2011-01-01

Sista dagen i den yttersta tiden

Normal skånsk vinter återvände under nyårsafton och förebådade bättre tider för 2011, med det där gråa ”syggia” hemtrevliga klimatet på plussidan av termometern.


Men än fanns det tid för skridskoentusiasterna ...


konstiga fåglar fanns också att se, har inte en aning om vad detta fågelspektakel är för sort ...




alla har tyvärr inte klarat kung Bores härjningar med det känsliga skånska klimatet ...


trots att hjälppatrullerna är ute dagligen för att bistå de utsatta fjäderfäna

7 comments:

Björn Nilsson sa...

Den där mystiska fågeln verkar vara någon sorts 'park-anka', kanske en korsning mellan diverse tama varianter. Förmodligen ingenting som en allvarligt syftande fågelskådare kan pricka av på sin lista med hedern i behåll.

På bilden under var det däremot helt legala avprickningsobjekt: några sothönor och en brunand-hane. Samt nederst grågäss och skrattmåsar i vinterdräkt. Kanske den stackars döingen är en gräsand, men det törs jag inte svära på.

Teckentydaren sa...

Skulle inte fågelskådaren kunna uppskatta parkankans blandning och pricka av två på listan?

Sothönsen och grågässen klarar till och med jag, en del av grågässen är direkt efterhängsna när jag fotade döingen var där en som började tugga på mina jeans. Där är vanligen mer än gott om grågås och vitkindade i parkerna, de vitkindade har jag ett ont öga till efter att en anfallit mig när jag joggade. Jag kom tydligen lite för när hannen som vaktade frugan med småttingarna och på ett ögonblick var han i ansiktshöjd på den fredlige joggaren som fick kasta sig åt sidan.

Björn Nilsson sa...

Hädelse, hädelse, jag ryser vid tanken att en sådan där ornitologisk styggelse skulle hamna på någon lista! Möjligen på en meny, ifall den är ätbar.

De vitkindade är små men tuffa, man kan inte lattja med deras dunungar ostraffat!!

Teckentydaren sa...

Förr tyckte jag ändå att de där gässen pilade undan när man kom på parkgångarna även när de hade ungar, nuförtiden flyttar de inte på sig och verkar mest irriterade över att bli störda (om man inte kommit för att mata dem), den vitkindade har blivit kaxigare och kaxigare, spänner upp sig, fräser och för utfall om man så är flera meter från den.

Björn Nilsson sa...

De blir vana vid folk. Ungefär som rådjuren som tuggar sig igenom trädgårdar utan att bry sig så mycket om att folk står och skäller på dem. Eller de dovhjortar som tidigare flydde när man kom inom några hundra meters avstånd, men som numera i stort sett ger blanka fasen i att man går förbi. De kollar väl i almanackan om det är jakttid, och är det inte det så kan de strunta i en.

Svanar går jag aldrig nära, de kan nypas ordentligt om de är sura. Vi hade en arg svan här i närheten för några år sedan som konsekvent jagade alla kajakpaddlare som kom i närheten. De fick värja sig med paddeln. Antagligen tyckte svanen att de ägnade sig åt revirintrång.

Kerstin sa...

Nu förstår jag varifrån uttrycket "lägga sig med fötterna i vädret" härstammar.
Gott Nytt på dig.

Teckentydaren sa...

"Gott Nytt på dig."

Tack och god fortsättning.

Skicka en kommentar

Tillåtna HTML taggar: <b>, <i>, <a>