2010-10-03

Skattedebatten

Skattedebatten i den lilla randstaten är befängd. Även vänstern borde inse att medborgarna är överbeskattade. T.ex. offentliga verksamheter begränsas inte av skatterna utan av budgetregler som t.ex. tak och överskottsmål. Detta stöttas upp med en riksbankslag som är fullt ut förberedd för euroanslutningen som vi skrivit på avtal med EU om att införa. Det bedrivs en finansiellt åtstramande beskattning av vår ekonomi. Svensken har inte råd att köpa det som är möjligt att producera här i landet. Förmodligen en av de viktigare orsakerna till att vi ständigt har så hög arbetslöshet.

Vänsterns skattedebatt är minst lika enfaldig som högerns och det vill inte säga lite. Men det är inte så konstigt då dessa har samma grundläggande premisser.

Är vänstern medveten om att vi lever i ett land som i princip fullt ut tillämpar IMF:s skatterecept. Har för mig att det är uppemot 95% av alla skatter som kommer från socialavgifter, kommunalskatter och skyhöga regressiva konsumtionskatter. De två första är i grunden proportionella skatter, det som högern kallar platt skatt, den regressiva konsumtionskatten är i praktiken en omvänd progressiv skatt, dvs den drabbar de längst ner hårdast. IMF:s skatterecept: proportionella skatter på arbete och höga regressiva konsumtionsskatter.

t.o.m den gamle chefsekonomen på handelsbanken Rudolf Jalakas kallade omläggningen från kapital och inkomst skatter till så stor andel regressiva konsumtionskatter för en asocial beskattning. Det är hårda ord för att komma från en högerman.

Med riksbankslag och budgetregler har politikerna (S) frivilligt satt på sig en tvångströja som gör det praktiskt omöjligt att t.ex. föra en politik för full sysselsättning som under t.ex. rekordåren då full sysselsättning genererade arbete och välstånd till i stort sett hela folkhushållet.


Den politiska “vänstern” som huserar i riksdagen är numer inte en kraft som genererar ett samhälle där det finns arbete och välstånd till hela folkhushållet.

Numer verkar "alla" eniga om att det är de arbetslösas fel att de är arbetslösa, politikerna tvår sina händer likt Pontius Pilatus. Högern säger att folk är lata och saknar incitament, nämnda vänster säger att de inte har typ rätt kompetens, insatser måste sättas in för att ungdomar i sämre områden åtminstone kan läsa och skriva när de går ut skolan. På ett eller annat sätt är det de arbetslösa som är orsaken till hög arbetslöshet.

En farlig och okunnig(?) sammanblandning av orsak och verkan för att komma från de som menar sig företräda de många. Hög ungdomsarbetslöshet, svaga prestationer i skolan och allmän social desorganisation har kommit p.g.a. den politiskt skapade höga arbetslösheten. Det är inte så att folk helt plötsligt blev utslagna, presterade dåligt i skolan etc och social desorganisation uppstod vilket skapade den höga arbetslösheten och att många som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Orsakssambanden är de omvända.

Inte konstigt om man förlorar val och är på väg att försvinna som politisk kraft här i landet.


Den förda arbetslöshetspolitiken skapar missnöjesyttringar som Sd och dess pendang i de lägre skikten av samhället som "brinnande förorter" och liknande självdestruktivt beteende. Dessutom skapar den missnöje hos de som ska betala för en hög politiskt skapad arbetslöshet, såväl hos förment medelklass som löntagare generellt. Jag är övertygad om att ett samhälle med verklig full sysselsättning hade vi inte sett mycket av nämnda missnöjesyttringar och inte heller sett den “ogina” medelklassen inte vilja vara med på detta. Ytterst är det bara en mycket liten del i toppen som tjänar på den sociala desorganisationen som arbetslöshetspolitiken medför. den förmenta medelklassen tjänar egentligen inte på den, de som det stora flertalet tjänar faktiskt på att vi har den livaktiga ekonomi som blir om alla verkligen är med.

Såg några inslag från den beramade Vietnamkrigaren LBJ:s "Great society" kampanj, enl. JK Galbraith den mest socialt medvetne president USA haft, han vädjade till affärsintressen etc, "men förstår ni inte att vi alla tjänar på att folk lyfts upp ur fattigdomen, ni får ju sälja så mycket mer". Typ ekonomi är inte ett nollsummespel när det finns möjliga resurser att aktivera, det är först vid fullt utnyttjande som det blir fråga om det. LBJ den siste New Deal presidenten.


--------
Nämnde JK Galbraith var medlem i Kennedy administrationen, så även som ekonomiexpert hos LBJ i början, men kom på kant med denne om Vietnamkriget. Vid den tiden styrde den USA stödda militärjuntan i Grekland, en kväll på nyheterna hörde JK G att juntan beslutat att avrätta Papandreou som satt fängslad i Grekland. JK G var vän till Papandreou, de hade varit vänner under dennes USA studier i bl.a. ekonomi. J KG hade trots att han var avpolletterad från Vitahuset fortfarande access så han kunde ringa. Han fick fram en vädjan för Papandreou till någon där och LBJ var fortfarande på "kontoret". Sen framåt natten ringer telefonen och någon från State Department säger att han har ett meddelande från presidenten att läsa upp: "Call up Ken Galbraith and tell him that I have told those Greek bastards to lay off that son of a bitch, whoever he is."

Jo, jo det är den internationella diplomatins förfinande språkbruk.

0 comments:

Skicka en kommentar

Tillåtna HTML taggar: <b>, <i>, <a>