2010-12-13

Mene tekel

... vi lever i en luguber tid.
Varför all denna dystopi och måla fan på väggen som numer präglar det här landet, kan man fråga sig. Den tiden den sorgen skulle man kunna säga, men nej allt som överhuvudtaget går att måla i undergångens dystra palett ska så göras. Det här landet har nu befunnit sig i ett ständigt tillstånd och kris och rädsla för den nära förestående undergången sen man fabricerade stor speciell svensk kris på 70-talet.

Jag har nu hört sen slutet av 1970-talet hur nationen stått inför sin snara undergång på grund av konkurrensen från de förfärliga utlänningarna och låglönearbetarna som ska stjäla svenskens välfärd. Hittills har det här landet inte gjort annat än blivit en ännu större exportnation till och med så att det snarast varit till förfång för folk i gemen att en intressesektor fått dominera landet så totalt.

Det är inte ett sunt klimat att gå omkring i ständig rädsla för framtiden, det är direkt destruktivt och inte minst för det uppväxande släktet. Svensken får rycka upp sig ur denna makabra eviga dystopiska domedagsförväntan. Om det är något som skulle sänka landet är det det och håller så sakta på att göra det, välfärden demonteras ner med bit för bit med den förväntade ”krisen” och undergången som motivering.

Några citat från början av 1980-talet:
"Krisen var vår största tillgång."
Jan Wallander
"Det är klart att det är lättare att få igenom förändringar om folk känner att det är kris"
Jan Carlzon
"Vi låg i som remmar och försökte inympa krismedvetande."
Kjell-Olof Feldt
"Det som är sant i människors medvetande blir också sant till sina konsekvenser. "

Krisen är de rikas metod att berika sig ännu mer. Stagnation är förutsättningen för ökade klyftor, för ännu större svängrum och livskvalitet åt de privilegierade. Efter ett decennium av "krismedvetande" och svångrem för folket är den svenska överklassen tillbaka på 1920 års nivå vad gäller ekonomisk makt och politiskt inflytande.
Sven Grassman 1985


Världen, människan kommer att gå under förr eller senare ändå, inget varar för evigt. 99 % av alla arter som funnits har gått till historiens kökkenmödding. Om inte senare så förr kommer nästa långa istid med stor sannolikhet så småningom, då slås stora delar av människosläktet ut (om vi finns kvar), kilometertjock is ner mot medelhavet och oräkneligt antal arter som anpassat sig till isfria nordliga breddgrader kommer att utplånas. Som om inte det var nog så kommer Vintergatan småningom att kollidera med den mycket större Andromedagalaxen, vem vet hur det kommer att gå. Sen finns det faror och elände som kan inträffa precis när som helst, kan vi lita på astronomerna att det ”nog” inte finns någon risk för någon supernova i närheten, typ 100-200 ljusår. Dessa sägs smälla av i normala Galaxer med en 20-50 års mellanrum. Är det tillräckligt "nära" blir den här planeten en ordinär stenbumling i universum. Det finns som sagt ingen anledning att ta ut olyckor i förskott och oroa sig i onödan.



Man kan spekulera i vad det beror på, en åldrande befolkning? Jag tycker det verkar som inte minst de som blivit lite äldre får "insikten" om hur dyster framtiden är och börjar oroa sig för vad det är för värld som de stackars ätteläggarna ska leva i. Kan det ha någon koppling till de egna dystra framtidsutsikterna, det börjar onekligen närma sig slutet av resan när man kommer upp i åren.

2 comments:

Björn Nilsson sa...

Jag måste slå upp "luguber" i en ordbok, och fick som exempel "bödelns lugubra yrke". Och det låter ju inte så kul.

Det finns kanske flera aspekter här. En är att det är lättare att få skrämda människor som inte vet hur kritiska frågor skall ställas att gå med på saker som egentligen mest skadar dem själva. Jag har inte läst Kleins bok om "Chockdoktrinen", men det verkar vara ungefär vad den handlar om.

En annan aspekt är att det finns verkliga kriser och problem, och det kan skapa dysterhet hos de grupper som har makten men som börjar se den där skriften på väggen ("mene tekel ..."). En klassmässigt betingad pessimism inför framtiden som man försöker pracka på hela samhället. Underklassen skulle ju då kunna kontra med en klassmässig optimism: vi skall ta över här, och det snart, vi har lösningarna för framtiden, och då åker de gamla odugliga bossarna ut!

Teckentydaren sa...

Jag lånade några Sjövall Whalöö mp3 böcker för att ”läsa” om, där användes ”luguber” flitigt, stämningen i det brottstyngda Stockholm var tydligen inte alltid så munter med ett välfärdsamhälle i totalt sönderfall, i vart fall verkade de tycka så då.

Jo jag fick också slå upp. :-)

Det var där och/eller i en Myrdal artikel nyligen som jag också såg det inte så flitigt använda mene tekel.

Jag tyckte ”luguber” var ett bra ord som borde få en renässans.

Skicka en kommentar

Tillåtna HTML taggar: <b>, <i>, <a>