2010-10-24

Bobubbla som ersättning för reallöner

Det senaste året har de svenska bostadspriserna stigit med 8,9 procent. En 5:e plats på the Economists rankinglista. Sen 1997 har det stigit med 173 procent, bara Sydafrika, Australien och Storbritannien ligger högre på rankinglistan.

Riksbanken uppskattar att hushållen de senaste åren ökat sina disponibla inkomster per år med 3 procent genom uttag ur "bostadssparbössan" med den ständiga värdestegringen. Enligt BKN har mer än 60% av bostadskrediterna sen år 2000 gått till annat än köp av bostad.

Enligt Economists sätt att jämföra skulle de svenska bostadspriserna vara övervärderade med drygt 40 procent.

Enligt BKN har mer än 60% av bostadskrediterna sen år 2000 gått till annat än köp av bostad.
Det går naturligtvis inte i längden att hålla i gång en ekonomi och landets efterfrågan med att hushållen skuldsätter sig. Hushållen skuldsätter sig medan det offentliga stramar åt med att man "sparar" finansiellt i sen egentillverkade fiat-valuta. Man kan bara spekulera i hur mycket högre arbetslösheten varit om inte hushållen skuldsatt för konsumtion.

Det är en stor skevhet i detta att medelklassen med egen bostad "gynnas" så ensidigt, därtill kan man lägga subventionen av just denna grupp med rot-subvention speciellt då de i egen fastighet. Man kan nog också anta att en betydande del av rut-subventionen går till just egnahemsägarna.  Visst det har alltid varit lite "besvärligare" att ha hus, trädgård, städning och allehanda underhåll är mer omfattande än i en hyreslägenhet, men varför ska det subventioneras av det gemensamma kan man fråga sig.

Nu har jag inte tillgång till några speciella svenska siffror men man kan se detta med att krediter till hushållen ska hålla igång ekonomin i ett större perspektiv.

Ett diagram över konsumtion och reallöneutvecklingen i USA 1980-2010:

Ett vidgat gap som täckts med hushållens skuldsättning.

Ett par diagram över produktivitetsutveckling och löneutveckling i Australien. De är relativt signifikanta för den generella utvecklingen i OECD länder.

Vinster relativt BNP




Den populistiska alliansen sänker fastighetskatten och spär få bostadspriserna som håller igång ekonomin sen försöker man bromsa med bolånetak. RB sänker räntan för att sänka kronan, vilket ytterligare spär på bostadsbubblan. En stollepolitik. Återigen manifisteras idiotin med att inte finans och penningpolitik ska samordnas.

Inte för att tidigare rödgröna varit bättre, det är mest en fortsättning på den politik som förts här i några decennier.

Dessa obalanser i vår ekonomi ville t.ex. de rödgröna lösa bl.a. med att vi skulle äta mer skräpmat och hinka mer pilsner på de alltmer rikligt förekommande näringsställena genom att man skulle sänka restaurangmoms och subventionera socialavgifter för ungdomar. Jag har för mig att detta ville även Alliansen som redan provat det där med subventionerade socialavgifter till ungdomar utan synbart resultat på ungdomsarbetslösheten medan t.ex. McDonalds kunnat inkassera 180 miljoner i förbättrad vinst på grund av denna subvention.


Enligt Mellin i AB lär Ilija Batljan var en av de hetare kandidaterna till att efterträda Sahlin om man lyckas peta henne. Det är förmodligen ur askan i elden för en förnuftigare ekonomisk politik från S sida.

Som den oftast förnuftige Michael Auerback (MMT:are) säger i slutet av denna kommentar apropå Geithners utspel på G20 i Seoul om ett tak på handelsobalanser på 4 procent, någon ljusning är inte i sikte med de makthavare som nu finns.


================

Såg någonstans att Sverige har världens dyraste huspriser relativt disponibel inkomst. Vi har haft västvärldens högsta stegring av bostadspriserna sen 1995.


Man noterar kurvan för hyreshus. Dessa som är förment hyresreglerade av den pseudooffentliga Hyresgästföreningen och av allmännyttans bostadsbestånd och utsatta för de nyliberalt troendes harm och förtrytelse. Hade det bara inte varit reglerat, dvs den där kurvan hade stigit ännu brantare så hade det funnits ett överflöd av hyresbostäder.




DI
ETC

6 comments:

Björn Nilsson sa...

En detaljfråga: skulle du vilja se en uppskrivning av den svenska kronan?

Teckentydaren sa...

Den kunde nog varit lite starkare generellt sett. Det är förmodligen en hel del politik och överdrifter i det nuvarande sk valutakriget. Där är nog som en del säger rätt stor sk elasticitet i prisacceptansen, so kunde ses i det ska Plaza-ackordet när Japan fick höja sin valuta, det hade inte allas någon analog effekt på handeln. Frågan är om Ingves och riksbankens paniksänkning av räntan ("devalvering") i slutet av 2008 gjort någon större nytta, svensken fick i vart fall se priserna öka. Mot euron är vi nu tillbaks på ungefär nivån där vi legat tidigare. Gentemot dollarn följer vi i stort euron mot dollarn.

De senaste 10 åren:
sek-eur
eur-usd
sek-usd

På sek-eur ser man tydligt Riksbankens agerande för att "devalvera", man frågar sig om nyttan var större än skadeverkningarna.

Jan Wiklund sa...

Bidragande till de höga bostadspriserna borde vara
a. att det nästan inte byggs alls, inte ens i de snabbast växande storstäderna
b. att de kommunala bostadsbolagen numera ska agera som vilket privat bolag som helst.

Redan i slutet på 1800-talet konstaterade man att bostadsmarknaden i växande storstäder är monopolistisk, och att det som i alla monopol lönar sig bättre att höja priset än att öka utbudet.

I alla i-länder bildades därför kommunala bostadsbolag med uppdraget att bygga så mycket som möjligt för att öka utbudet och driva ner marknadspriset. Deet höll de på med under ett par generationer och lyckades ganska bra.

Under 60-70-talen diskrediterades de kommunala bostadsbolagen - i mer eller mindre alla i-länder - för att de byggde allt mer skit. Under inflytande av fastighetsspekulation och perversa ideologier byggde de exakt vad folk inte ville ha, avlägset, ensidigt och torftigt. Antagligen var det en följd av den alltmer elitistiskt funktionärsstyrda socialstaten. I alla fall kollapsade policyn "bygg mycket för att hålla nere priserna". istället sjönk bostadspolitiken tillbaka till sent 1800-tal: monopolistiskt höga priser och lågt utbud.

Men folk måste ju bo, därför trissas priserna upp.

Björn Nilsson sa...

Lästips: Hossein Sheiban "Den ekonomiska staden". En intressant och lättläst avhandling som behandlar utvecklingen i Stockholm ungefär från 1850 och till början av 1900-talet med avseende på bostadsfrågan.

Teckentydaren sa...

I den stora fastighetsspekulationsfesten inför 90-tals krisen byggdes det både för dyrt och för mycket, men sen blev det nårmast idiotstopp. Regeringen Bildt avskaffade subventioner för bostadsbyggande, införde både kapital och konsumtionsskatter på bygg och boende. Chockhöjda realräntor och försämrade avdragsmöjligheter. Före krisen fanns det kanske en 12-14 byggbolag som kunde projektera stora byggen, efter krisen var där 3-4 st. Hela byggbranschen kom i fritt fall. I början av 2000-talet var vi det enda landet i EU som drog in netto till statskassan från folks boende, de flesta andra länder hade nån form bostadspolitik som kostade någon enstaka BNP procent.

Förmodar att en del mindre bra byggande på 60-70-talet också berodde på en vilja att försöka industrialisera byggandet och öka produktiviteten. I vårt land var det också fråga om en stor inte så erkänd inflyttningsvåg från landsorten till städerna på 60-talet. Där var ett stort tryck på att bygga många bostäder. Om städerna växer kan det ske på två håll på höjden eller bredden. Jag tycker att det mycket av miljonprogrammet har fått oförtjänt negativ kritik. Det var ingen bra bostadsstandard den skulle förnya och utöka. Man skulle förstås vara ekonomiska och hålla nere kostnaderna och inte minst exteriört fick husen lida av det. Standardiseringen av bostadsstandarden har fått oförtjänt mycket skäll, det är ofta mycket bra bostäder med kök med ordentliga förvaringsutrymmen, gardrober etc, de flesta har balkonger osv. Men om saker och ting inte underhålls och förnyas förfaller det.

Jan Wiklund sa...

Fasader är ett struntproblem i sammanhanget. Det som gör rekordårens byggande impopulärt är avstånden. "Vi vet inte hur folk vill bo men en sak vet vi", skrev Erland Hofsten i förordet till Generalplan för Gubbängen 1942. "Men vi vet en sak. De vill bo centralt". Vilket också bekräftades i en publikundersökning som Stockholms stad lät utföra 1947 eller 1948. Och sen struntade i.

Det är mest ekonomiskt att bygga centralt, då slipper man en massa dyr infrastruktur. 1979 konstaterade Göteborgs stadsbyggnadskontor att en lägenhet i periferin kostade dubbelt så mycket som en lägenhet i centrum om man räknar in den nödvändiga infrastrukturen. Centrum här står för tomten strax utanför 1800-talsstaden. Med Stockholmsmått Gullmarsplan, Liljeholmen och Västra Kungsholmen.

Perifert byggande är billigare för byggaren/markägaren (pga billigare tomt) men dyrt för det allmänna. Alltså är perifert byggande en direkt subvention från det allmänna till markägare och exploatörer.

Man kan påminna om att kollektivtrafiken gick med vinst på den tiden då staden var tät, idag måste den subventioneras med miljardbelopp trots att taxan är högre idag.

Därtill kommer vägar, ledningar etc.

Göteborgs stadsbyggnadskontor räknade inte in all den tid man tvingas lägga ner på pendling. Plus bränslet. Plus den döda hand som läggs över 50% av stadens mark i form av vägar, p-platser, bullerzoner etc etc. Det kommer utöver prisfördubblingen.

Det finns inga ekonomiska ursäkter för perifert byggande. Det handlar om ren mjölkning av publiken, med kommunbyråkratins korrupta medverkan.

Skicka en kommentar

Tillåtna HTML taggar: <b>, <i>, <a>