2011-02-18

Obama 2012

Om man ska se State of The Union som en fingervisning hur kampanjen blir så lär det väl talas tyst om vad som åstadkommits och det aktuella läget i arbetslöshetens och ”foreclosure” USA eller det prekära läget i delstaterna, enligt prognoserna kommer huspriserna att falla med ytterligare 20% så ”foreclosure” vågen lär fortsätta ett tag till. Nä det blir väl tomt prat om en svunnen tid med sputnikar och prat om en obestämbar framtida utopi. På ett ”bipartisan” sätt tillsammans med ”the enemies of peace”, we are all Americans.


Som jämförelse kan man se på Franklin D Roosevelts tal inför valdagen 1936 i Madison Square Garden:
text
mp3

“(…)
Tonight I call the roll—the roll of honor of those who stood with us in 1932 and still stand with us today.

Written on it are the names of millions who never had a chance—men at starvation wages, women in sweatshops, children at looms.

Written on it are the names of those who despaired, young men and young women for whom opportunity had become a will-o’-the-wisp.

Written on it are the names of farmers whose acres yielded only bitterness, business men whose books were portents of disaster, home owners who were faced with eviction, frugal citizens whose savings were insecure …

For nearly four years you have had an Administration which instead of twirling its thumbs has rolled up its sleeves. We will keep our sleeves rolled up.

We had to struggle with the old enemies of peace—business and financial monopoly, speculation, reckless banking, class antagonism, sectionalism, war profiteering.

They had begun to consider the Government of the United States as a mere appendage to their own affairs. We know now that Government by organized money is just as dangerous as Government by organized mob.

Never before in all our history have these forces been so united against one candidate as they stand today. They are unanimous in their hate for me—and I welcome their hatred
.
(…)”


Jag kan svårligen tänka mig att Obama kan säga något liknande.

4 comments:

Jan Wiklund sa...

Gamle Roosevelt var en stor opportunist, ett exempel på hur opportunismen kan vändas till något positivt. Han var alltid beredd att snickra ihop en fungerande kompromiss på basis av rådande styrkeförhållanden, men han var aldrig låst för att ge tips om hur styrkeförhållandena kunde ändras. Som när Edgar Snow var uppe och lobbade för det ena eller det andra och Roosevelt replikerade: "Jag håller med er. Men jag kan inget göra om ni inte håller trycket uppe. Fortsätt med er kampanj."

Den sortens reaktion från en ledande politiker tror jag inte att jag har stött på - det enda skulle väl vara John-Olle Perssons instämmande i vår kritik av Dennispaketet och hans uppmuntrans att fortsätta. Men då hade han redan avgått som Finansborgarråd.

Teckentydaren sa...

Vet inte om det var denne Snow men läste för ett tag sen om någon sorts vänster/fackföreningsagitator som var på middag hos FDR i Vitahuset och denne hade en utläggning för sin sak och FDR sa något liknande att för att han skulle kunna göra något behövdes trycket underifrån som stöd för att få igenom något.

Jan Wiklund sa...

Jag läste i Snows självbiografi. Förmodligen var det Roosevelts standardsvar.

Teckentydaren sa...

Förmodligen men det måste nog även finnas en viljeinriktning från den som har den politiska makten. Känner de där nere att det finns respons där uppe stärker det självkänslan och att det man gör ger resultat. En sådan som Johnson var som det sägs inte alltid så sympatisk som person och han var helt ute och cyklade med Vietnamkriget men jag tycker det verkade som om han var genuint socialt engagerad i att bekämpa fattigdom i USA, men det hade nog inte blivit mycket av det utan medborgarrättsrörelse och tryck underifrån.

Johnson var en slug politiker. När han skulle driva igenom Medicare, offentligt subventionerad vård författiga pensionärer, var läkarförbundet emot och hade deklarerat att detta skulle de bekämpa. Johnson ska ha möte med förbundets ledning i Vitahuset, i presidentens närvaro säger etiketten att reser sig denne reser sig de övriga. Man sätter sig ner för att börja snacka, innan någon hinner säga något reser sig Johnson och de andra reser sig, så sätter han sig ner och precis när de ska komma igång reser sig Johnson igen kliar sig på magen, detta upprepas en tredje gång. Han har nu gjort klart vem som har kontroll över mötet.

Innan de andra hinner säga något om hans bekymmer för sjukvården i Vietnam och att hälsoläget i Sydvietnam är katastrofalt och han vill sätta upp en frivilligkår för att göra en sjukvårdsinsats och frågar läkarförbundet om de kan tänka sig att hjälpa till med detta. Visst de är gärna med på det. Johnson säger då va bra och bestämmer att de genast ska kalla in till en presskonferens och meddela detta. Förmodar att det finns en presskår på standby i Vitahuset. När detta meddelats pressen kommer naturligtvis fråga om läkarnas motstånd mot Medicare upp, Johnson verkar förvånad, menar ni att dessa nobla läkare som vill hjälpa fattiga Vietnameser inte vill hjälpa fattiga amerikanska gamla? Det är nog bäst att ni frågar dem själv och lämnar över till läkarförbundets representanter vilka nu sitter i en rävsax och kan inte säga mycket annat än att klart att de även vill hjälpa fattiga amerikanska pensionärer.

Skicka en kommentar

Tillåtna HTML taggar: <b>, <i>, <a>