2011-03-10

Priserna i Sverige för låga

”Priserna i Sverige för låga”
–Allmänt sett är det blygsamma marginaler. Branschen brukar ligga på en rörelsemarginal på cirka 10 procent före avskrivningar, säger Stanley Brodén.
–Det beror på att det är ganska låga priser i Sverige. Som exempel kan jag säga att för ett byte av en ögonlins får man cirka 4000 kronor. I Europa ligger motsvarande operation på ett pris mellan 8000 och 12000 kronor. Ett annat exempel är ett höftbyte. För detta får man i Sverige mellan 55000 och 59000 kronor. I Europa ligger det på mellan 80000 och 100000 kronor, säger Stanley Brodén.
–Nu är det för låga priser. Det blir svårt för oss operatörer att leverera. Framför allt gäller det i äldrevården. Vi är nere på en prisnivå där det är svårt att leverera en god kvalitet. Följden blir att det kommer in mindre seriösa aktörer som prisdumpar sig in på marknaden, säger Stanley Brodén
.”

Varför är då priserna ”för låga”?

Det är förstås därför att den ”ineffektiva” offentligt producerade vården satt den initiala normen för prisnivån.

Det är säkert i många fall så som vård VB Brodén säger att det ges alldeles för lite ekonomiskt utrymme inom måga verksamheter för att kunna leverera en acceptabel vård, inte minst inom äldrevården där vi av och till får höra om skräckexempel på vanvård och skrämmande nog även att folk dör pga vanvård.

Men nu är det förstås primärt vinsten som Brodén bekymrar sig om, Brodén verkar av någon underlig anledning ha fått för sig att vårdkapitalisterna har någon sorts Gudagiven rätt till rörelsemarginal på minst 10 procent. Vad han faktiskt säger är att för att åstadkomma denna av högre makter beviljade vinstmarginal får vårdtagare som dementa gamla etc en sämre vård.

Våra politiker har nu i trettio år attackerat den offentliga vården och skurit ner, omorganiserat och hittat på pseudomarknader som fiktiva köpsälj system och allt vad det är inom det som kallas ”new public management” vilket är en nyliberal sörja som redan sunt förnuft säger måste göra det dyrare när verksamheter som borde vara integrerade och tänka stordrift ska konkurrera konstlat med varann.

Inom mycket så har nog våra enfaldiga politiker varit så ”sparsamma” att vi fått mindre för pengarna än om vi hade betalt lite mer, ren dumsnålhet. Inte heller verkar de ha det minst hum om hur det ser ut i omvärlden. Persson av/omreglerade den offentliga tandvårdsförsäkringen vi hade haft sen 1974 bl.a. med motiveringen att det skulle bli billigare om den som betalade huvuddelen (staten) inte förhandlade priset, dvs dikterade maxpriserna. De enfaldiga ekonomerna hade sagt att detta tog bort priskonkurrensen som skulle pressa priset. Om de bara varit minimalt insatta i det internationella läget hade de kunnat se att Sveriges bruttopriser var de lägsta i länder med modern tandvård och de var förstås högst där marknaden fritt kunde sätta priset. Staten hade varit en mycket driven och hård förhandlare och i en del delar alltför hård förhandlare. Men nu är ju inte ekonomernas starka sida hårda fakta från verkligheten de har ju sin artificiella modellvärld där de framlever sin mentala tillvaro.

Samma med Apoteket, om den svenska offentliga verksamheten har en bruttomarginal på 17% och det normala i Europa är 35% så har det förstås inga som helst möjligheter att bli billigare med privatisering. Tvärtom indikerar det nog att man varit allt för snål och sparsam och man med lätthet hade kunnat öka servicegraden genom att tillåta lite högre bruttomarginal.

Nu har förstås Brodén tagit prisjämförelser som ligger så högt som möjligt för att argumentera för den egna vinsten. Men det är nog inte otänkbart att det som en del av vården tillåts kosta är allt för lite föra att hälla en hög kvalitet och service nivå, tar man 2 – 3 ggr så mycket kan förstås hälla en helt annan servicenivå och behöver inte ha köer mm.

De som främst varit ansvariga för detta är förstås S i regeringsställning som attackerat offentlig sektor sen 1982.

3 comments:

Björn Nilsson sa...

Enligt enkel nationalekonomi söker sig pengar dit de ger störst avkastning. Det som händer idag är väl att det så att säga finns för mycket pengar som skvalpar omkring och letar maximal avkastning trots att de förmånliga positionerna redan är upptagna. Då försöker man sig på att ockupera mindre givande positioner men därifrån skrika upp avkastningen. Det är väl det den där karln försöker göra.

Intressant förresten, tänk på det där med konkurrens. Om Sverige kunde leverera vissa medicinska tjänster till kanske 50-75% av kostnaden på Kontinenten skulle vi ju ha en enorm konkurrensfördel. Men här tänker man tvärtom - i stället för att sopa golvet med konkurrenterna skall vi bli lika dyra! Det här stämmer väl inte riktigt med A-kursen i nationalekonomi?

Teckentydaren sa...

Enligt teorin ska väl konkurrensen pressa priset till en precis uthärdlig nivå som klarar nyinvestering och lite avkastning på satsade slantar. I branscher som kommer närmast konkurrensidealet, typ taxi, olika sorters försörjningsföretagare mm blir inte sällan konkurrensen direkt självförstörande, kombattanterna pressar sig själva till långa arbetsdagar och har knappt råd med nyinvesteringar.

Björn Nilsson sa...

Gamle J K Galbraith skrev ungefär att de bönder som levde i en verklighet som faktiskt påminner väldigt mycket om nationalekonomins modell för perfekt konkurrens hatade den. Självklart: överskottet blir noll, det blir ett evigt slit utan belöning - annat än att man kanske slipper gå under om man har tur. De mer eller mindre monopolistiska storföretag som idag påstår sig hylla fri konkurrens lever i en annan värld, långt från A-kursen i nationalekonomi.

Skicka en kommentar

Tillåtna HTML taggar: <b>, <i>, <a>