2011-03-24

BNP tillväxt










Som det verkar av diagrammen har offentlig sektor haft mer tillväxt än under Perssons sparsamhets-regimer inte minst när det gäller investeringar.

Ibland blir man konfunderad över ”vänsterns” syn på tillväxt. Jag hörde en intervju med Göran Greider där har är motståndare till BNP-tillväxt och förespråkar nolltillväxt för att i nästa andetag förespråka tillväxt av typ sjukvård och fritidsgårdar. Problemet med det är att mer sjukvård etc skulle visa sig i ökad BNP. Att t.ex. Danmark har betydligt högre BNP per capita beror till mycket på att man inte har varit lika snål och ogin mot offentlig sektor som vi har varit.

BNP mäter den totala produktionen, det väsäntliga är förstås vad siffran representerar inte om den är si eller så. I mycket verkar vänster sidan ha svalt den borgerliga myten att det är produktion av hårda saker betalar produktion av mjuka saker. Det är förstås helt befängt men tyvärr verkar vara den gängse ”visdom”.

Grundläggande för ”tillväxt” är att kunskapen ökar, vi kan tillfredställa mänskliga behov med mindre ansträngning. Att vi inte skulle kunna fortsätta att öka kunskapen om den tillvaro vi befinner oss verkar inte troligt. Och då även kunna fortsätta tillfredställa mänskliga behov lättare. När man bedriver en politik som medvetet skapar stor arbetslöshet gör man också folk i gemen maktlösa när det gäller att bestämma vad det utrymme som produktivitetsökningen ger ska användas till.






6 comments:

Hannu Komulainen sa...

Har du några idéer om vad BNP mäter egentligen?

Daniel Ankarloo beskriver i sin bok om "Välfärsmyter" hur jämförelser av BNP mellan olika år leder till "ologiska mått". Eftersom man vid jämförelser bör räkna bort ändringar i penningvärdet, "inflationen". Eftersom produktivitetsutvecklingen är olika i olika sektorer, så får man olika resultat beroende på om man räknar med ekonomin som helhet eller om man lägger ihop utvecklingen i de olika sektorerna. (Ankarloo menar att dessa paradoxer är en orsak till larmet om att det kommer att bli svårt att försörja det ökande antalet äldre människor.)

BNP i Sverige mäts i kronor, men frågan är alltså om vi förstår vad en krona egentligen står för...

Om man tänker sig att man helt enkelt säger, utifrån marxistisk ekonomi, att värdet i kronor avspeglar den totala arbetstid som lagts ner i varor och tjänster, så innebär en BNP-ökning att vi har ökat vår arbetstid! Vilket ju inte låter som något framsteg... Istället borde vi ju sträva efter en minskning av BNP:n eftersom det skulle avspegla teknisk utveckling som minskar arbetstiden.

Teckentydaren sa...

Men det brukar man väl göra när man jämför mellan år, räknar i fasta priser? Det blir då som att jämföra volym varor och tjänster producerade. Ovanstående är beräknat efter 2009 års penningvärde. Det är förstås mycket komplicerat det här att få till den aggregerade produktionen/konsumtionen och det blir knappast precision ner på decimaler. Så brukar det också ske korrigeringar emellanåt av gamla beräkningar.

Jag vet inte riktigt vad Ankarloo menar med det där med helheten eller lägger ihop olika sektorer. BNP ska visa på den samlade produktionen/konsumtionen under ett år.

Om man adderar de inflationsjusterade exportöverskottet från 1993 till 2009 så blir summan ungefär som hela 2009 års BNP. Vanligen brukar detta inte vara riktigt rätt då dessa inflationsjusterade siffror är so de säger kedjade och jämför från år till år och det går inte att addera så men det ger en fingervisning så där mellan tummen och pekfingret.

Alltså svenskarna har under den tiden avstått (konsumerat mindre) motsvarande ett helt års BNP av det som producerats. Vinsten (finansiella fodringar i utlandet) hamnar inte i den vanlige svenskens fickor utan i ett fåtal exportkapitalisters fickor.

Hannu Komulainen sa...

"när man jämför mellan år, räknar i fasta priser? Det blir då som att jämföra volym varor och tjänster producerade." Det är just det jag ifrågasätter. I varje fall om du med "volym" menar mängd fysiska enheter som antal datorer, ton stål, botade cancertumörer o.s.v.

Men man mäter med BNP värdet av sålda varor och tjänster i kronor räknat, vilket inte har något direkt med dessa fysiska volymer att göra. Priset på en dator kanske sjunker årligen med 10 % (samtidigt som prestanda ökar). Medan frisören klipper hår ungefär lika snabbt år för år. Så frågan är vad BNP-siffran som totalsumma egentligen mäter när man gör jämförelser mellan olika år, när nu olika "deflatorer" bör användas för produkter olika produktivitetsutveckling.

Jag ifrågasätter inte dina kurvor över olika delar av BNP och utvecklingen av relationerna mellan olika delar av BNP. Det är själva BNP-måttet jag börjat fundera över. Det har ju länge funnits en viss rörelse också inom SAP som ifrågasatt det politisk målet om ökning av BNP:n. Men innan man tar ställning vare sig för eller mot krav på "tillväxt" kanske man borde veta vad denna tillväxt innebär.

De som kräver att BNP-tillväxten ska stoppas avser nog ofta stopp för förbrukning av naturresurser. Men i ekonomiska kalkyler är ju naturen i princip gratis och kommer inte ens med i BNP.

Teckentydaren sa...

hur inflationen räknas ut är inte självklart, inte heller vad som ska ses som egentlig inflation. När världen gick in i ett nytt steg i den nyliberala revolutionen ändrades sättet hur inflationen skulle beräknas. I mycket fanns det goda skäl att ändra till ett mer strikt sätt att räkna. Men som av en ”händelse” blev inflationen lägre med det nya sättet att räkna, vilket då ger stöd till hur ”framgångsrikt” det var med de sk självständiga centralbankerna.

Om man jämför t.ex. produktionen av mjölk över tiden inflationsjusterat mäter man ju mängden mjölk som producerats, BNP i löpande priser handlar om priset och inte mängden. Om man gör ett diagram över offentlig produktion/konsumtion (som till stor del är tjänstekonsumtion) med fasta och löpande priser i procent av BNP t.ex. från 1950 till nu så blir andelen i fasta priser betydligt högre på 50 och 60-talet än vad den nominella procenten visar.

Hur dom räknar när det gäller datorer vet jag inte, men t.ex. bilar så kan de sjunka i pris och sänka inflationen även om de blivit dyrare. Det beror på sk hedoniska index. Man uppskattar hur mycket bättre bilen blivit, köregenskaper, säkerhet etc har kanske blivit bättre, du får mer för pengarna. I stort har folk inget alternativ än att köpa den bättre bilen om de behöver bil för att fungera i samhället. Så trots att medborgarens bilkostnad kan ha ökat kan den ändå sänka inflationen. Datorn torde torde dra ner inflationen med detta sätt att räkna.

Kritiken mot de nya sätten sen 90-talet att beräkna inflationen är att den döljer inflation och gör att den reala tillväxten ser ut att vara större än den är. Detta slår speciellt mot svaga grupper i samhället, pensionärer, folk som är beroende av bidrag av olika slag som räknas upp med inflationen och förstås också löntagare i gemen då facken utgår från detta i sina löneförhandlingar. I dagarna framkom det att Storbritanniens inflationsberäkningar (Office of National Statistics & Bank of England) som av en händelse mellan 1997 and 2009 underskattat inflationen en hel del, detta har direkt drabbat de nämnda grupperna där.

Enligt de ekonomiska modeller/terorier (här Friedman) som samhället numer styrs efter kan de nämnda bar ”luras” ett kort tag med sådana här dolda lönesänkningar, men i Storbritannien var de så dumma att de gått på finten i 14 år, dvs inte speciellt kort tid. Världen styrs efter modeller som på punkt efter punkt har föga verklighetsförankring. Enligt modellerna kommer nu arbetarna att välja bort arbete och hellre var lediga, de tjänade ju inte som de trodde. Arbetslösheten kommer förstås att öka med den galna ekonomiska politik som Osborne och EU för men inte för att folk hellre är lediga utan de blir friställda.

Vill man ha reda på förbrukningen av materiella resurser bör man titta på siffror om den faktiska förbrukningen av detta och inte stirra sig blind på BNP, den kan mycket väl öka utan att mer materiella resurser förbrukas.

Jan Wiklund sa...

Miljöförbundets gamle ordförande Björn Eriksson (80-talet) brukade säga att BNP bara mäter hur mycket vi anstränger oss, inte hur mycket vi får ut av det.

Bland annat utifrån sådana antaganden tycker jag att ju mindre det sägs om BNP desto bättre är det.

Nackdelen med det är förstås att då måste vi utveckla olika kvalitativa mått som är relevantare och går att jämföra över tid. Vilket i och för sig inte borde vara alltför svårt - men att få folk att enas om dem är det nog.

Hannu Komulainen sa...

Något som komplicerar det hela är ju att prisändringar inte bara beror på inflation eller deflation i egentlig mening, d.v.s. ändringar i penningvärdet, utan ofta i minskade kostnader beroende på produktivitetsförbättringar (datorer och bilar, och där är den ändrade kvalitén bara ytterligare en komplicerande faktor). Därför stämmer exemplet med mjölken, att mängden såld mjölk skulle vara proportionell mot priset, bara om mjölkproduktionen per timme inte ändras.

Jag gissar att BNP-måttet kan användas för jämförelser mellan max kanske 5 år. Därutöver blir det rappakalja.

Skicka en kommentar

Tillåtna HTML taggar: <b>, <i>, <a>