2011-02-09

Apoteksprivatiseringen

Den uppmärksamme kunde notera att redan i upptakten till utförsäljningen sa regimen att priserna skulle öka. Den låga bruttomarginal som monopolbolaget hade ansåg regimen var för låg, kapitalisterna med sina konton på skatteparadis skulle inte vara intresserade av att köpa då, så regimen deklarerade att de 17% bruttomarginal som Apoteksbolaget hade gärna kunde få stiga till 35% som är det normala i EU. Alltså påslaget på medicininköpen skulle fördubblas.

Uppemot 80% av det tidigare apotekets omsättning var receptbelagda läkemedel som i huvudsak betalas av oss skattebetalare. Vem ska betala den ökande kostnaden? Varför skulle vi skattebetalare vilja betala mer än vi behöver för att subventionera medicin till de som är sjuka?

”kapitalets betalda hemliga agenter”
Privatiseringarna väckte som bekant stor ilska inom socialdemokratin och många ombud på partikongressen i våras [2009] krävde ett upphävande av beslutet vid en eventuell valseger. Mona Sahlin och inte minst Ylva Johansson – som på kongressen frankt deklarerade att det nu fick vara slut på systemkramandet – avvisade blankt alla sådana förslag. Läser man Resumé (från 30/4 2009) förstår man kanske varför.

“Attacken mot Apoteksmonopolet inleddes i början av 2000-talet och leddes då av läkemedelsbolaget Bringwell, skriver tidningen. ”En av deras rådgivare och styrelseledamöter var Erik Åsbrink, då nyss avgången finansminister … Några år senare drogs Vårdforum i gång, där bland annat Apoteket och läkemedelsbolaget Pfizer deltog.
Vårdforum sköttes av JKL och Anders Lönnberg, tidigare statssekreterare på socialdepartementet och politiker för Socialdemokraterna i Stockholms läns landsting och JKL-konsult. Vårdminister var då Ylva Johansson, sambo med Erik Åsbrink, som hade Lil Ljunggren Lönnberg, gift med Anders Lönnberg, som statssekreterare. När Ylva Johansson ville utreda ett första steg mot apoteksavreglering gick uppdraget till – Anders Lönnberg. Efter utredningsuppdraget blev Anders Lönnberg public affairs chef på läkemedelsbolaget Novartis.

Också flera andra läkemedelsbolag har (S)uperlobbyister. På Pfizer finns den tidigare statssekreteraren Sven-Eric Söder och på AstraZeneca den tidigare statssekreteraren Ingrid Petersson. GlaxoSmithKline är helgarderade: Johan Thor, Årets lobbyist 2008, täcker högerflanken, medan Agneta Karlsson, tidigare S-statssekreterare i socialdepartementet, tar hand om vänsterflanken.

På Läkemedelsindustriföreningen är Jan Ström kommunikationschef, tidigare informationschef hos Göran Persson. Per-Egon Johansson är tidigare kristdemokratisk statssekreterare och numera konsult på Interpares. Som sådan har han anlitats av Apoteket. Att han är gift med Karin Johansson, statssekreterare hos Göran Hägglund, ledde till en intressekonflikt när hon till en början sattes att ansvara för avregleringen av apoteksmonopolet. … Farmacevtföretagarna som har startats av Farmaciförbundet leds av Sverker Littorin, som tidigare har verkat i läkemedelsindustrin, och är bror med arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin.”

Varför är då läkemedelsindustrin så intresserade av detta, är inte detaljistkedjorna fristående bolag? Om man får tro myten så kan en offentlig upphandlare aldrig mäta sig med en privat marknadsaktör, så varför ville läkemedelstillverkarna ha dessa som ”motpart” istället för en offentlig förhandlare?

2 comments:

Kerstin sa...

Väntar med spänning på att få se vilken belönande reträttpost Mona Sahlin kommer att erbjudas, av kapitalet.

Teckentydaren sa...

Med S på väg ner mot 20 % sjunker förstås incitamentet att belöna, men ur kapitalets perspektiv handlar det trots allt knappt ens om felräkningspengar. Man får i praktiken detta inflytande för en spottstyver.

Skicka en kommentar

Tillåtna HTML taggar: <b>, <i>, <a>