2011-02-10

Tillväxt

Välgjord interaktiv flashsak hos State of Working America








För skojs skulle kollade jag hur det såg ut under amerikanarnas store ledare FDR, hatad av högerkanten och gärna etiketterad som ”kommunist”, han som förstörde landet. Men omåttligt populär hos folket och det kan man ju förstå när man ser dessa siffror.

Här skulle svenska politiker ha nåt att lära om man vill bli populär, inte minst de nya sossarna.



Några fler diagram från Working America:








Trenden har varit i stort den samma i hela OECD, man måste förstås se på detta ur mer ett statistiskt perspektiv, skattesystem skiljer sig åt mellan länder och sådant här blir synligt på olika ställen. Trenden att allt mer går till profit och allt mindre till löner är likartad i OECD. Som SN kunde notera i sin decemberrapport om ekonomin:

Medelförmögenheten i Sverige är världens sjätte högsta. Men de rikaste 10 procenten äger 72 procent av tillgångarna, betydligt mer än i de flesta andra länder. En tredjedel av svenskarna saknar förmögenhet eller ligger på minus.

Här har vi alltså en period (1929-1970) på hela 40 år då den ökande produktiviteten och välståndet sprids ganska jämt över medborgarna. Det märkliga är att det som ska föreställa arbetarrörelse här och i utlandet köpt att sen i princip 1970/1980 skulle detta inte längre vara möjligt, ”vi” måste ge allt till toppen om inte ekonomin ska går under. Att tala om de ekonomiskt demokratiska decennierna är närmast tabu, vi måste se framåt inte bakåt säger man, det var en annan tid förhållandena var speciella. Det är trots allt 40 år, hur länga kan förhållandena var så speciella att de inte kan återskapas.

Hur kunde inte minst det lilla landet som då hade vad som förmodligen var världens starkaste arbetarrörelse få för sig att det var nödvändigt att återvända till en tid då demokrati och arbetarrörelse bara var i sin linda en tid då alla medborgare inte hade rösträtt.

Var den perioden toppen på det demokratiska experimentet under 1900-talet, nu plockas demokratin ner bit för bit och ingen verkar protestera.

............
dn.se
dn.se

2 comments:

roger sa...

Mycket intressant. Anar att vi i swe är på väg åt samma håll.
Går det att göra dessa diagram på swe??
Det vore verkligen ngt för vänstern att ta mig sig ut till arbetarrörelsen om de nu ngn gång tänker träffa dem!!

Teckentydaren sa...

Utvecklingen har varit likartad här, denna omfördelning syns på olika sätt. Som även Robert Weil noterade i sitt öppna tackbrev till de svenska löntagarna.


Vi kapitalister tackar löntagarna för allt de avstått
Kapitalister, förena er och tacka löntagarna! Tack till de många som avstått nästan allt för att vi kapitalister skulle kunna få alltför mycket! Men nu är kapitalets fest med största sannolikhet snart över och vi kommer nog aldrig mer att få uppleva något liknande igen.
Under de senaste 20 åren, alltså 80- och 90-talen, har Sveriges tillväxt i genomsnitt varit mindre än 2 procent per år. Det är den gemensamma kakans ökning.

Börsen har under samma tid vuxit med 16 procent per år, rensat från inflation, inklusive utdelningar. …

Resultatet efter 20 år är att 1 krona på börsen har blivit 20 kronor (åter med inflationen borträknad). En löntagares krona har blivit 1 krona och 20 öre. Börskronan har alltså ökat cirka 100 gånger mer än lönekronan, allt detta efter skatt. Men också skatterna har gynnat oss tacksamma kapitalister.

Löntagarnas andel av det totala skatteuttaget har under denna period ökat från cirka 35 procent till 45 procent. Kapitalet har oftast varit förskonat från alltför höga skatter. Volvo är ett bra exempel. Dess svenska verksamhet har under de senaste tio åren betalat cirka 2 procent i skatt. Den dubbelbeskattning som vi kapitalägare ogillar har alltså i Volvofallet inte drabbat oss alltför hårt.

Skicka en kommentar

Tillåtna HTML taggar: <b>, <i>, <a>