illa, man har ju varit så duktiga.  


När det gäller iPhone 4 är det enda som verkar tillgängligt i Sverige med abonnemang. Hos det norska statliga telegeschäftet Telenor har man några olika abonnemang att välja på. Det med lägst telekostnad och en iPhone 4 16gb är ett som heter iPhone Telenor Pott 299. Det kostar 499 kr i månaden med en låsningstid på 24 månader, det blir sammanlagt som lägst (om man inte ringer mer än potten eller använder tjänster som inte ingår) 11 976 kr. På detta abonnemang ringer man för 29 öre i minuten. Motsvarande abonnemang utan telefon där man ringer för 29 öre i minuten är Telenor Pott (24 mån bindning) med fast avgift på 199 kr i månaden, dvs man får ringa för dessa 199 kr per månad. På iPhone Telenor Pott 299 får man ringa för 299 kr av de 499 man betalar.

499 x 24 = 11 976 (iPhone Telenor Pott 299)

Motsvarande abonnemang utan telefon:
199 x 24 = 4 776 (Telenor Pott 199)

11 976 – 4 776 = 7 200

Man betalar alltså 7 200 kr för telefonen.

En st olåst iPhone 4 16gb för mikro SIM kort kostar hos det engelska postorderföretaget Simply Electronics 5 730 (540 gbp) inkl frakt.

diff 1470 (26% mer hos norrbaggarna) och man kan välja vilket abonnemang man vill på vilken bindningstid man vill.

Man kan notera den bedrägliga såphala säljartaktiken att ha 29 öre per minut på iPhone Telenor Pott 299 och ge sken av att extrakostnaden för telefonen är 4 800 och inte som jämfört med Pott abonnemanget för 199 kr/mån vilket blir 7 200. En skillnad på 2 400kr.

Orkade inte kolla de andra som säljer, iPhone 4 verkar bara finnas hos Tre, Telia, tele2 och Telenor, men förmodar att de ligger ganska nära varandra.


Lettland, vallokalsundersökning

Unity 33 % (partikoalition)
Greens and Farmers Union 15 %
For Fatherland and Freedom 7 %

Harmony Center party 30 % (partikoalition)

Valdeltagande 61 %

Den nyliberala åtstramingsregimen verkar sitta kvar i Lettland enligt vallokalsundersökning, men Harmony Center en vänsterkoalition där även parti som stöds av de ryskspråkiga ingår dubblade från knappt 15% till 30%. Vår vän Michael Hudson är ekonomisk rådgivare till Harmony Center och varm anhängare av att Sverige och då speciellt de svenska bankerna ska sättas dit på något sätt.

Michael Hudson har en informativ artikel om generalstrejken i EU, som vanligt drastisk i sina formuleringar:

While Labor Unions celebrate Anti-Austerity Day in Europe, European Neoliberals raise the ante: Governments must Lower Wages or Suffer Financial Blackmail

"At issue are proposals to drastically change the laws and structure of how European society will function for the next generation. If the anti-labor forces succeed, they will break up Europe, destroy the internal market, and render that continent a backwater. This is how serious the financial coup d’etat has become.
So it is time to put aside the economics of Adam Smith, John Stuart Mill and the Progressive Era, to forget Marx and even Keynes. Europe is ushering in an era of totalitarian neoliberal rule. This is what Wednesday’s strikes and demonstrations were about. Europe’s class war is back in business – with a vengeance!
The reality is that every neoliberal “cure” only makes matters worse. But rather than seeing rising wage levels and living standards as being a precondition for higher labor productivity, the EU commission will “monitor” labor costs on the assumption that rising wages impair competitiveness rather than raise it.
This destructive policy has been tested above all in the Baltics, using them as guinea pigs to see how far labor can be depressed before it fights back. ... Public-sector wages have been reduced by 30%, prompting labor of working age (20 to 35 year-olds) to emigrate in droves. This of course is contributing to the plunge in real estate prices and tax revenue. Lifespans for men are shortening, disease rates are rising, and the internal market is shrinking, and so is Europe’s population – as it did in the 1930s, when the “population problem” was a plunge in fertility and birth rates (above all in France). That is what happens in a depression. ...

Latvia’s public-sector workers, for example, have seen their wages cut by 30 percent over the past year, and its central bankers have told me that they are seeking further cuts, in the hope that this will lower wages in the private sector as well"

Jag såg en eftervalsdiskurs med bl.a. en av S haverikommissionärer Anna Johansson (ättelägg till Göran J), en i publiken ställde frågan varför svensk arbetarrörelse (typ S och LO) inte stödde denna stora generalstrejks-manifestation av facken i EU. Anna J var hal som en ål och menade att det ändå inte skulle ge något resultat och att i Sverige hade vi så bra erfarenhet av myspysig samvaro med arbetsgivarna. Men nu är det ju så att stenhård åtstramning för att "lösa" EU krisen är S officiella hållning, så har Sahlin/Östros uttryckligen skrivit i DN. Alltså man står armkrok på andra sidan barrikaderna med de nyliberala galningarna och de stora finansintressena.

Socialistregimen i Spanien vet hur man ska tas med olydiga generalstrejkande löntagare som dessutom har fräckheten att demonstrera.

Bär arbetslinjen i ett politiskt u-land

Ännu några stackars utländska bärplockare som blivit blåsta på betalningen. 160 thailändare som står där utblottade efter att ha lagt ut dyra pengar för att komma och serva ännu ett svenskt skojarföretag i bärbranschen.
"De 160 thailändska bärplockarna har varit i Västerbotten i två månader för att plocka bär. Nu finns de i Åsele och väntar på sina pengar, drygt 16 300 kronor per månad."

"– Pengarna som de nu har förlorat betyder otroligt mycket för de här människorna. De har skuldsatt sina farmer och hus i Thailand som de kommer att förlora om de inte får pengarna, ..."

"Bärplockarna var anställda direkt under Lomsjö bär, och inte via bemanningsföretag och kommunalrådet Bert-Rune Dahlberg säger att det har fungerat bra, fram tills i onsdags, då han fick veta att Lomsjö Bärs konton var tömda och ägaren borta."

"Ägaren till Lomsjö bär är redan sedan tidigare misstänkt för bokföringsbrott och skattebrott."

Men någon (kommunrådet?) borde kanske ha anat ugglor i mossen när det gäller en företagare som är misstänkt för kriminell bokföring.

Invånarna i kommunerna som drabbas av bärskojarna får naturligtvis stå för kostnaden att reda upp efter skojarna, se till att de utblottade stackars utlänningarna får mat och tak överhuvudet och transportera dem till huvudkommunen för hemresa.

Om nu våra makthavare inte bryr sig om de stackars bärplockarna kunde väl åtminstone kostnaderna för skojeriet var anledning att styra upp det hela.

"- Vi är mycket besvikna. Vi har alla tagit stora lån med hög ränta. De flesta är fattiga bönder som kanske tvingas sälja sin mark, säger Panthartit, en man i 50-årsåldern som också säger att det förekommit dubbla kontrakt, ett generöst när plockarna rekryterades och ett annat när de senare anställdes.

VK har inte sett några avtal, men enligt uppgift ska skillnaden främst bestå i att bärplockarna inte förstått att de också skulle betala kostnaden för kost och logi, 190 kronor per dygn."

Men det är inte så lite för bärplockarna när man ser till deras eventuella nettoförtjänst.Dessutom var det säkert medvetet som man inte sa hela sanningen när dom skulle till en av världens rikaste industrinationer föra att tjäna en slant.

Enligt tidningen så var det fråga om två månaders bärplockning. Jag förmodar att här är det inte fråga om åtta timmars dagar och lediga veckända utan 10 – 12 timmar om dagen 7 dagar i veckan.

Enligt uppgift hade de drygt 16 300 per månad att fodra, om de 6000 de redan ska ha fått ut ingick i detta framgick inte. Om det före skatt framgick inte heller.

2 x 16 300 = 32 600 + 6 000 = 38 600

Minus förskottskostnader för att kunna komma till det förlovade landet och serva bärskojaren: 20 000 – 25 000

Det gör att bärplockarna ska ha tjänat mellan 3 800 till 9 300 per månad beroende på vilket alternativ man väljer och pengarna var skattade och klara. På de pengarna är 190 kronor per dygn för kost och logi inte småpengar.

Det är förstås för jävligt att dessa "arbetslinjens hjältar" ska stå för alla de ekonomiska riskerna. Men så är det, fattiga människor måste alltid betala mer än andra för att kunna förverkliga arbetslinjen. När en fattig lånar måste han betala ockerräntor, hela dennes konsumtion är vanligen alltid till ett högre enhetspris än de mer välbeställda betalar.

Jo en låglöne-arbetslinje som säkert gör att Borg och alliansen blir gröna av avund. Det är förstås bara en tidsfråga innan underklassen i Sverige också måste jobba på dessa villkor, fattas bara, låglöne-arbetslinjen gäller snart som ekonomisk "grundlag".

Men det finns ett visst hopp för bärplockarna att deras fodran kan sätta företaget i konkurs och då kan de om det inte finns några pengar få statlig lönegaranti. Men det kan förstås dra ut på tiden och sitter de med stora lån till ockerräntor drar det snabbt iväg med skulden och förlorar ändå hus och hem som de satt i pant.

"Under fredagen satt företrädare för Lomsjö bär, Thailands ambassad och Åsele kommun i förhandlingar för att hitta lösningar för de strandsatta bärplockarna i Åsele.
Resultatet av förhandlingarna var någon form av erbjudande för att hjälpa bärplockarna att åka hem."
Man tappar hakan, först tömmer skojaren kontona och är spårlöst borta och nu sitter demokratiskt valda kommunpolitiker och "förhandlar" med företrädare för kriminella-bärskojar-gangsters. Arbetslinjens förlovade land är inte på väg att bli ett politiskt u-land, vi är redan ett.

Vk 1
Vk 2
vk 3