2010-11-26

Har tåget gått nu?

och de som sålt smöret och tappat pengarna står kvar på perrongen.

Varumärket var urstarkt, trots att man svikit förtroendet flera gånger hade svensken stort hopp till SAP, direkt efter förnyelsen med att Persson pompöst låtit kungöra för folket att han nu slutgiltigt tröttnat på deras otacksamhet gick SAP rätt upp i opinionsmätningarna och stannade på rekordnivåer tills den ny ledaren deklarerade att hon inte vågade gå till val utan bihang av de som av folk ses som de minst ekonomiskt seriösa partierna. Efter hand som politiken klargjordes sjönk opinionssiffrorna.
hur kunde det gå så här?

Fördelen för M är att det i praktiken inte finns någon opposition att tala om och den som finns är halvhjärtad. Man kan nog säga att det var liknande när S hade sin storhetstid, riktigt så bra var inte S som det såg ut men oppositionen var så dålig att det inte fanns mycket motstånd.

Östros har ungefär samma uppfattning om hur ekonomin ska skötas här i landet som Borg, det är inte mycket till opposition. Sahlin sitter i knäet på Reinfeldt och Bildt och är "modig" länstolskrigare i främmande land.

Risken verkar inte så liten att S omprövning och förnyelse kommer resultera i att de blir en fadd M-light klon.

S regimerna har avreglerat och sålt ut minst lika mycket eller mer än högerregimerna. Carlsson förberedde bolagisering av vattenfall och den genomfördes i samförstånd under Bildt, Persson avreglerade sista steget 1995 och vi fick det elände vi nu har med elpriser och elförsörjning. Vad gjorde man när folk klagade på den illa fungerande dyra elmarknaden? S och Mp tyckte att en lösning vara att lägga ytterligare 10-15 miljarder på de hårt prövade elkonsumenterna i form av att ålägga nätdistributörerna att sätta upp sk gröna elmätare överallt. På vilket sätt det skulle ge lägre elpriser och bättre elmarknad är ett mysterium som nog bara de med sann esoterisk kunskap kan förstå. Någon som tycker att de gröna elmätarna revolutionerat elpriserna och elmarknaden?

Ett av många verkliga bekymmer som folket haft som S negligerat för att inte störa "marknaden".

Visst är arbetslösheten högre nu men den har varit skyhög de senaste 18 åren och S har inte gjort något åt det, tvärt om efter som den höga arbetslöshet vi haft är politiskt skapad för att blidka NAIRU Guden. Varken högerregimen eller oppositionen har på minsta sätt antytt att de skulle ha för avsikt att avsäga sig tron på den imaginära NAIRU-Guden

Med M-alliansen fick i alla fall folk i mittskiktet skattesänkning och lite bättre köpkraft, detta hånas av oppositionen. Sen när blev vanligt folks levnadsstandard något som var värt att håna hos de som påstår sig stå på de mångas sida.

Få länder har och har haft så goda möjligheter att öka ett lands inhemska tillväxt och minska arbetslösheten som Sverige. En obefintlig offentlig nettoskuld, få andra länder kan visa upp något sådant, närmast abnormt stora exportöverskott och en export per capita som slår de flesta. Den stora export giganten Tyskland är inte ens i närheten.

Alltså förutsättningar som få andra länder kan ens drömma om. Trots dessa förutsättningar har man bedrivit en politik som skapat stor arbetslöshet och utanförskap. Förorter som brinner med lågavlönat bidragsproletariat. Trots detta tjattrar de som säger sig stå på folkets sida oavbrutet om hur man vill överbeskatta och strama åt svensken.

Hur in i alla glödheta helvet kan man vara förvånad över att man förlorar valet och nu M går som tåget. Är dom tappade bakom en vagn, en samling imbecilla obildbara idioter?


Varför är det i utländska publikationer man kan läsa om forna tiders intellektuella giganter hos S medan nutidens S dilettanter värjer sig och säger vi kan inte se bakåt vi kan vara se framåt.
Similar figures such as Hardie, Theodore and Curtin stand out in other countries, people like Sweden’s Social Democratic Party Finance Minister Ernst Wigforss. Winton Higgins contributed a great chapter on the ‘Breakthrough in Sweden’ to a 1985 book ‘The 1930’s depression: are there lessons from history?’, edited by Jill Roe, in which he describes how Wigforss denounced the Swedish economic liberal’s calls for belt-tightening during the depression.

In a 1932 pamphlet called ‘Can we afford to work?’, Wigforss argued such a policy:

… leads to a fantastic conclusion that work is a luxury, that jobs for all is something which rich societies can afford, but which is well beyond the means of a poor country like Sweden…In the face of growing unemployment our citizens are bidden to tell each other, with concern but also resignation: we are too poor to be able to work. And the poorer we become, the less we can afford to work. No society still in command of its common sense could satisfy itself with economic wisdom of this lunatic kind. If incomes fall, if poverty grows, it quite obviously means that we are not working as much as before, that we are not maintaining our productive activity, and the immediate task must be to create jobs and expand production

Winton Higgins - The 1930’s depression: are there lessons from history?’ 1985:113

Wigforss confounded his liberal opponents, and the economic orthodoxy of his day, by reminding Swedes of the real economy in a 1934 speech:

“Whatever we, by our own efforts, can produce in this country determines the standard of living of the Swedish people. However much food our agriculture yields, that is how much we can afford to eat. It is not extravagance and not unsound economics. However fine the dwellings we can build with our own materials and our own hands, these are the dwellings we can afford to move into. We can afford to consume the quantity of clothing, footwear, furniture and household items, roads, bridges, railways and telephones and gramophones and radio installations, cinemas and theatres and concert halls, schools and research institutes, meeting halls and sports grounds, as much of whatever belongs to life’s necessities, comforts or luxuries, as we ourselves can produce. And it is madness to suggest otherwise.

Winton Higgins - The 1930’s depression: are there lessons from history?’1985

Wigforss worked hard to convince his party to make the pursuit of full employment its first priority, and then to form alliances with the agrarian parties and other groups, forming a broad front that kept the social democrats in office, and maintained full employment, for decades.

Carlsson, Persson, Sahlin räcker inte Wigforss till knäna i intellektuell analysförmåga, hur kan ett politiskt parti degenerera så totalt.

S handlande under 80-talet, 90-tals kris och åtstramningarnas 90 och 2000-tal avslöjar en bottendjup okunskap om ekonomi och ekonomiska förhållanden, de har inte på minsta sätt kunnat värja sig inför (vad som borde vara) motståndarnas ekonomiska verklighetsbeskrivning. Den intellektuella förmågan och kunskapen har saknats. Någon Wigforss verkar inte heller vara i sikte som kan rädda det sjunkande skeppet.


-------------------
dn

2 comments:

Björn Nilsson sa...

"Är dom tappade bakom en vagn, en samling imbecilla obildbara idioter?" - Tja, det är väl svårt att blankt neka här, även om det kan finnas viss beräkning bakom det hela. Sahlin bör väl ha skaffat sig ett avgångsvederlag som räcker till gåslever och champagne till frukost resten av livet - inte riktigt samma villkor som för en nedsliten städerska eller undersköterska, om vi säger så. Men naturligtvis kan man inte bortse från ren dumhet och inskränkthet, samt oförmåga att kasta ut månglarna ur templet. Ungefär som när Obama utan att blinka tog över Bushs förbrukade gamla medarbetare som egentligen borde ha betraktats som pestsmittade.

Jan Wiklund sa...

Vi lever i en kondratiev-B-fas då produktionsapparatens huvuddel har blivit för stor och producerar mer än det finns köpkraft för. Då kan inkommande kapital inte längre investeras lönsamt och tar sig uttryck i bubbelekonomi och kedjebrev. Och neoliberal jämviktseteori som bara räknar med byte och inte produktion är det perfekta fikonlövet för en sådan verksamhet.

Det fascinerande är att den tid som Wigforss verkade i var identiskt likadan som vår. Den kondratievcykel som byggde på stål, elektricitet och kemi hade tömt ut sig och bubbelekonomi rådde. Då kom Wigforss och spolade ut jämviktsekonomerna och förde in den verkliga produktionen i fokus. Det är egendomligt att ingen klarar av att göra detta idag.

Jag skulle inte kalla Sahlin och Östros för imbecilla, men oseriösa är dom så det stänker.

Skicka en kommentar

Tillåtna HTML taggar: <b>, <i>, <a>