2014-06-09

Ann Pettifor on Piketty




Ann Pettifor gives her thoughts on Piketty's data controversy





Pettifor tycker den kritik som är är “nitpicking” av Piketty.
Men hon menar att han glömmer hur den tidigare beskrivna kreditgivningen där banker skapar pengar ur tomma intet är viktigt för den makt det ger åt de som redan har, en hävstång för de redan rika som saknar historiskt motstycke.


En annan sak som jag tycker den gode Picketty verkar glömma är den politik som fördes efter andra världskriget där staten (främst i västliga industriländer) såg till att det var full sysselsättning. Man använde Keynes nyvunna kunskaper om makroekonomi (före Keynes fanns ingen makroekonomisk disciplin) och styrde penning och finanspolitik så den totala efterfrågan skapade full sysselsättning. Det ger förstås makt åt de många på arbetsmarknaden.

Lite ironiskt är att man den nyliberala kontrarevolutionen dödförklarar Keynes men använder Keynes insikter i makroekonomi för att driva upp arbetslösheten med penning och finanspolitik som sänker den totala efterfrågan. Detta med ganska god precision. Detta borde väl ha lärt våra ekonomi vetenskapare att sysselsättningsgraden kan styras ganska väl. Men trots det är alltid arbetslösheten ett så mystiskt och omöjligt problem. Och inte minst i Sverige borde de väl ha sett att den delen av tidigare decenniers inflation inte berodde så mycket på löneinflation. Dessutom mättes inflation då annorlunda än i dag, metodförändring som i sig sänkte inflationen efter politik med permanent massarbetslöshet.


Thomas Piketty: Union decline came largely by a change in the production structure and a shift from large manufacturing units to smaller production units in the services. It wouldn’t be easy to return to the same kind of union structure. […] 

Det har han förmodligen rätt i men man kan fråga sig i vilken utsträckning det var full sysselsättningspolitiken  kontra organisationsgraden som gav facken makt att hålla jämna steg med produktivitetsutvecklingen. USA har väl alltid haft ganska låg organisationsgrad men i stort hängde även de oorganiserade med löneutvecklingen även om de inte hade lika bra som de stora bil o stål -fabrikerna.

Jag tror att omläggningen av samhällets ekonomiska full-sysselsättningspolitik och avregleringen av penningmakandet är två saker som haft oerhörd betydelse för den explosionsartade utvecklingen av ojämlikhet. Fullsysselsättning torde i sig generera mer tillväxt där reallöneökningar driver denna, klart att det också måste finnas produktivitetsutveckling. Det senare torde även det gynnas av denna tillväxt.

I vart fall i Sverige kan förmodligen fackens minskade medlemsantal och inflytande förstås ha fler förklaringar. En ökade grad av tjänstemana styrda organisationer där avståndet till medlemmarna ökar, ökad byråkrati som gör medlemskapet dyrare. Tjänstemännen har en annan karriärväg än medlemmarna, det gäller att hålla sig väl uppåt om man ska göra karriär inom rörelsen, viktigare att stödja en S-regims arbetarfientliga politik än medlemmarna. Man ska rädda ”Sverige”.

Man kan förstås inte agera mot en salladsbar som mot en fabrik, de flesta av den typen av småföretag som är försörjningsföretag har egentligen samma intresse som arbetstagaren när det gäller samhällets ekonomiska politik. Som en från Taxi Stockhom irriterat noterade, det finns 5000 förare i Stockholm som inte har kollektivavtal, vi har kollektivavtal som gör att vi har något högre kostnad och ska konkurrera med de utan inte minst när det gäller samhällsupphandling. Man jagar en enskild salladsbar men i taxi gör man inget.

0 comments:

Skicka en kommentar

Tillåtna HTML taggar: <b>, <i>, <a>