2010-11-24

Ny grundlag


Grundlagar/konstitutioner är ju lite speciella de ska vara svåra att ändra, de fastlägger de långsiktiga normerna för samhället. Att bryta mot grundlagen är allvarligt.

Första beslutet togs den 2 juni i år, det behövs två riksdagsbeslut och ett mellanliggande val för att göra en grundlagsändring, det ska inte gå att ändra en grundlag i en handvändning, folk ska ha en chans att reagera mot detta. Vår oberoende media och våra offentligt finansierade politiker hade förstås en livlig debatt om detta så folket var medvetet om att valet också var en fråga om grundlagsändring, tror jag, jag hörde iofs inget men jag var nog bara ouppmärksam.

Så numer är det emot grundlagen/konstitutionen att Sverige ska gå ur EU.

Vänsterpartiet röstade för att vårt medlemskap är stadfäst i grundlagen. Vänsterpartisten och kan man kanske förmoda Ohlys efterträdare slingrar sig betänkligt i denna fråga:

Även EU-frågorna har debatterats i samband med denna grundlagsändring. Detta grundar sig på att de nya skrivningar som konstaterar att Sverige är med i EU, Europarådet och FN.
...
Inte heller har EU haft mindre makt över oss för att medlemskapet inte har klargjorts i grundlagen. Den som påstår det vilseleder väljarna.
...
Talman. Först vill jag dock referera till hur Jimmie Åkesson har argumenterat i denna grundlagsfråga. I dagens Svenska Dagbladet skriver Åkesson att, jag citerar: ”Anmärkningsvärd är också inställningen att låta grundlagsändringarna passera för att grundlagen beskriver en verklighet som faktiskt råder”. Ja, Jimmie Åkesson. Det du vänder dig emot är att grundlagen ska beskriva verkligheten. Det är för mig en märklig utgångspunkt. För vad är alternativet? grundlagar som inte beskriver verkligheten, som inte speglar hur lagar antas i Sverige och den rättsordning som faktiskt finns och gäller. Det vore nog oklokt att ha det som vägledande princip för våra grundlagar. Men att vilja ha en grundlag som speglar verkligheten innebär inte alltid att man är nöjd men den verkligheten – men det är något annat.
...
Grundlagarna bör skildra hur makten faktiskt fördelas och detta, enbart detta, handlar just denna grundlagsjustering om.
Gör denna grundlagsändring det då svårare att lämna EU? Nej, det gör det inte. Frågan om medlemskapet i EU är en politisk fråga som ska avgöras av väljarna i folkomröstning. Ändringen av grundlagen är en konsekvens av det politiska valet. Dessutom kan en folkomröstning om EU-medlemskapet, den dagen den kommer, ske på valdagen och behandla just frågan om ändring av grundlagen på området.
-----------

Dessvärre verkar Folkrörelsen Nej till EU också fokusera sig på denna grundlagsändring som i praktiken saknar betydelse.

Att våra riksdagsledamöter inte sällan verkar ta lätt på det där med grundlagar har man ju kunnat konstatera inte minst när de verkat för att inlemma oss i EU. Ett antal förändringar som skalat av det svenska självstyret har passerat utan nämnvärd debatt, inte sällan taktiskt omröstade strax före riksdagen gör uppehåll och sen klubbats när den "nya" riksdagen tillträtt och vanligen inte ett knyst om det i mellanliggande valrörelse. Grundlagsändringar är ju "komplicerade" saker, inget som vanligt folk bör bry sina huvuden med.

Men att riksdagsmän anser att grundlagar "saknar betydelse" är förstås ganska anmärkningsvärt. Vad jag vet har det inte tidigare stått något om att Sverige ska vara med i EU.

Sen när blev grundlagen något som beskriver verkligheten, vad det nu är. Grundlagen är till för att fastlägga de långsiktiga normerna för samhället inte beskriva "verkligheten" att de ska stå i samklang med den allmänna rättsuppfattningen om vilka normer som ska gälla i samhället är något helt annat än att beskriva "verkligheten". Att grundlagen säger hur makten fördelas är en sak men inte alls det samma som att fastlägga medlemskap i internationella sammanslutningar där svensken inte själv kan bestämma om medlemskap, det ligger ytterst i EUs händer om vi får vara medlemmar eller inte.

Att ge sken av att svenska politiker skulle lägga en folkomröstning på ordinarie valdag eller att låta svensken folkomrösta i en beslutande folkomröstning är närmast något som beskriver den svenska "verkligheten" dåligt.

Man kan nog nu konstatera att motstånd mot medlemskap i det europeiska superstatsprojektet inte längre har några egentliga anhängare hos våra offentligt bekostade politiska partier. SD kan knappast räknas då de inte verkar ha någon intellektuellt sammanhängande uppfattning om någonting och inte verkar säga varken bu eller bä när det beslutas om än det ena än det andra som ger utlänningarna i EU makt över svenska medborgare. Som man kunde misstänka, deras förmenta "nationalism" var mest tunn fernissa.

Men våra "ordinarie" partier verkar göra vad de kan för att SD med lätthet ska kunna bli omvalda och förmodligen även öka sin andel.

6 comments:

Björn Nilsson sa...

Jag skulle tro att de flesta människor i Sverige inte uppfattar att det är något särskilt med grundlagar. Säger du till en polis att han agerar på ett grundlagsstridigt sätt mot dig svarar han nog bara att det är den lokala polisstadgan som gäller. Delvis kan det bero av en svensk politisk tradition som är mer praktiskt: i stället för att bläddra i grundlagarna ser man hur olika frågor praktiskt skall lösas. Det är bra ibland, men i andra fall kan det få allvarliga konsekvenser.

Om EU ramlar ihop spelar det ändå ingen roll vad som står i vår grundlag.

Teckentydaren sa...

Nä folk tänker nog inte så mycket på om deras rättigheter som de tar för givna är fastställda i grundlag, det borde dom göra. Risken finns att när den dagen kommer att demokratin de facto har avskaffats kommer folk att stå där med skägget i brevlådan.

Polisen vet eller anar nog hur det ligger till i randstaten, han kan sparka ihjäl en knarkare eller liknande och hela rättsväsendet kommer att ställa sig upp som en man och hålla honom om ryggen. Korruptionen ser olika ut i olika länder i andra länder som Grekland och liknande kan man köpa sig ett beslut från en myndighet.

Nä det lär bli svårt för EU-kramarna med eller utan grundlag 0m EU imploderar, folkpartisterna lär få identitetsproblem. Nu finns det förstås inte något parti som egentligen vill att vi ska gå ur EU men det skulle kunna förändras och då blir det genast besvärligare om medlemskapet är grundlagsfäst. Som inte minst den historien visat kan det gå fort, stora kriser kommer på ett ögonblick, imperier faller från en dag till nästa. Låt säga att EU snabbt utvecklas i en otrevlig riktning, då kan det ta drygt 4 år för oss att komma till ett beslut om utträde.

Björn Nilsson sa...

Men eftersom så få bryr sig om vad som står i grundlagen - tänk på hur Sverige ändrades politiskt medan 1809 års författning rådde - så kanske det inte är så besvärligt i alla fall. Rasar EU så kommer nog inte så många politiker kräva att vi ändå skall uppträda som EU-medlemmar. Man kommer nog snarare att låtsas som det regnar och helt enkelt anpassa sig efter nya förhållanden. Och i efterhand går det ju att fixa till en grundlagsändring igen för att bekräfta det läge som redan i verkligheten råder.

Jan Wiklund sa...

Björn har naturligtvis rätt. Bland annat därför tycker jag att det är så kontraproduktivt av Nej till EU att tjata om grundlagar hela tiden. När EU i praktiken handlar om nedskärningar och privatiseringar.

Det där begriper man mycket bättre i Norge. Där har man högre värderingar av grundlagar, men Nei til EU tog ändå fasta på den hotade välfärdsstaten och drev den frågan genom hela sin folkomröstningskampanj. Och vann. Medan vi snackade lagparagrafer och förlorade.

Teckentydaren sa...

Nu är vi förstås redan med och någon egentlig debatt om själva medlemskapet finns inte längre, det motstånd som funnits har typ Mp vikt ner sig eller som hos S där många motats bort från poster av betydelse som kan nå ut och nu har den sista utposten V blivit "pragmatiska" i EU frågan. Typ det är bättre att hålla käften än att ta de tillfällen som ges att föra EU-frågan på tal och inte utsätta sig för EU-kramarnas kritik från media utmålas som extremister som inte förstår välsignelsen med EU och euron.

Inte heller blev det någon nämnvärd debatt om att riksdagen 2008 körde över euro-folkomröstningen med ångvält närman skrev på Lissabonfördraget som uttryckligen säger att euron är obligatorisk för EU-medlemmar och att medlemmarna ska verka för att uppfylla euro-kraven. Nu har man även stadfäst medlemskapet i grundlag. Om vi ska införa euron eller inte är inte något som vila i svenskens händer utan EU:s "goda vilja". EU kan när som helst börja kräva att vi lever upp till det avtal vi skrivit på. Vad som krävs för att EU ska kunna ändra på det frivilliga att ta sista steget med anslutning till ERM2 vet jag inte, men med Lissabonavtalet skulle det inte förmvåna om vi inte kan motsätta oss en sådan ändring.

Men att Feldts gamla bundsförvant från 80-talets "kris" och åtstramningspolitik och sedermera Perssons vapendragare i NAIRU politiken skulle ha någon ryggrad att tala om har för förstås för länge sen försvunnit från radaren. En ministerpost eller löfte om några välbetalda reträttposter och de kommer fullt ut att hylla taktiken att EU ska förändras "inifrån" så fort det ska tas ett "känsligt" EU beslut .

"Göran Persson ville inte ha med Vänsterpartiet i regeringen.[2002?] Som en försonande gest bad han emelleritd vänsterpartiledarna att upprätta en lista över ledande partiföreträdare, som borde komma i fråga för något attraktivt ämbete i staten."
Olle Svenning, Göran Persson och hans värld

Och nu har de mage att slå sig för bröstet om den politik som gjorde att vi hade stigande arbetslöshet fram till 2006 trots att den internationella konjunkturen vände uppåt 2003. Vad vi såg i den senaste valrörelsen vr närmast patetiskt hur de vek sig på i stort sett allting för utsikten om ministerpost/er.

Jan Wiklund sa...

Den här konflikten mellan att förändra EU inifrån och att skrota EU utifrån är en skenkonflikt. I verkligheten måste man göra både och. Helt pragmatiskt alltså. Angripa EUs alla detaljer dvs alla EU-uppstagade försämringar, och angripa EUs konstruktion som gör sådana försämringar ofrånkomliga.

Men sånt begriper inte karriärtjänstemännen i partierna, dom är inte tillräckligt mycket politiker för det. Av Nej till EU borde man dock kunna förvänta sig något bättre.

Skicka en kommentar

Tillåtna HTML taggar: <b>, <i>, <a>