2011-06-21

Den lite egna centralbanken ECB

SR – Ekot:
Grekland tycks alltmer närma sig en statsbankrutt. Händer det så kan Riksbanken återigen tvingas ge dom svenska bankerna nödlån. I värsta fall kan det innebära att Sverige måste trycka mer pengar.

– Man trycker ju själv pengarna så det finns inga såna begränsningar utan det är ju andra överväganden man gör, säger Villy Bergström.

"God beredskap på riksbanken" - audio


Det Bergström säger är att banker i kris kan räddas genom att Riksbanken fyller på bankernas balansräkning med ur tomma intet skapade nya fiat-pengar. Om finansinstituten utgör en fara för hela landets ekonomi är det förstås inget fel, problemet är att man sen inte gör förändringar som åtgärdar de systemfel som skapat situationen.

I princip så man gör och gjorde i USA, det var till och med så när krisen slog till att Federal Reserve pumpade in pengar i det europeiska systemet. Samma sak kunde ECB ha gjort och kan förstås göra när det gäller de franska och Tyska finansinstituten som riskerar att kollapsa på grund av Piigs-krisen. Men ECB är förblindad av ideologi och vägrar att använda sunt förnuft. Visst finns det regler men i olika krislägen är det normala att man kan kringgå sådant och alla ser mellan fingrarna.


Europas ekonomiska politik drivs nu av extremistiska fundamentalister på ECB, som det verkar är vänstern och socialisterna i Europa deras handgångne. Svenska socialdemokrater har inget att komma med när det gäller krisen, tvärt om är man förblindad av samma ideologi som driver Europa till katastrofens rand.

Man skulle kunna tro att det var okunskap som gör att de ansluter sig till detta nonsens, men efter alla dessa år?

José Manuel Barroso, Giorgos Papandreou, José Sócrates, José Luis Rodríguez Zapatero, socialister som mer än gärna går ECB:s ärende för att som de verkar tro rädda banker på folkets bekostnad.


Tidigare bloggpost:

Trichet får frågan om detta att ECB ska köpa krisländernas obligationer och där med bryta ett tabu, de får pressa honom och säger att det verkar som att regeringarna pressade ECB till detta beslutet, Jean-Claude blir irriterad:
"That is ridiculous! We take our decisions completely independently and have a track record of taking positions contrary to those of the heads of state and government — in 2004 in refusing to decrease rates, in 2005 in increasing rates against their wishes, and throughout this period in fiercely defending the Stability and Growth Pact including defending it against the German chancellor of the time. Just who has been weak over the past few months? It was not the ECB. The governments with their high debts were weak …"
Maken till arrogans får man leta efter. Trichet är inte demokratiskt utsedd, ansvarig inför ingen, ingen kan utkräva ansvar av honom och han har inget som helst ansvar för alla de människor som drabbas av arbetslöshet. Där sitter han på sina höga hästar och mästrar om styrka och svaghet för de som faktiskt har ett realt ansvar för sina medborgare.

Sen kommer det in på om politikers och samhällets påverkan av ECB och riskerna för inflation.
"Those who believe — or, even worse, are suggesting — that we will tolerate inflation in the future are making a grave error. The governing council of the ECB did not hesitate to increase rates in July 2008 in a period of financial turbulence in order to ensure price stability. We were criticized at the time by the markets. This is a measure of our inflexible determination."
Så talar en extrem fundamentalist - "our inflexible determination" - också berömmer han sig själv för sin "inflexible" ståndaktighet, bättre att vara "inflexible" ståndaktig än att göra det rätta, det gör inget om man gör fel bara man visar att man är "inflexible" ståndaktig.

Trichet sa att ECB kräver “extensive adjustment programs from the governments
"There is a need for a quantum leap in the governance of the euro area. There need to be major improvements to prevent bad behavior, to ensure effective implementation of the recommendations made by “peers” and to ensure real and effective sanctions in case of breaches (of the Stability and Growth Pact). The ECB is calling for major changes …
"
Nog visste man väl att det inte var mycket till demokrati i det EU som Ingvar Carlsson lurade in svenskarna i, men det här går utan på det mesta. Har Trichet/ECB etablerat sig som enväldig härskare över de demokratiskt nationerna i EU/eurozonen? I och för sig har nu Grekland, Spanien, Portugal upphört att vara suveräna demokratiska nationer och blivit EU protektorat.

Demokratin avlägsnar sig allt mer från folket och de som sa att de stod på vår sida sålde ut den för att de trodde att det var ekonomiskt nödvändigt.

I det EU som Ingvar Carlsson lurade in svenskarna i dikterar nu privata penningintressen vilken ekonomisk politik som ska föras i hela länder, nationer som säger sig vara demokratier.


På tal om fundamentalistisk inflexible determination kommer man att tänka på när Trichets och EUs dogmer tillämpades förra gången i Europa.

"The German Chancellor during the late Weimar republic, Heinrich Brüning, was the most obsessed by fiscal orthodoxy of all statesmen at the time. His fear of budget deficits made him pursue a policy of merciless austerity, which forced the German unemployment rate up to 40 percent. The increasingly desperate population came to view Hitler as ”unsere letzte Hoffnung” – our last hope. A racy detail in this historical misery, is the Keynes met Brüning in Berlin 1932. The Chancellor had to face harsh criticism, but Brüning boldly declared that it would be folly to give up ”a hundred yards from the finishing post”.35 But Brüning never reached the finishing post. Instead, he unrolled the red carpet for Hitler.

The real obstacles to expansion are neither economic nor financial, but political. If the political desire to carry out an expansion is lacking, then surely nothing is going to happen. I nourish but little hope that the present decision-makers will come to their senses. Today, they are marching like a lemming migration towards an economic, social and political precipice.


Bra Böckers Världshistoria:

"... Slutet av tjugotalet präglades i Tyskland av ekonomisk framgång och med den följde också en viss politisk stabilisering...

1928 bildades en ny majoritetsregering med socialdemokraten Herman Müller som kansler och den konservative Gustav Stresemann som utrikesminister...

I valet 1928 placerade sig /Hitlers parti/ NSDAP - Nationalsocialistiska Tyska Arbetareartiet / i raden av de många småpartierna och fick 2,6 procent av rösterna...

Världskrisen ledde till att regeringen sprack i mars 1930. Den avlöstes av en borgerlig minoritetsregering under ledning av det katolska centrumpartiets Heinrich Brüning....

Brüning, som var ekonom av facket, mötte som så många andra länders statsmän krisen med en deflationspolitik, och han gjorde det mer konsekvent och energiskt än de flesta. Enligt hans mening gällde det att anpassa hela ekonomin till de sjunkande priserna. Lönerna och helst också skatterna måste reduceras, och framförallt måste den offentliga budgeten balanseras för att man skulle undgå en inflation. Resultatet blev en kraftig nedskärning av köpkraften på hemmamarknaden, något som gjorde det onda värre. Många företag gick i konkurs. Den tunga industrin och byggnadsindustrin lamslogs nästan helt, och 1932 registrerades nästan 6 miljoner arbetslösa. Till dessa bör man troligen lägga ännu en miljon långtidslediga som helt hade glidit ur det sociala systemet.

Med sjunkande privata inkomster följde minskade offentliga skatteinkomster, och 1932 måste kommuner, städer och till och med en delstat gå i konkurs och ställa sig under riksadministration...

Då Brünings sparsamhetsiver till slut också riktades mot statsbidragen till godsägarna öster om Elbe, tröt /president/ Hindenburgs tålamod, och den 30 maj 1932 tillträdde en ny regering under ledning ytterst konservative tidigare centrumpolitikern Franz von Papen. Hans regering hade praktiskt taget inget parlamentariskt stöd och förbluffade samtiden genom att majoriteten av ministrarna var adliga.

Socialdemokraterna fällde regeringen. Därefter utlystes nyval."

Därefter fick 70 000 000 människor sätta livet till i det som kallas andra världskriget.

Barroso betonade att det är nödvändigt att Greklands parlament godkänner sparpaketet för att eurozonen ska kunna betala ut nästa omgång pengar till Aten.
- Därför litar jag på att Greklands valda representanter stödjer dessa åtgärder nästa vecka i en anda av nationellt och verkligt europeiskt ansvarstagande, sade Barroso.
- Nu är det inte tid vackla. Nu är det tid för att fördubbla ansträngningarna, för det grekiska folkets skull och för hela Europa.

3 comments:

Björn Nilsson sa...

Har glömt att berömma dig för det nyare huvudet på bloggen som är finare än det gamla - men nu är det gjort!

Angående totalitära tendenser hos Centralbanker så finns det tankegångar i någon artikel i Ekonomisk Debatt från omkring senaste sekelskiftet (jag hittar inte igen den nu, tror det var en dam från Riksbankens styrelse som talade) som i princip pläderar för inflationsbekämpningens diktatur. Allt skall underordnas inflationsbekämpningen! Tar man ett beslut så skall man först tänka på hur det påverkar inflationen!

Jan Wiklund sa...

Var har du hämtat citatet?

Jag minns att jag någonstans läste om hur de tyska socialdemokraterna också i samband med krisen 1929 valde att rädda marken framför att rädda sysselsättningen. Vilket fick de konsekvenser det fick. Som bekant var våra egna socialdemokrater mer framsynta den gången, och ansåg det vara dårskap att tro sig kunna vara "för fattiga för att arbeta".

Idag anser som bekant Juholt att det var rätt att öka arbetslösheten på 90-talet, av ekonomiska skäl. Dårskapen firar sina triumfer.

Teckentydaren sa...

det första citatet om Weimar var från Per Gunnar Berglund, konsten att avskaffa arbetslösheten tror jag det ingick i, det andra var från ”Bra Böckers” uppslagsbok.

Alltihop från en tidigare bloggpost som jag länkade till

Citatet av Barosso från de senaste dagarna, tyvärr kommer jag inte ihåg var, skulle förstås ha sett till att spara länken men missade det.

Skicka en kommentar

Tillåtna HTML taggar: <b>, <i>, <a>