2011-02-03

Game over?

Game over: The chance for democracy in Egypt is lost
mideast.foreignpolicy.com
Robert Springborg is a professor of national security affairs at the Naval Postgraduate School.

While much of American media has termed the events unfolding in Egypt today as "clashes between pro-government and opposition groups," this is not in fact what's happening on the street. The so-called "pro-government" forces are actually Mubarak's cleverly orchestrated goon squads dressed up as pro-Mubarak demonstrators to attack the protesters in Midan Tahrir, with the Army appearing to be a neutral force. The opposition, largely cognizant of the dirty game being played against it, nevertheless has had little choice but to call for protection against the regime's thugs by the regime itself, i.e., the military. And so Mubarak begins to show us just how clever and experienced he truly is. The game is, thus, more or less over.

The threat to the military's control of the Egyptian political system is passing. Millions of demonstrators in the street have not broken the chain of command over which President Mubarak presides. Paradoxically the popular uprising has even ensured that the presidential succession will not only be engineered by the military, but that an officer will succeed Mubarak. The only possible civilian candidate, Gamal Mubarak, has been chased into exile, thereby clearing the path for the new vice president, Gen. Omar Suleiman. The military high command, which under no circumstances would submit to rule by civilians rooted in a representative system, can now breathe much more easily than a few days ago. It can neutralize any further political pressure from below by organizing Hosni Mubarak's exile, but that may well be unnecessary.


The president and the military, have, in sum, outsmarted the opposition and, for that matter, the Obama administration. They skillfully retained the acceptability and even popularity of the Army, while instilling widespread fear and anxiety in the population and an accompanying longing for a return to normalcy. …

...

Fearing once again that the regime might be toppled, it will lean on the Europeans, the Saudis, and others to come to Egypt's aid. The final nail will be driven into the coffin of the failed democratic transition in Egypt. It will be back to business as usual with a repressive, U.S.-backed military regime, only now the opposition will be much more radical and probably yet more Islamist. The historic opportunity to have a democratic Egypt led by those with whom the U.S., Europe, and even Israel could do business will have been lost, maybe forever. ...
Läs mer, en läsvärd analys om än pessimistisk för de som hoppats på demokrati i Egypten.

Tyvärr känns det som en kompetent och adekvat analys.

Nu skjuter man in bland demonstranterna, 4 döda hittills.

Vargflocken har omringat bytet och det är en tidsfråga. Och militären låtsar att man är neutrala för att inte i onödan solka sitt kommande maktövertagande.

Som det verkar drar sig militären tillbaks, är det dags för att med diktaturens huliganer (kreatur) med våld eliminera de sista demonstranterna.

Sista hoppet är förmodligen vad som händer efter fredagsbönen. Hur kommer MB att ställa sig till aktion då. MB har ju knappast varit i frontlinjen i denna folkliga eruption. När det såg framgångsrikt inför den sk miljonmarschen började de göra uttalanden till stöd för demonstrationerna. Som en sekulär egyptisk twittrare på Tahrirtorget sa i söndags,

at protest. Huge number, over 100,000 ppl. Only concern is that Islamists tryin 2 hijack it. They're in big groups praying every

Troligen kommer MB att mana till lugn på fredag om de känner att framgång inte är garanterad.

Al Jazeera i kontakt med en flicka på torget, hon är mycket uppskakad och rädd och vädjar om sjukvårdshjälp för skadade.






2 comments:

Jan Wiklund sa...

"För alltid" verkar vara en alldeles åt helvete för tvärsäker slutsats. Den egyptiska revolten, liksom den tunisiska, var klassiska IMF-uppror som det venezolanska 1989 eller det argentinska 2001. De ändrar inte mycket omedelbart, men de förändrar de långsiktiga styrkeförhållandena. Det blir inte möjligt att regera som tidigare.

Vilket inte skulle vara på något vis annorlunda även om de hade lyckats få Mubarak att dra åt Saudi. I brist på stabilt organiserad opposition blir det alltid någon ur den härskande klicken som tar över. Sedan 1975 har det inträffat ungefär ett tiotal IMF-uppror om året, varav åtminstone något i snitt har jagat iväg sittande president. Vad som har hänt har varit att regimen har backat lite. Och i två regioner i världen har revolterna varit bränsle i ett långsiktigt uppbygge av en organiserad opposition - indianrörelsen i Sydamerika, islamisterna i Västasien/Nordafrika.

De senare visade sig vara köpbara, de blev genom sin satsning på organiserad välfärd beroende av oljedollar från Gulfstaterna och därmed också politiskt inflytande därifrån. Indianrörelsen var segare, den glömde aldrig satsningen på rättvisa och demokrati.

I Egypten är islamisterna mer eller mindre diskrediterade vid det här laget. Alltså kommer revolten att ge bränsle åt uppbygget av en långsiktig sekulär opposition vars inflytande antagligen kommer att bli lika märkbart som indianrörelsen i Sydamerika.

Teckentydaren sa...

Nu har Suleimannen framträtt och lovat att tillmötesgå alla krav men det tar tid och konstitutionen följas och Mubarak ska inte avsättas men han försäkrade att Mubarak eller någon i hans familj inte kommer att ställa upp i höstens presidetnval.

Han var också tacksam att ungdomarna initierat reformer. Våldsverkarna skulle ställas inför rätta. Men han var även sur på vissa grannländer som hade TV kanaler som uppmuntrade protesterna.

Suleimannen förstår sig nog inte riktigt på det där med fria val, rimligen borde vem som helst få ställa upp i fria val inkl medlemmar från Mubaraks familj, men om det är verkligt fria val torde de ha små chanser.

Skicka en kommentar

Tillåtna HTML taggar: <b>, <i>, <a>